När man får en käftsmäll av självinsikt

Min syrra med man och stort barn kom till stan igår. Det lilla barnet var redan här och hälsade på mormor och morfar så vi ägnade torsdagen åt att knyppla avancerade flätor och diskutera Frost. Igår var vi bjudna på middag hos pappa och styvmor.

Jag hade en skitdålig dag igår. En sån där dag där man är svinförbannad på hela världen, letar efter saker att käfta om och kommer på sig själv med att låta som sin egen mamma när hon låter på det där viset man själv avskyr. Men jag hade lite självinsikt och utfärdade varning till mannen. Ej att förväxlas med fripass att få bära sig åt hur som helst. Mer bara just en varning “jag är på pissdåligt humör så kliv gärna på äggskal HELA dagen för jag tar inte ansvar för mina handlingar”.

Män är generellt skitkassa på att förstå subtila varningar så jag var väldigt rättfram redan på morgonen. Och sa ungefär det jag skrev nu. Det fanns inget subtil i den varningen som gick att missförstå faktiskt.

Efter det var det humöret som en sämre väderprognos. Växlande molnighet med nederbörd (tårar som sprutade när jag läste dödsannonsen som kom ut igår), åska och urladdningar för att alla var DUMMA och några få solglimtar. Inte många. Man kan säga att det var lite högre tryck än medelnivå.

Vad händer då? Jo, fem i avgång till nämnda middag ryker vi ihop så det dånar om det och allt är mitt fel. För att jag har varit en jäkla häxa hela dagen (där står han oemotsagd, det var ju precis det jag hade TALAT om för honom) och bland de sista oviktiga sakerna jag dundrade om var hans obefintliga deltagande i vardagsstädning och att jag var TRÖTT på att plocka och plocka och plocka. Vilket är helt sant. När skall han ha tid att städa när han spenderar all sin vakna tid med att jobba med torpet och göra Väldigt Viktiga Saker i källaren? Jag skojar alltså inte när jag säger att han är i källaren VARJE eftermiddag och kväll och inte kommer upp förrän jag redan har lagt mig, vilket gör humöret ännu sämre eftersom det inte hjälper mina sömnsvårigheter alls. Jag somnar, han kommer in, hundarna går bananas av lycka, maken går ut med dem, sen går de bananas en gång till, då gör han en nattamacka och någonstans vid hundbananas nummer ett är jag klarvaken och skitirriterad.

Nå, nu var det inte sömnen vi skulle prata om. Vi rök ihop exakt när jag stod med skor och jacka på mig och det var dags att gå till middagen och han vrålar att han minsann inte tänker gå med, för han skall vara hemma och städa eftersom det ju tydligen är så VIKTIGT.

Alltså. Jag vet inte riktigt. Men var det ett hot?

När snubben sedan sätter igång dammsugaren (en av alla femton dammsugare) och faktiskt börjar dammsuga hysteriskt medan han såg ut som en förorättad femåring passade jag på att dra för jag visste inte om mitt fnissande kanske skulle få honom att sluta.

Och jag ursäktade honom inte ens när jag kom till ömme fadern. Jag sa att han tyvärr inte kunde komma för att han var så arg att han var tvungen att vara hemma och dammsuga.

Nu undrar jag givetvis hur jag skall kunna lyckas med det här igen. För när jag kom hem igen igår fanns inte en dammtuss att uppbringa. Disken var borta och tvättmaskinen gick. Och det här hände medan jag satt vid dukat bord och trevliga familjemedlemmar och åt god mat?

Jag måste alltså lista ut vad det var som triggade just det beteendet, eftersom det aldrig någonsin hänt tidigare.

Idag kom den riktiga självinsiktskäftsmällen.

Jag åkte med syrran och styvmor till nyaste köpcentrat utanför stan för att knata runt och ta en fika. Sedan flytten från tvåan till trean har vi ingen helfigurspegel, vilket betyder att jag inte har sett mig själv framifrån på väldigt länge utan gått på “okay jag kan knäppa jeansen idag med, även om jag inte ser knappen under magen så kan jag i alla fall andas”.

Och så har jag fortsatt äta på min senaste last, djävulens påfund, salta mandlar-chokladen.

Idag gick jag in i ett provrum med min syster. För att prova en tröja. Min syster har gått ner skitmycket i vikt och börjat träna och är numera smal. Ungefär sådär som jag har sett ut och tydligen lever i tron att jag fortfarande gör. Vi hade låga jeans på oss båda två, men där hon inte har ett uns fett som hänger över linningen upptäckte jag att jag hade både hennes gamla fett, mitt nya och lite till.

Jag trodde på allvar att jag skulle tuppa av. Visst, jag har noterat att magen inte är platt längre, men synen som mötte mig i provrumsspegeln var fullkomligt vidrig. Det hängde fett över linningen från ryggen, från sidorna och skitmycket från magen. Jag såg lika bred ut från alla vinklar, oavsett om jag tittade på mig själv framifrån eller från sidan. Vilket säger en del eftersom jag alltid varit bredhöftad.

Och nej, jag överdriver faktiskt inte den här gången. Alls. Uttrycket “just because it zips doesn’t mean it fits” fick en helt ny innebörd. Jag är alltså till och med tjock på ryggen.

Lisa's muffin top was so prominent it came with it's very own coffee cup holder.

Mitt tidigare, rätt soliga humör, gick över. Jag funderade på att ta ett kort på mig själv i den vidriga provrumsspegeln och sätta upp överallt i hela lägenheten, men … gjorde inte det. Vad jag däremot gjorde var att storma ut ur provrummet, svära på att aldrig mer äta choklad och börja cykla.

Nu är jag på ännu sämre humör än vad jag var igår.

Och så googlar jag “muffin top exercises”.

Jag såg ut så här för ett år sedan.

Screen Shot 2015-02-22 at 15.32.09

Det gör jag inte längre.

Och nu är jag på sämre humör än jag varit på länge.

Om man råkar vara lite feministiskt lagd och tycker att man skall gå med pattarna slängandes och att man skall vara nöjd och glad över sin kropp även om man har ryggfett för att det är ett ideal som patriarkatet har bestämt så kan man dra åt helsike.

JAG trivs inte. Jag har inte haft ryggfett på 44 år. Nu har jag det och jag är svinarg.

Arg är bra. För när jag har googlat klart de där muffin top exercajsarna skall jag sätta på ett avsnitt av … något … vad som helst, på Netflix och cykla mig igenom hela avsnittet. Och sen skall jag göra det varje dag.

Kan ni hålla koll på mig så jag inte fubbar?

För det är JÅBBIT att vara så här jäkla förbannad hela tiden.


Posted in Funderingar, Klimakteriekossan, Träning inom stora citattecken by with 42 comments.

Comments

  • Yvonne says:

    Jag hänger på.
    Vi beställde en crosstrainer i går och djäklar vad jag ska träna. Jag har alltid varit smal och kunnat äta allt, nu kan jag inte det…..helt uppenbart….jag har en valk runt om O_O
    Så….jag hänger på…

    • Victoria says:

      Jamen det är ju det som är det jäkliga, det känns som att det händer över en natt att man inte kan äta vad man vill längre?

      Bra där, då rapporterar vi till varandra. Jag klampade argt iväg till cykeln förut och trodde jag skulle palla 45 minuter. Det gjorde jag inte. Pinsamt nog. Men det var bättre än inget?

  • PJAK/Anna says:

    Hmmm en fördel med att vara rätt ilsk är ju att man förbränner mer fett av det än om man är glad. Så ska vi reta upp dig eller bara heja på när du börja vackla??

    Själv cyklar jag numera till jobbet 4 dagar iv eckan. Att det bara är 2,2km tänker jag inte bry mig om. Jag cyklar ju iaf…….. om jag inte går.

    • Victoria says:

      Gör det som funkar. Just nu verkar det ju funka att reta upp mig. Jag cyklade HELA sju kilometer på nybörjarnivån innan jag kroknade och så blev jag hånad för det av somliga i hushållet som ligger ganska brunt till just nu. 2,2 km eller 7 km är väl bättre än inget tänker jag?

      • PJAK/Anna says:

        Måsta vara bättre än inget…… Sen ska jag vara ärlig och saga att jag faktiskt går eller cyklar till allt I Alvesta numera (läs from 1-a feb I år.) Och kompisen bor 4 km bort så varje gang blir det ju dubbelt för man ska ju hem också….

        • Victoria says:

          Klart det är bättre än inget? Det måste det ju vara? Annars är det ju helt meningslöst. Jag är impad av att du faktiskt cyklar utomhus på vintern 🙂

          • PJAK/Anna says:

            Fast det är egentligen väldigt enkelt. Skulle jag ta bilen så skulle den aldrig bli varmkörd och kallkörd bil går sönder mycket fortare = dyrt. Jag är smålänning sedan 1494 (Troligen tidigare också men danskarna eldade upp kyrkböckerna så det går inte att spåra längre ba än så.) Så det tar emot att behöva betala för reperationer som inte behövs om jag går eller cyklar…..

          • Victoria says:

            Aha! Fast det är inte snålt. Det är mest smart och ekonomiskt faktiskt? Snacka om bilbatterikostnad bara?

  • PGW says:

    Jag har också hoppats lite på det där att bränna bort lite valkar på ren ilska. Eller på att gnälla på min bristande kondition och valkar på underliga ställen. Tyvärr fungerar inte metoderna jättebra verkar det som. Betyder detta att jag måste … Äta mindre kakor?

    Nu kan jag nog gråta bort några kilon bara vid den tanken. Ett kaklöst liv.

    • Victoria says:

      Du tränar ju i alla fall? Men ja, mindre kakor kan kanske vara bra?

      Jag VÄGRAR acceptera det jag såg i spegeln idag. Det var ju inte jag, det var ett monster? Så jag kan gråta ihop med dig, både för monstervalken och det numera kaklösa livet. GNAH.

  • Behå-Helene says:

    Jag förstår könslan av att inte känna igen sig. Bästa sättet att jobba bort lite ilska och aggressioner för mig är styrketräning och box-pass. Det är så grymt gött att puckla på. 🙂

  • Birgit says:

    Vi köpte ett löpband idag… Och vi ska köpa ett till, lite mer avancerat. Dessa ska stå i källaren med en nyfixad TV. Då måste sam-gå/springa framför TVn istället för att sam-slapphänga i TV-soffan. VALK-VÄCK!

    • Victoria says:

      Oj. Det var avancerat. Och lite tävling över det. Sen undrar man ju både när det gäller gåband (autocorrect ville ha det till gåbajsare, fniss) och motionscykel. Undrar varför man inte går/cyklar ute istället? Men jag konstaterade idag att min anledning var att det verkligen går att kliva av när man håller på att dö. För man har inte två kilometer kvar hem 🙂

      Valkväck istället för valkveck. Det är vårt nya?

      • Birgit says:

        Orka gå ute i beckmörker och hällregn. Nej, tack! Har fått för mig att göra det några gånger. “Det är ju så skönt att ta en stärkande hundpromenad vid 20.30.” Eh, nej, jag kommer aldrig att tycka det. Men nåt måste akutgöras om vi inte helt ska säcka ihop. Och eftersom jag insåg att det inte kommer att hända att en av oss går ner och går/löper och den andra hänger i soffan så länge så måste båda gå på gåband/löpband.

        Motto: Valkväck istället för valkveck. De sistnämnda har jag alltför många av. Bildar typ volanger, brrr.

        • Victoria says:

          Hahaha, jag bara instämmer. Plus att det inte ÄR samma med hundpromenad.

          Jag har fortfarande valkbilden inbränd på näthinnan och vill aldrig mer äta. Dessvärre orkar jag inte cykla mer idag. Men en gång är ju bättre än ingen.

          • Birgit says:

            Sådana som begriper sig på det där med träning hävdar att man ska träna lite varje dag och inte allt dag ett och sedan aldrig mer. Så var nöjd med dagens verk (värk 🙂 )

          • Victoria says:

            Det låter ju rimligt faktiskt. Just det där med träningsbegripande är verkligen inte min bästa gren. Men jag kör på imorgon igen då. Dessutom har jag INTE ätit godis idag. Trots att det ligger en chokladkaka och hojtar på mig i skafferiet.

            Haja hur vidrig spegelbilden i butiken var då?

  • tigerlilja says:

    Jag har ALDRIG kunnat äta vad som helst. Jo, det har jag förstås, men då hade jag vägt 155 kilo, allvarligt.
    Däremot provade jag i går jeansen jag bodde i för tio år sen. Jag insåg snabbt att det skulle bli en plågsam historia att knäppa, så det gjorde jag inte. Men jag tiggde inte ens en bit fazers blåbär av sonen efteråt, det kändes som en dum idé.

    • Victoria says:

      Men jeansen fastnade iaf inte på knäna? Sjukt imponerande!

      Jag vet inte om det är bättre eller sämre att alltid ha kunnat äta vad och när man vill? Det blir ju en väldigt plågsam omställning?

  • I min värld says:

    Hm du kan få hänga på mig o sambon när vi lunkar ut 04.50 på morgonen 🙂 ta hundarna med dig så går det undan, nä men allvarligt så har jag hyrt mig en PT bara för att jag behöver nån som sparkar lite på mig när jag slöar till. Dyrt ja men effektivt. Hon ger mig dessutom hemläxa o kollar att jag gör den :-/
    Löpningen på morgonen är dessutom seeeeeg att genomföra vid den här tiden på året “längtar efter vååååår”
    Och nej jag kan inte heller äta vad jag vill det har jag aldrig kunnat. Det är en evig kamp det där o värre blir den ju äldre man blir “suck”

    • Victoria says:

      Haha! Går undan med hanhundar? Omöjligt 😉

      Vi skall vara varandras PT nu. Det här är ohållbart. Tio kilo ner till sommaren är mitt blygsamma (fniss) mål.

      Men det är ORÄTTVIST att ha kunnat äta vad som helst i 44 år och så vänder det helt plötsligt???

  • Enlisailivet says:

    Det måste vara ett muffinsvirus då, för det verkar smittsamt. Sen MÅSTE jag leta efter bilden från några år sedan när jag hade exakt samma byxdress på mig. På allvar. 🙂

  • Åsa F says:

    Heja dig. Med ilska kan man komma långt! Försök att få till träning varje dag, power-walk direkt på morgonen är bra fettförbränning, men passar inte alla. Det är viktigaste är att träningen blir av. Hade vi känt varandra så hade du säkert tyckt jag var en sådan där hurtig jävel, men det har jag inte alltid varit. Med åren har jag upptäckt hur bra jag mår när jag rör mig, sen är ju shoppingen roligare också:) lycka till!

    • Victoria says:

      Fniss. Alltså nej, morgonen är inte min bästa tid på dygnet att göra andra saker än de nödvändiga som äta frulle, kissa mig själv och kissa hundar. Allt mer än det är överkurs. Men eftermiddag/tidig kväll. Då skall det cyklas.

      ÄR du en hurtig jävel då? 😉 Jag har ju varit en, enbart för att jag gjorde saker jag tyckte var kul, inte för att jag behövde tänka på kroppsform. Men det där späcket jag såg i spegeln igår vill jag aldrig mer se. Jag blir arg bara jag tänker på det.

      • Åsa F says:

        Jo jag får nog erkänna att jag är vad andra skulle bedömma som hurtig. Spelade fotboll som yngre, men var generellt ganska lat som person. För 4 år sedan var måttet rågat för mig. Jag hade bestämt mig. Men led samtidigt av ett knä som strulade vilket gjorde det svårt att komma igång med träningen. Så jag gick med i Itrim, blev av med 17 kg och det onda knäet. All energi som jag la på att släpa runt på min kroppshydda lägger jag på roligare saker idag.

        • Victoria says:

          Jag är mest bara avundsjuk på dig för att du kom på att du skulle vara hurtig så långt före jag kom på det. Och att du håller det. 🙂

  • I mitt huvud says:

    Heja dig!! Ilska kan ta en långt, och du är ju dessutom en envis prick, så du fixar det här!!! Kolla in bilden av dig för ett år sen när du behöver motivation. Du var sjukt snygg på den bilden!!!!

    • Victoria says:

      Tack. Och ja, du har rätt, jag VAR skitsnygg på den bilden. Men tror du att jag fattade det DÅ? Nähä då, jag tyckte att jag var TJOCK. Jag är dum i huvudet, men envis. Nu jäklar!

      • I mitt huvud says:

        Jag vet!! När jag ser bilder på mig själv som yngre (och snyggare) så kan jag idag inse att jag var snygg då. Då tyckte jag det inte! man skulle bara vetat att det skulle bli värre…. Mycket värre!

  • Annelie says:

    Det största felet är att det bara finns stretch jeans.
    Dom bara väller med, jag skulle vilja ha gammeldags jeans, som var stenhårda, då känns varje chokladkaka.
    Köp en helkroppsspegel hem så får du se, det största felet är själva provrumsspegeln, hemma tycker jag att det nästan ser bra ut ibland, men i en provhytt…..
    Tur att inte det hänger snaror i taket…för pallen har dom redan ställt fram.

    • Victoria says:

      Hahahaha…åboj, JA! Det har de verkligen. Och gör att man absolut handlar mer på nätet (och fortsätter slippa se volangerna). Oj som jag fnissar nu.

      Läste någonstans att västvärldens befolkning gick upp två kilo i medel efter att stretchjeansen uppfanns. Och det låter HELT rimligt.

  • B-M says:

    Förlåt men jag har skrattat så tårarna rann åt det här inlägget… Först nickade jag igenkännande åt den där ilskan man kan känna. Men sen skrattade jag hysteriskt åt mannen som började dammsuga i rena ilskan 😀
    Ja, vem fasen har inte muffintop & mer därtill. Själv har jag tagit mig i kragen nu och skärpt till mig gällande maten och undviker godis & fikabröd. Nu när det äntligen närmar sig vår så ska jag dra igång mina dagliga powerwalks igen. Någon nytta måste det ju göra! Har också en garderob full med kläder jag inte kan ha. Men nu jäklar ska det bli ändring på det!!

    • Victoria says:

      Du får skratta. 🙂 Jag går fortfarande på ren ilska, DEN synen i spegeln liksom? Och, precis som du säger, alla dessa kläder som bara ligger och är fina. AAAARRRGHHH?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.