Jösses vad snabblärda hundar är …

… när DE vill. Inte när vi människor vill. Är väldigt gott godis inblandat lär de sig så snabbt att det är löjligt.

Jag är ett fan av stimuleringsleksaker, jyckar behöver använda hjärnan till mer än att tänka ut hur man enklast tar sig in i tvättkorgen för att hämta smutsiga underkläder, men i den här familjen har vi gått igenom alla Ninni Ottossons leksaker från svårighetsgrad skitenkel till svårighetsgrad askomplicerad. Alla aktivitetsleksaker är ju godisbaserade vilket betyder att Stor lär sig dem på fem minuter, kanske tio om de är på relativitetsformelnivå. Liten är mer “tjosan hejsan en ny GREJ, undrar om den är rolig, ja det var den, då kan jag göra små glädjehopp” och så hoppar han fortfarande glatt medan Stor redan hunnit lösa problemet, käka upp godiset, gå på kvällskiss och sen somnat för natten. Typ.

Jag säger inte att Liten är dum. Han är bara lite överentusiastisk. Och lillebror.

Häromdagen såg jag en himla fiffig grej på nätet, en godisautomat där knapp och automat är helt skilda från varandra. Olika svårighetsnivå på själva automaten och så gör man det svårare själv genom att placera knappen långt ifrån godiskällan. Den kom idag när jag var i Göteborg och kartongen ser ut så här.

IMG_5962

Den skall vara svår, enligt svårighetsskalan. Dessutom var det praktiskt att ha en leksak som inte består av sju miljoner träklossar som skall lyftas i rätt ordning för att komma åt godiset, eftersom de där träklossarna har en tendens att hamna över hela golvet. Fullkomligt jämförbart med barnfamiljers legobitsproblem.

Här är det som synes en automat, bredvid automaten är det en knapp. På bilden ser det ut som att knappen sitter fast i sidan på automaten, men det gör den inte. Den är lös och kan placeras i en annan kommun än godisautomaten om man vill göra det extremsvårt (det vill man inte, det skulle involvera hund ensam på något slags kollektivtrafiksfordon, men man KAN).

Trycker hunden på knappen, med nos eller tass kommer ett glatt ljud som låter ungefär “booooinnngg” och då öppnas luckan till godisparadiset.

Hunden (eller katten för all del) skall förknippa ljudet med att vara duktig och göra rätt (inte helt olikt klickerträning med andra ord) så ikväll började vi med att skippa automaten och bara få dem att trycka på knappen och sen få godis av mig istället för luckan.

Jag hade förväntat mig åtminstone en HALVTIMMAS övertalande eftersom vi aldrig lärt någon av dem att trycka på något med någon kroppsdel.

Första försöket filmade vi inte, eftersom det bara var tjatigt. Jag stod med favoritgodiset i handen och sa “TRYCK” hundra gånger. Liten sparkade mig på benen och Stor rullade, skällde, satt fint och la sig ner på samma gång och såg ut att resonera “något av det måste ju vara rätt”.

Tji fick de två ögontjänarna. Varken kombinationstricks eller benspark var rätt och genererade godis.

Sen råkade Stor trampa på knappen av misstag så det boinkade. Och de blev riktigt belönade. Då gjorde vi det två gånger till, efter det var det dags att gå över på det tunga hundknarket (salami direkt från kylskåpet) och att filma försök tre, fyra, fem och sex.

Blandar man in något så gott som salami förvandlas den mest envist svårlärda hund till mönsterelev och svinsmart. Så är det bara. Sen är det ju även så att tricks är superduperenkelt att lära sig, mer viktiga hundsaker som inkallning och gå fot är lite besvärligare. Då kan de ofta drabbas av akut selektiv hörsel även om salami är inblandat. Gärna kollektiv selektiv hörsel.

Men här är filmen med fyra försök ihopklippta. Jag önskar verkligen att jag kunde sluta låta så överdrivet entusiastisk när jag leker med hund, men det går tyvärr inte. Mina ödmjukaste ursäkter på förhand över hög fånighetsgrad på rösten, jag låter som om de har lyckats bygga en månraket och inte trycka på en jäkla knapp. En knapp där jag ökade svårighetsgraden genom att ställa mig längre och längre ifrån knappen och kommendera.

Ett tips är även att titta och lyssna noga runt 0.40 och efter det. Det var ju det där med glädjeskuttande Liten och väldigt smart Stor. Vid 0.40 utför Stor jobbet och kommer tillbaka till mig för belöning medan man hör Liten skutta på knappen gång efter gång i bakgrunden, eftersom det låter boink boink boink hur många gånger som helst. Vid försöket efter det är Liten smart och låter Stor göra jobbet medan den lille sitter kvar hos mig för att håva in belöningen direkt och utan arbetsinsats.

Att träna/leka med två hundar samtidigt är faktiskt empiriskt korkat. Men nu blev det så idag.

 

 

Imorgon är det dags att blanda in automaten. Jag gissar att den inte kommer utgöra några som helst problem, men man kan hoppas att de får använda sina små grå lite till.

Och man ser att en halvtimmas mentalträning är lika uttröttande som ett Vasalopp för jyckarna. De flåsar.

Att använda den där ärtan där uppe är komplicerat när man är en söt lurvboll.

Ja, jag vet att jag inte har byxor på mig. Oklart varför, det brukar jag ha.

Vi ger leksaken fyra salamis av fem faktiskt, men vi väntar till imorgon med slutbetyg.

Just nu vinner den stort för att den inte består av de redan nämnda miljoner delarna och att de tyckte att det var skitroligt. Av rösten att döma tyckte matte det med.

(PS: Nej, matte själv smakade inte ens på salamin trots att den doftade ljuvligt och hon var svinhungrig, fortfarande inget godisfusk heller. Jag är löjligt stolt över mig själv, är jag färdig snart?)


Posted in Hundarna, Klimakteriekossan by with 31 comments.

Comments

  • CamillaF says:

    Smart hund- och smart matte 😀 Ge fan i salamin (säger hon som också försöker låta bli…!)

    • Victoria says:

      Jag måste säga att jag känner mig smartast. Men jag hade gärna tryckt på den jäkla knappen och fått salami. Gnh! Nu skall jag istället äta blåbär till kvällsmat. Så himla upphetsande.

  • Enlisailivet says:

    Jag fick ett extremt stort habegär nu. En sådan måste jag skaffa till Sintra. Man ser ju hur kul de tycker att det är. Frågan är bara hur den däringa automaten funkar med fetaost och rökt lax

    • Victoria says:

      De tyckte verkligen att det var skitkul. Annars finns det ju inte en sportslig att de hade lärt sig så snabbt.

      Jag tror det funkar jättebra med lax och feta. Det är ju en liten låda som åker ut när man trycker på knappen 🙂

  • Åsa says:

    Apropå hundar och kollektivt åkande: En bekant boende på Lysekils-sidan av Gullmaren hade några Labradorer. Vid ett tillfälle tog två av dessa bussen, och åkte med den med färjan till Uddevalla-sidan. Där klev de av, badade och sedan åkte de hem samma väg. Busschauffören trodde att de hade åkt tillsammans med någon människa, men så var inte fallet. De hade däremot blivit sedda av någon som kände ägaren. Så hundar kan om de vill 😀

    • Victoria says:

      Hahahaha, den är ju helt underbar. Jag tvivlar inte ett dugg på kunnandet, men jag vet inte om jag hade velat att jyckarna skulle knata ner till stationen och ta bussen till Tanum 😉

  • Behå-Helene says:

    Söta lurv-voffar! 🙂

    Jag hoppas nu bara att du inte svälter dig. Det går man inte ner i vikt av. Då ställer sig kroppen bara på sparlåga och behåller så mycket fluff den kan. Men det tror jag du redan vet. 🙂

    Nu är det dags att skriva ut prislistor till mässan. Hör av dig om du ska till GBG och vill gå på hästmässa. 😉

  • PJAK/Anna says:

    Man ska låta fånigt och bete sig ännu fånigare när man ska lära hundar något. Antingen så lär de sig fort som bara för att man är så fånig eller så lär de sig fort för att man ska sluta vara fånig. I vilket fall som så lär de sig snabbt. 😉

    • Victoria says:

      Fniss. Det finns ett tredje alternativ med va? Att de lär sig för att de verkligen vill ha salami?

      Sen kan jag inte sluta låta fånigt ändå. Det är omöjligt.

      • PJAK/Anna says:

        Hundar som gillar godsaker funkar salami också på. Men det finns de som inte går att muta och josses som får apa sig då. Fråga mig jag har försökt 😉

        • Victoria says:

          Jag bara fnissar. Jag vet. Man gör allt. Och låter förskräcklig, men jag tror att jag tycker att det är ungefär lika kul?

          • PJAK/Anna says:

            Det är lika kul. Jag har krupit genom agility redskap, slagit kullorbyttor, kravlat på marken men så hade jag lydiga hundar också 🙂

            Och du har helt rätt ju mer man får fåna sig, göra bort sig osv ju roligare är det 🙂

          • Victoria says:

            Åbåj. Jag hade förträngt agilityn jag sysslade med när jag hade mina älskade och olydiga men entusiastiska tikar. DÅ gjorde man konstiga saker. Men väldigt roliga.

            Du fick alltså lydiga jyckar? Det har inte jag. Men de är väldigt positiva när de vill 😉

          • PJAK/Anna says:

            Beror på hur lydiga hundar man vill ha. De har lytt mig och alltid varit väldigt glada och lyckliga. Men visst terven hade mycket mellan öronen och allt var kanske det man önskade sig alltid. Men kul hade vi 🙂

  • Annika K says:

    Så söta 🙂

  • tigerlilja says:

    När jag tittade lite hastigt på bilden trodde jag att maken köpt en ny dammsugare, puh!
    Och dom är allt rätt betagande när dom kämpar på, ser fram emot fortsättningen.
    Och du – skaffa dig en kokbok med ny god smalmat, man behöver inspiration för det tar lite tid, det där. *been there*

    • Victoria says:

      HAHA! Då hade jag dött, så nej. Jag vet inte om Stor behövde kämpa så mycket, han fick det att se ganska enkelt ut (även om flåset skvallrade om att hjärnan faktiskt jobbade), Liten var ju däremot lite boink boink boink, så ikväll delar jag på dem så de får klura på det en i taget.

  • Majabella says:

    Du har verkligen näsa för att nosa upp fiffiga prylar! En sån måste ju även Dante få, även om det kommer att ta avsevärt längre tid för honom att lära sig trycka. Jag undrar hur luckan funkar, är den öppen en kort stund eller tills hunden tagit godiset? Gissar att Dante kommer försöka göra inbrott i skattkammaren via luckan.
    Så jag väntar med spänning på nästa rulle.

    • Victoria says:

      Men jag tänkte likadant när jag hade beställt den, att de först kommer bryta sig in i automaten och skita i knappen. Sen när den kom var det ju såklart glasklart att de får börja med att lära sig knappen. Jag LOVAR att de hade demolerat apparaten om jag hade ställt ner den.

      Tror inte ett dugg på att Dante inte fattar snabbt. OM han inte är inne i unghundsdövhetsperiod. De är kvicka rackare när det handlar om något de vill ha.

  • Åh, den där ska jag köpa till Kenneth!

  • Moa L says:

    Köpte bikini nyss så nu kör vi! Känner redan av att jag är mindre svullen på mitten. Har slutat småäta, och om jag vill ha något så blir det ägg/bär/gurka 🙂

    http://nelly.com/se/kläder-för-kvinnor/badkläder/bikinis/nly-beach-200426/mixmatch-twist-bandeau-116794-5290/

    Tyckte den var himla fin färg och bra utan axelband. Köpte en knyttrosa modell normal med rynk där bak, trosan på bilden var ‘brazilian cut’ och visade med skinka än den täckte hehe.

    • Victoria says:

      Brazilian cut alltså? Du är MODIG 🙂 Själv köpte jag ju världens snyggaste bikinikjol av Behå-Helene i höstas. Som döljer just arslet, men inte hela muffintoppen. Men den skall ju bort. Har fortfarande inte ätit en ENDA dum sak så jag känner mig skitsmal. Det är jag inte 😉

  • Humlan says:

    Så härliga de är och säkert både nyttigt och kul att få använda hjärnan lite. Sedan kommer ju problemet att när de har listat ut det där så måste du hitta på något nytt.
    Klura-ut saker för hundar borde väl vara en stor marknad, när de har listat ut hur en sak fungerar och fått kläm på det så är det väl dags för en ny sak.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.