Så Mycket Elakare?

13 kommentarer

Jag kom på vem Liten ser ut som. Och det är en gigantisk förbättring från tidigare anklagelser när han såg ut som Anders Timell, även om han gjorde det och nu fnissade jag igen när jag läste det inlägget.

Han ser ut som min idol sedan tidiga tonår. Ser ni likheten eller skall jag behöva skriva det? Krulligt hår och tanig kropp (och fortfarande svinsnygg).

DSC00422

Liten i soffa med svart pälspaj, hår på bröstet och glajjor.

uggla

Uggla i soffa med skinnpaj, hår på bröstet och glajjor.

Likheten är slående.

Om jag bara kunde få Liten att sjunga “Astrologen” för mig med så hade det varit perfektion.

Mitt uppdrag för dagen är att raka Liten mer uggligt, för riktigt så mycket hår på bröstet har kanske inte den äldre versionen.

Det kommer alltså bli Så Mycket Bättre också.


Postat 17:24 i Hundarna, Klimakteriekossan av
13 kommentarer

Elak matte – snäll hund

5 kommentarer

Liten är den snällaste hunden på fyra tassar som jag känner. Han nosar försiktigt på måsbäbisar, han lägger sig alltid ner så valpar, katter och annat löst skall få nosa först och han rusar alltid upp i sin mammas knä när något är lite “farligt”. Enda gången han inte är så SNÄLL är när han kärleksbits, för även om det är kilovis med kärlek i betten så gör det ooooont. Men han är snäll, skitsnäll helt enkelt.

Så nu vet jag inte om jag skall ha lite dåligt samvete för att jag sitter här och småfnissar åt honom för att han har ett huvud som är större än hela underkroppen, svans inkluderad.

DSC00419

Men det ÄR ju så oerhört roligt att titta på honom. Världens minsta rumpa och vattenskalle.

Efter att ha skedat mig till sömns med Stor har jag legat med två hundar på fötterna. Och det där är något jag inte fattar eftersom jag sover med bolltäcke. De har en hel säng att välja på, men ändå väljer de det, vad jag inbillar mig, ganska obekväma bollarna? Borde inte dunbolster vara betydligt skönare?

(Åtminstone väldigt mycket skönare för mina mosade fötter om de hade valt dunbolstret *mutter*)

Sen kan det hända att Stor kanske fryser lite. Man vet inte, eftersom han flyttar på sig hela tiden.

Men han tyckte knäveck var en himla skön plats förut.

DSC00412

Nu ligger han ensam i farbrorfåtöljen.

Jag fascineras mest av att mina hundar inte ser ut som mina hundar längre. Det är en jätteomställning för hjärnan att gå från lurvnallebjörnar till … det här?


Postat 14:04 i Hundarna, Klimakteriekossan av
5 kommentarer

Konsten att göra en pudel

23 kommentarer

Eller “hur man gör en retriever och en gremlin av två portugister”. Jag varnar för starka bilder och en överdos av hundar redan nu.

För det första blev det precis som jag trodde, SJUKT jobbigt och min rygg tar kål på mig. Påminn mig om att jag skall hålla dem kammade och nosklippta i fortsättningen, okay?

För det andra, så här började dagen.

DSC00378

Med en Liten på trimbordet som bara hade blivit av med rövhåret. Där någonstans var jag okay med livet och tog mig an uppgiften med sällan skådad energi och trodde att det skulle vara över i en handvändning. Det tror jag alltid. Minnet är USELT.

För det tredje, eftersom det aldrig går i en handvändning rekommenderar jag pannlampa vid hundtrim under mörka årstider. Eftersom det blir just … mörkt efter en handvändning eller två.

DSC00386

Här har jag åtminstone kommit en bit upp på kroppen. Här inser jag även vilka enorma mängder päls vi snackar om.

DSC00387

Jag kom inte så himla mycket längre med Liten. Allt blev klart utom huvudet, vilket innebär att han nu ser ut som en stor Gremlin. För jag bytte hund lite då och då för att de inte skulle ledsna på mig totalt. Rättvisa och allt det där.

Men jag gav mig åtminstone fan på att bli klar med EN hund. Vilket på ole dole doff-vis råkade bli Stor. För ägare av pälshundar kan jag varmt rekommendera att lära sina hundar att älska hundtrimmern redan i späd ålder. Särskilt i ansikte och öron. Stor älskar inte det alls, särskilt inte öronen som han är lite rädd om, vilket betyder att det tar precis lika lång tid att klippa någon slags frisyr i ansiktet som det gör att klippa resten av kroppen. Det vill säga skitjävlalång tid.

Här kan man ju alltså tro att man nästan är klar om man inte känner honom. Kropp och öron – check. “Bara” resten av ansiktet kvar.

DSC00390

Tiden det tog för honom att gå från gremlin till retriever var orimligt lång och gav mig minst två diskbråck. Men till slut blev han fågelhund (lika bra, han badar ju inte i alla fall).

DSC00394

Jag tror att jag hittade matrester från i somras i skägget. Oklart varför han har hamstrat på ett sådant svåråtkomligt ställe, men det hade han. Hittade även en matrest av okänt ursprung under ögat. Ännu konstigare. Men till slut blev han vacker pojk.

DSC00404

Som man bara vill pussa på jättemycket. Och klia, eftersom pälsen är som sammet. Gissningsvis kommer det att bli mycket av den sistnämnda varan eftersom han tenderar att kräva kliande jämt och lite extra mycket när han är nyklippt. Till och med han fattar att resultatet av de eländiga timmarna på trimbordet blir lättkliad hund och det älskar han. Krävandet börjar redan på bordet när rumpan är gjord. Han vet inget bättre än att få naglar som masserar gumpen på honom, då ser hela hunden ut som en nöjd ostbåge.

Och Liten då. Tja, någonstans orkade jag bara inte längre. Så han fick bli en gremlin. Hela kroppen är gjord men inget på huvudet. En säregen look.

DSC00398

Men visst syns det att det blir sammetspäls?

Nu är jag slut. Som både artist och hundtrimmare.

Arslet är fastcementerat i soffan i väntan på att få sträcka ut ordentligt i sängen och jag förväntar mig att vakna totalt ledbruten imorgon.

Att trimma hund använder muskler och kräver kroppsställningar man inte trodde var möjliga eftersom man anpassar sig efter hunden.

Som yoga ungefär? Hundtrimsyoga?

Men om jag mot förmodan inte är ledbruten imorgon skall stackars Liten få ett ansikte med.

Och nej, de fryser inte utomhus. De rör på sig. Däremot fryser de nattetid (vilket jag inte riktigt tror på – jag tror det är på pin kiv) så det blir extremt trångt i sängen. EXTREMT.


Postat 22:21 i Dagens aktivitet, Hundarna, Klimakteriekossan av
23 kommentarer

Juldagsklipp

8 kommentarer

Är inget man gör ute i butikerna på mellandagsrean, för det gör man här hemma på trimbordet.

Två hundar skall bliva en. Eller ja, efter att ha klippt två hundar har man päls så man kan tillverka minst fem hundar till och den här gången skall jag lämna bortrakad päls för tvätt och tvinn. Vad han den där som ger bort vågar än säger. Det skall bli garn av det.

Varje gång det här påbörjas…

IMG_5681

… tänker jag att det nog skall gå bra och snabbt.

När jag har rakat bort rumpan (tänk om jag hade kunnat köra samma apparat över egen rumpa och gått ner tre storlekar) och det ser ut så här …

IMG_5684

… svär jag ve och förbannelse och önskar mig kinesiska nakenhundar medan jag knäcker rätt ryggen. Egna ryggen alltså, inte stackars Litens. Han tycker att det är rätt trivsamt på trimbordet förutom när man rakar p****pung. Då ser man vaksamhet och lite förtvivlan över de ädlare delarna.

Nu har jag en påse hund över, med bara rövhår.

Any takers?


Postat 17:33 i Hundarna, Klimakteriekossan av
8 kommentarer

I went to Christmas 2014 and all I got was this lousy …

35 kommentarer

Minns ni julklappen förra året från maken? Den där hunden som man kunde styra med en app på telefonen eller vad det nu var? Alltså?

Nu hör det i och för sig till saken att maken själv dealade sig till att slippa köpa och få julklappar för ett antal år sedan, med undantag för jämna år och större bemärkelsedagar. Samma man som kan VARENDA replik i Karl Bertil Jonssons Jul, vilket får mig att undra om jag har närt en kommunist vid min barm. Eller ja, jag kanske inte har närt honom, men han kommer ju i närheten av barmen någon gång ibland.

Julafton började med att jag trampade i kall hundskit (jag håller med kommentarerna, det känns som lera men luktar SATAN och fastnar verkligen mellan tårna). Där lade jag ribban för julafton. Sedan hade jag, eftersom jag var en dag efter alla andra, planerat att ägna en del av dagen åt att hämta makens julklapp på Nordby. Som visst var stängt. Pga julafton. VILKA stora köpcentra har stängt på julafton undrar jag bara?

(Svaret är tydligen; de som livnär sig på norrmän?)

Så. Ja. Det sket sig ungefär lika mycket som det jag hade mellan tårna?

Klockan fyra skulle vi vara hos ömme fadern och även om det inte är långt alls (hela 200 meter) så behövde vi bilen för att få med oss hundar som inte var välansade samt juklappar modell större. Det finns en gräns för hur mycket som går att bära när man skall snubbla över och göra piruetter under hundkoppel medan man går, särskilt när man har två, det vet alla som någon gång hållit i ett hundkoppel. Man utför någon slags okoordinerad koppeldans medan man promenerar.

Tadam, då startade inte bilen eftersom värmaren hade gjort slut på batteriet.

Eftersom det är svårt att hitta sherpas och packåsnor här på västkusten var det bara att börja koppeldansa och knata. En med en dammsugare under armen (julklapp till ömme fadern tack och lov) och den andra med en enorm påse övriga klappar. Bear Grylls, släng dig i väggen.

Som tur var skulle julafton bli väldigt lugn och stillsam med bara fyra vuxna, två hundar, jättemycket mat och julklappar. Det vill säga inga Marty Feldman-ögon runt julklappspåsarna.

Först åt vi. Sen kollade det stora barnet på älsklingsprogrammet.

IMG_5677

Sen åt vi lite till och så hade vi julklappsutdelning och jag fick en hel del trevliga paket. Hade ju redan innan konstaterat att maken hade fyra stycken till mig (svårt chockad sådär generellt). Ett av paketen var oerhört underhållande och praktiskt. En thermomugg som var ovältbar. Ingen aning om hur det fungerar, men det fungerade, så nu kan Stor putta på muggen bäst han vill med sin uppkäftiga nos utan att välta den. Jag skall filma den när jag knuffar på den så skall ni få se, jag är våldsamt fascinerad.

So far so good.

Som ni vet hade jag ju en önskelista i år. Överst på den önskelistan stod en symaskin. Det fick jag inte. Men jag fick absolut inget alls på önskelistan så det måste verkligen ha varit hörbarhet nolla.

Och sen … sen trumfade han förra julen med en julklapp som jag övervägde att dänga i skallen på honom.

Jag VET att det finns män som är helt fantastiska på att köpa julklappar till sina fruar (min svåger till exempel), jag vet även att det finns folk i min närhet som gnäller över att de har universums sämsta presentköpande män trots att de får precis ALLT på sin önskelista nästan jämt. Som ljusstakar från Svenskt Tenn och annat SOM DE VILL HA (jag ger mig fan på att hon har fått en ny ljusstake i år).

Kom igen när ni får en våg i julklapp säger jag bara.

IMG_5678

EN VÅG?

När jag går omkring och gnäller över att jag är sälformad?

Men jag får ge honom cred för att han har stake, inte många män som skulle våga ge sin fru en våg i present, AV FÖRSTÅELIGA SKÄL.

Och om man nu skulle tro att han är av sorten som lär av sina misstag så är det fel. Jag har fått en våg i julklapp förut, 2007, och jag var ungefär lika jävla glad då. Även om jag vägde betydligt mindre.

Nu är det exakt 29 dagar tills jag fyller år och 45 är väl lite halvjämnt?

Mejkar han inte upp det då så … ja … då händer något. Som jag har 29 dagar på mig att klura ut vad det kan vara.

Ja, jag har givetvis hunnit väga mig cirka 20 gånger sedan jag öppnade paketet, därav den något kladdiga finishen på vågen. Mest i förhoppningen att jag kanske vägde mindre efter att ha bajsat eller att jag bara stod lite fel på vågen de andra 19 gångerna (det gjorde jag inte).

Jag vågar knappt fråga vad ni har fått?

Men det KAN inte vara värre än en våg, det kan det inte?

Vad fick ni?

God Fortsättning hörrni.


Postat 9:11 i Juljävel, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv av
35 kommentarer