När man får presenter av sin köpstoppscoach

28 kommentarer

Jag har ju min coach, PGW, som ivrig påhejare av köpstoppet. Som inte bara coachar utan dessutom kommer med presenter lite då och då för att hålla mig vid gott mod. Oerhört praktisk coach. Hon är dessutom läskigt bra på allt sånt där som har med rensa och slänga att göra (så bra att jag är osäker på om det är en bra eller dålig idé att bjuda hem henne eftersom jag vet att jag behöver hjälp men vet inte om jag kommer klara att ta emot den då jag är en liten hamster).

Häromdagen hittade hon en mysko grej på nätet. Etsy närmare bestämt. Som öppnade en helt ny värld för henne. Helt enkelt något hon aldrig hade sett eller varit med om i verkligheten. Och som för mig var hyfsat självklar efter att ha spenderat ganska mycket tid hos släkten i USA.

Det hon hittade var en “pie carrier”. En söt liten tygväska i olika utföranden för att kunna bära omkring pajformar och andra formar.

I det där stora landet i väster är man rätt bra på att ge bort just mat. Inga konstigheter. Har man varit i sommarstugan i ett par veckor och grannen vet att man kommer hem till ett tomt kylskåp så kommer de gärna över med lite olika maträtter. Ligger någon i familjen på sjukhus, ja då lagar kompisarna mat och hjälps åt med att utfodra resten av familjen eftersom mat ofta inte är prio ett om man har annat att tänka på.

Och så det eviga avlidandet som säkert alla har sett på film. Maken/makan dör och änkan/änkemannen får massvis med käk.

Personligen tycker jag att det är en rätt käck gåva. Vi svennebananer har ju en tendens att ge bort alkohol när vi går på kalas, vilket egentligen är ett jäkla otyg. Vad vet vi om hur det står till hos de man går på kalas hos och som kanske får 20 flaskor vin om det är ett större ståhej och någon i familjen har problem med just alkohol? Det är vår kultur, men för andra kanske det verkar lika rimligt som om vi skulle komma med en kruka marijuana i present? Vi envisas med att ge bort droger egentligen.

Vi dividerade lite fram och tillbaka om det där och konstaterade att vi borde ändra på det där. Jag tar gärna en äpplepaj i present och sist jag fick en låg den definitivt inte i någon fancy pie carrier. Eftersom vi inte har några sådana i Sverige. Jag fick den i en pappkasse från Ica.

Igår fick jag present från PGW. Och jag flinade från öra till öra när jag öppnade kuvertet. En alldeles egen pajpåse (ett ord som absolut inte bör särskrivas för det är en jäkla skillnad på pajpåse och paj påse).

IMG_5550

Se så finurligt.

Givetvis har jag lagt en pajform i tygkassen, dessvärre tom. Men perfekt passform och man behöver inte oroa sig för att den skall välta åt varken det ena eller det andra hållet.

IMG_5551

Ingen plats tar den heller, när den inte används.

IMG_5552

Ja, det är en hundnos till höger i bild och det ligger lite hundhår i den annars rena pajformen.

Det ingår som sagt i kostcirkeln i det här huset.

Men visst ÄR det verkligen fiffigt?

Skall vi ta och anamma något positivt från det stora landet i väster och börja ge bort käk istället?

Jag tycker det är en skitbra idé och hade inte funderat över det om det inte hade varit för att PGW älskar Etsy.

Och om jag bara någon gång kan få en ny symaskin (hej tomten jag önskar mig en symaskin i julklapp) så kan jag börja sy pajpåsar i olika storlekar, bullpåsar och andra matrelaterade bärkassar. Formar av olika slag kostar ju skit och ingenting på Ikea.

Det är ju faktiskt mycket trevligare än att ge bort droger.

(Även om jag motvilligt går med på att även socker är en drog.)

I så fall skall min första present bli min världsberömt goda broccolipaj, till svärfar, efter jul när han är less på julmat.

Vad tror ni om idén? Eller vill ni fortsätta få alkohol och blomster?

Ja det kan hända att jag har fastnat lite i pysselbloggar nu. Inte sådana där “ner med patriarkatet nu skall vi aldrig mer köpa något alls utan ägna oss åt självhushållning för att vi inte tror på kapitalismen” utan bloggar som den där Hemgjord jag skrev om häromdagen.

Men det här är ju bara positivt pyssel?


Postat 9:24 i Funderingar, Klimakteriekossan, Trendspaning av
28 kommentarer

Nakenchocken och skämskudde (jag bara varnar alltså)

39 kommentarer

Gina påminde mig om vad som snabbt passerade förbi under gårdagens avsnitt av SHF. Som jag såg, registrerade och chockerades över. Som även gjorde att jag blev lite blind och glömsk (jag skyller på att chocken inte helt lämnat mig) för givetvis noterade jag det och det gjorde garanterat ni med. GARANTERAT.

Precis efter första reklamen när de började prata om att Gunilla förberedde sig för sin favorithögtid, påsken, så passerade ett foto förbi i bakgrunden. På Gunilla “jag vägrar visa hud för jag har faktiskt stil och klass och det är inte gudfruktigt” Persson med dotter.

Och nu varnar jag. Verkligen varnar. Ni kan komma att drabbas av permanenta skador på både hornhinna och gula fläcken när jag lägger ut bilden.

Vi snackar väldigt mycket hud här.

Jag var ju såklart tvungen att leta upp sekunden som fotot var i bild och skärmdumpa det.

Känner ni er redo för eventuella kroniska ögonsjukdomar så kan ni fortsätta kolla, annars rekommenderar jag att ni slutar läsa NU.

… …

IMG_1209

Har ni hängt med så här långt med synen i behåll?

Då måste jag först bara brista ut i ett jätteelakt gapskratt … HAHAHAHAHAHA!

För det här väcker SÅ många frågor.

Vem har tagit fotot? Med tanke på att det inte är en snygg back drop, det är någon som slängt ut lite skrynkliga vita lakan?

Återigen, VEM har tagit fotot? Som inte ens retuscherat bort den trista bh-randen?

Jamen igen då, vem har tagit fotot? Som inte ens har basala kunskaper om ljussättning.

Nu tycker jag att om man är en bra fotograf så krävs inte skitmycket efterarbete, men lite efterarbete brukar man inte komma ifrån. Och i det här fallet orkar jag bara irritera mig på icke bortretuscherad bh-rand.

Ser ni även att det ser ut som att hon har en smällfet förlovningsring på fingret?

Det här är en bild som bara keeps on giving.

Nu har inte jag barn, men hur gammal kan dottern vara på det här fotot? Ett par år åtminstone va? Tar man inte sådana här nakenbilder (som jag inte förstår mig på oavsett) när barnen är bäbisar? Inte när de är flera år? Ju äldre desto mer pervovarning känner jag såhär spontant.

Det bästa av allt är att hon har valt att förstora och rama in en bild där Erika är skitsur och/eller skitledsen? Hon är i vilket fall som helst helt klart jäkligt missnöjd över att bli fotograferad.

Betyder det att det här var det bästa fotot av de som togs, eller tycker GP att det är fint att ha en rätt kass nakenbild med “gammal” gråtande dotter istället för en glad dotter?

Nu gissar jag bara, men hur många mer än jag tror att “proffsfotografen” Gunilla har slängt upp lite lakan, skitit i ljussättning och satt timern på kameran och med sedvanlig självinsikt tyckt att resultatet har blivit helt genialiskt och i klass med Annie Leibovitz (eller bättre)?

Någon som hittar fler roliga detaljer i kortet?

Förutom det faktum att hon är skitnaken när hon faktiskt vägrar ha klänning som visar hud. Och att hon fullkomligt DOG av att se Pumans bröst. En smula paradoxalt kan tyckas.

Eftersom hon har järnkoll på stil och klass.


Postat 17:10 i Foto, Gunilla Persson av
39 kommentarer

Mera bäbisfilmer

13 kommentarer

Ni som tycker att det blir för mycket hund kan lämna klagomål i kommentarsfältet 😉

Här är dag två. Eftersom det tog mindre än 24 timmar för Stor att börja chilla lite och Liten att börja bli ordentligt kaxig.

Det finns ett uttryck hos min uppfödare som heter “crazy eyes”. Alla avkommor har verkligen crazy eyes när de leker. Vet inte hur många gånger som Stor visar sin galenhet bara i den här korta filmen.

 

 

Det är alltså Gunilla Persson, jag och mina jyckar som har crazy eyes.

Men de här två är söta till skillnad från GP.

Och det är fascinerande hur kaxiga pyttesmå valpar är och hur snälla och tåliga storhundar är.

Screen Shot 2014-11-25 at 21.21.30

Craaaahaaaaayzeeeeee!

(Ja det är ett klipp ur filmen)


Postat 8:13 i Uncategorized av
13 kommentarer

Det är dags – det är tisdag

123 kommentarer

Ni kan resten.

Och här sitter jag och mina nya ögonbryn och väntar.

IMG_5553.JPG

Jag ÄR verkligen en spitting image av GP.

Nu kör vi.


Postat 19:41 i Bloggträff, Gunilla Persson av
123 kommentarer

Nu skall vi prata köpstopp och julpynt

36 kommentarer

För nu har vi faktiskt alldeles snart lagt första månaden bakom oss. Jag failade på godiset häromdagen men fick dubbelstraff. Först snubbla ut allt ur påsen och igår vaknade jag med tandvärk.

Första och andra veckan var ju faktiskt rätt enkel för min del eftersom jag låg däckad i tandinfektion första veckan och andra veckan var ju visakort plus alla andra kort spårlöst försvunna. Första veckan var jag därmed inte ens sugen på att internetshoppa och att gå på stan var uteslutet, andra veckan hade det inte spelat någon som helst roll om jag hade hittat en miljard saker på nätet – utan kort kan man inte handla i alla fall.

För min del har det ju då varit vecka tre och snart vecka fyra som skall redovisas och begrundas. Godiset vet vi ju redan. Hälften (och lite till) var okynnes. Man behöver inte 2,5 kilo lördagsgodis liksom. Så med skammens rodnad inser jag och drar lärdom.

Så fort jag går igenom min mail så slänger jag alla nyhetsbrev utan att öppna dem. Även de som tjoar om 70% rea och lagerrensning. Det och att låta bli att leta efter/råka hitta luddiga tröjor är hittills det som är oslagbart svårast för min del. Jag har gått på stan och tittat på medan maken varit inne i favoritskoaffären där HAN har köpt Birkenstock (tack gode gud för uppgraderingen från Foppa säger jag bara) medan jag varken kikade på reahyllan eller några andra hyllor. Det kändes stort.

Jag har även varit på Elgiganten två gånger för att lämna in datorn. Utan att gå in i någon annan affär och utan att titta på andra elektroniska mackapärer. Sånt som jag i vanliga fall är en riktig sucker för.

Däremot mötte jag en helt ny svårighet igår när jag inte kunde sova. Jag har ingen aning om hur jag landade på pysselbloggar, men jag misstänker att det var via Admin Ankas blogg.

Nu kanske en del inte tror det, men jag är svinpysslig. Jag älskar att sticka, virka, brodera, sy och allt möjligt annat. Dessvärre satte ju min pajade hand P för fortsatt handarbete. Jag har provat att både sticka och virka efter att handen pajade och det funkar i ungefär fem minuter, sen vill jag gnaga av mig handen/armen någonstans under armbågen och så inser jag det omöjliga och lägger ner det. Och så surar jag. Skitlänge.

Igår var det den här bloggen jag snubblade över. Hemgjord hette den. Och den låg jag och tittade på halva natten tills batterierna tog slut i paddan. Illavarslande sugen blev jag på att göra ungefär allt som hon hade knåpat ihop och mest sugen blev jag på de här tavlorna.

tavla

Kolla det här inlägget.

Den är verkligen svinsnygg. Nu är ju just den ingen fara att göra eftersom det enbart handlar om återvinning (den borde ju därmed ge pluspoäng), men hon gör ju så mycket mer. Med bland annat garn och tyg. Som kostar pengar.

Så just nu handlar det om att sitta på händer och visakort och enbart leta pysselidéer som a) inte kostar pengar och b) som handen kan göra utan att jag gnager av armen.

Misstänker dessutom viss positiv terapeutisk inverkan av dylik sysselsättning.

Summa summarum, för egen del har jag inte fått återfall eller glömt bort mig och råkat handla något. Förutom godiset. Däremot har jag fått några presenter, men mer om det imorgon. Inget jag bett om och bara väldigt väldigt rara saker.

Nu vill jag höra om er.

Och min första fråga är; VAD I HELA FRIDEN ÄR DET MED ER OCH JULPYNT I FORM AV LYKTOR OCH TOMTAR?

Vad är det som är SÅ lockande att det verkar vara ett av de största problemen i köpstoppsutmaningen?

För det första är det jul varje år och prylarna används inte tillräckligt länge för att slitas ut, det borde faktiskt vara rent omöjligt att slita ut just julpynt?

För det andra så innebär ju just det att ni redan har julpynt undanstoppat sedan föregående år och julpynt blir ju knappast omodernt? En tomte är en tomte liksom? Man byter ju inte ut tomtemodell 2013 mot tomtemodell 2014?

Det här vill jag verkligen ha en förklaring till, för det här är inte min påse te alls.

Och så vill jag ha länkar i kommentarsfältet om ni har skrivit om köpstoppet på egna bloggar.

När jag har läst hur det går för er kommer jag eventuellt presentera en idé.

Men det beror helt och hållet på hur duktiga vi har varit.

Och ärliga!

(Om ett par timmar är det The Gunilla, tack och lov är åtminstone det höga nöjet gratis – prepare for pressfotografering och bråk?)


Postat 15:16 i Klimakteriekossan, Köpstopp, Shopping av
36 kommentarer