Skadeglädjen är den enda sanna glädjen

Även maken har ju haft glasögon och en hoper synfel, men efter att ha stött och blött eventuell operation i flera år gjorde han ju slag i saken förra våren. Och det blev skitbra. De gamla (nåja – medelålders) linserna plockades ut ur ögonen och slängdes i närmaste papperskorg för att ersättas med flång nya direkt ur paketet. Eller var nu konstgjorda linser kommer ifrån? Burkar?

I alla fall, han har verkligen varit asnöjd, redan från första dagen. Egentligen är han asnöjd fortfarande. Mest nöjd har han varit över att kunna kasta sina glasögon i samma papperskorg som hans gamla linser ligger och han spenderade de första månaderna efter operationen med att högljutt och dagligen deklamera “ÅH VAD DET ÄR SKÖNT ATT AAAALDRIG MER BEHÖVA GLASÖGON” och “JAG KAN INTE ENS FÅ ÅLDERSSTARR (det kan du, pilutta dig)”. I samband med högljudd deklamering brukade han även försöka se lite medlidsam ut, vilket alltid misslyckades kapitalt eftersom han hade örsnibbarna att tacka för att mungiporna inte skulle kunna vränga ansiktet ut och in i skadeglatt leende.

Och jo’rå, han ser fortfarade svinbra. Men på sistone har det varit lite si och så med synen när skymningen lagt sig och sommarljuset har försvunnit. Till sist kröp han till korset och bad mig ringa och beställa tid hos optikern. Jag följde ju med, men jag var inte med inne i undersökningsrummet, så jag visste ju bara att han fick läsglasögon, inte vad han fick för glas.

Igår när jag och ömme fadern var på chokladpromenad (motionsgång och inmundigande av en 200 grams chokladkaka simultant – kan varmt rekommenderas) ringde maken, han hade fått sms av optikern att glasögonen var klara och undrade om vi kunde kila inom och hämta dem. Aber natürlich.

Hämtade, gick hem, gav honom glajjorna och sedan läste jag på pappret vad det var för styrkor. Och så började jag gapskratta (i en illa dold skadeglad tonart). Styrkorna för att se på nära håll var inte att leka med. Fortfarande inget som har med operationen att göra, det där med nära håll är tydligen att räkna med när fan blir gammal och religiös oavsett.

Maken snörpte självklart på munnen medan jag och ömme fadern fortsatte kikna av skratt och sa “jamen jag behöver ju inte ha dem ofta ALLS, inte som DU som inte ens kan kolla vad klockan är utan läsglajjor”, medan han illblängde surt på mig.

Vi spenderade gårdagkvällen framför TV:n, han med den evigt superlimmade paddan i handen såklart. Inga konstigheter. Förrän jag kikade upp och faktiskt betraktade honom.

IMG_5159

Jag fick onda läsglasögonsögat ungefär en sekund efter att han hörde knäppet från telefonkameran.

Japp, jag är skadeglad. Och han är läskigt lik sin pappa nu. Glasögon framskjutna på näsan och en tänkarhand under hakorna. I sin gubbfåtölj.

Helt plötsligt blev livet med sex par glasögon en lite lättare börda att bära.

Man kanske skulle ta sig en sväng på böljan den blå idag?

0 thoughts on “Skadeglädjen är den enda sanna glädjen

  • Och om du tittar på honom så har han skalmen mitt i synfältet, tittar på TV ovanför, på plattan nedanför … då borde du ju inte bli störd av delade Swahn-glasögon!
    Snart går han runt med dom i pannan också.
    Det ÄR ett gissel att bli gammal!
    Hoppas du får en bra dag!

    • Han har redan provgått med dem i pannan. Nästa steg är senilsnören, det kör jag. Glasögonen förvandlas till en fantastisk haklapp med bara ett litet snöre.

      • Min mamma hade senilsnöre och konstaterade någon gång att hon räddats från många fläckar på kläderna när glasögonen fångade upp det hon spillde… 😉

        • Hahahaha…jag kan relatera. Har ju senilsnören på mina slipade solglasögon för att lätt kunna byta när jag går in någonstans. Då förvandlas de från glajjor till haklapp, och ser ut därefter.

  • Haha, kul att han trodde att han skulle bli glasögonfri för resten av livet tack vare operationen. Det ena synfelet hjälptes men det andra, som brukar uppstå när man blir äldre, tja det kan ju komma oavsett 🙂
    För några år sen gjorde jag en närsynthetsoperation. Svinnöjd! Bland det bästa jag gjort. Men givetvis var jag ju väl medveten om att jag bara därför inte var garanterad att inte börja se dåligt på nära håll nångång i framtiden. Men jag har liksom kopplat bort det faktum och tänkt att den dagen den sorgen liksom. Men som nybliven 40-åring (dock är jag inte en dag äldre än 30, varken till kropp eller själ) och väldigt tillfreds med livet så har jag till min fasa nu insett att ett par läsglajjor på näsan snart är ett faktum. I somras började jag få den fula vanan att sträcka onödigt mycket på armarna när jag fick en tidning eller så i näven. WTF tänkte jag första gången jag insåg att jag gjorde på detta viset. Jag kunde läsa text på nära håll men ändå höll jag tidningen långt ifrån mig. Det har fortsatt så och nu har jag insett att ena ögat ser sämre än det andra på kort avstånd…. Och att läsa på mobilen har blivit jäkligt svårt…
    Som sagt så känner jag mig inte alls som den 40-åring jag är (förrutom en liten liten påse under ena ögat…även det en skräck….) så att man egentligen är i medelåldern typ när man är 40 har varit nåt jag bara fnyst åt.
    Men om nu läsglajjor snart är ett faktum… ja då ÄR jag verkligen medelålders…hjälp…

    • Fniss. Han levde lyckligt ovetande om detta faktum, för att han aldrig lyssnar gissar jag. JAG visste det. Han har antagligen hört operationsdoktorn säga “och så kommer du se så här och så där bra på långt håll…men…” och där har han fejdat ut och slutat lyssna.

      Jag fattar ärligt talat inte hur han har klarat sig så här länge utan “förstoringsglas”. Jag ser inte lika dåligt som han gör på nära håll, och jag blir svinarg så fort jag märker en förändring för att jag inte kan se ngn pillig detalj.

      Med det sagt, om du sträcker på armarna och inte tycker mobilen är en käck läsgrej:

      GÅ OCH SKAFFA LÄSGLASÖGON! 🙂

  • Haha,apselut kallas karma…men vilken “fashionlighet”du har fått i “gubbfåtöljen”!Appropå annat trams,såg reklamen f SHW,med la Gunilla,fy fan hon är riktigt scary när hon ska söka en ny man,å andra sidan får man ju både dottern, mamman och ev moster med på köpet så det kanske är värt en biljon!kram p dig och ha en bra dag på sjön! Ps hur går det med hummerfisket?

    • Det ÄR sant. Och vi har inte kommit ut än. Det kan vara en migrän på G som jag har försökt stävja för jag vägrar spendera fintväder-helg inne. Inte nu, inte när jag snart måste för att det är chockgrått ute hela tiden.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.