Min Man Mario

Först, jag var ju faktiskt aslack på maken idag egentligen, men kom av mig när jag hittade en pinkande svärfar på dass.

Som vanligt med andra ord, eftersom han retar livet ur mig för jämnan. Den här gången gjorde han dock något som var lite omvänt.

Ni vet ju redan att det där med att sova brukar gå käpprätt åt helvete, eller ja, det gick käpprätt åt helvete när vi delade utrymme i tvåan. Av den enkla anledningen att vi lever i två olika tidszoner. Om jag är Asien så är han Amerika. Vi är inte ens samma världsdel. När det är läggdags för mig börjar roliga timman (timmarna) för honom och det är alltid pysselstund på annan geografisk plats. Antingen har han grejat med skitviktiga saker i källaren eller, på sistone, byggt garderober och lagt golv i trean. Vilket låter helt okay, det inser jag, om man bortser från att hundarna bara måste leka nöjesfält på mitt huvud när han väl trillar in i lägenheten framåt småtimmarna och att han sedan sätter på TV:n på en volym som Helen Keller hade hört.

När man somnar, vaknar, somnar, vaknar, somnar, vaknar etc in absurdum sover man inte särskilt gott. Eller djupt. Då blir man lättretlig och blir man lättretlig skäller man på maken, som hittills haft världens bästa ursäkt. Han har faktiskt haft Mycket Viktigt Jobb att göra. För OSS.

Nej, jag har inte gått på det skitsnacket, för det där jobbet går att göra när normala människor i samma tidszon är vakna. Men det gick ju att se en ände på det åtminstone.

Mycket riktigt, första natten här, sov som jag faktiskt förtjänar. Som en bäbis.

Igår längtade jag ju bara efter att få lägga mig och knatade i säng redan vid halvnio, och stensomnade återigen innan jag hann ta av mig läsglajjorna och plugga in lurarna.

Två timmar senare vaknade jag av att två hundar studsade på mitt huvud och skällde. Maken stod inte att hitta någonstans i lägenheten och jag insåg att han, mest troligt, hade råkat glömma att de behövde gå ut.

På med kläder, ilskerök pyrande ur öronen och ut med hundarna. På väg ut öppnade jag dörren till tvåan och där satt han i kökssoffan medan han såg lagom avkopplad ut och åt oliver direkt ur burken.

Då exploderade jag. Frågade vad han gjorde som var så oerhört viktigt sittande i soffan DÄR, när det är trean vi donar med.

Vad han gjorde? Jo han diskade för att kunna bära upp porslin.

Om man med diska menar ladda diskmaskinen och sedan chilla med en burk oliver och titta på den medan den diskar klart.

Den siste dåren är född och det är min man.

Sen gick ilskan över lite, när han var sådär händig som bara han kan vara. Är man rörmokarson så är man.

För jag hittade honom här.

rormokaren

Där han sysselsatte sig med att byta trasig blandare mot ny. Även om det ser mer ut som att han kör bänkpress med diskbänken. Varför man utför dylika arbeten i bar överkropp har jag dessvärre ingen aning om, men det skulle väl för all del kunna vara en affärsidé?

Slogan är ju redan att rörmokare både kan kröka och gänga, han har bara gått händelserna lite i förväg och redan klätt av sig till hälften.

Då mindes jag varför jag föll för honom. Han är min egen personliga Mario.

Mario-Plumber

Likheten är slående. Särskilt på den här bilden.

yourfavoriteplumber

Igår när vi kollade Hollywoodfruarna kom jag på en annan likhet.

Men det tar vi imorgon, för nu är det äntligen läggdags.

Och den som väcker mig ikväll/natt åker på en snyting.

Jag måste ha min skönhetssömn så jag pallar med helgens besök.


Posted in Dagens aktivitet, Flytt 2014, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv by with 12 comments.

Comments

  • MissK says:

    Ha ha… har du sett löpsedlarna idag ??

    Om att GP o J Brost har haft ihop det, fast enligt GP var han en dålig älskare 😀 😀

  • Bibbi says:

    Får jag föreslå en tupplur på ca 72 timmar? Då klarar du dig garanterat. Sov gott!

  • En Annan Susanne says:

    Det här med olika tidszoner är svinjobbigt, det fungerar kanske om man som min make kan sova rakt igenom ett bombanfall. Jag kan det inte. Alltså blir det somna, valna, somna, vakna och sen kan man addera alla sjuka drömmar som man får när man väl sover som gör att man vaknar med andnöd…..

    Ska det vara så jävla svårt att bara gå och lägga sig i en normal tidszon utan att ifrågasätta varför man måste göra det? Typ vem har bestämt det och så vidare. Då lackar jag, och så får han fan dras med min korta stubin när den dyker upp. Punkt.

    • Victoria says:

      Jag instämmer. Till fullo. Nej, man behöver inte GREJA med något mitt i natten och sedan sova på dagen. Trist nog har Mario lika kort stubin så det blir ett sådant jävla liv, för ofta.

  • MickeB says:

    Står det verkligen en rosa stekpanna på spisen?? “skakar på huvudet”

    • Victoria says:

      Nej Micke, det står två rosa stekpannor. Icke inköpta av mig utan av Mario. För de skiftar färg när de är…typ rätt tempererade?

  • Behå-Helene says:

    Jag förstår dig. Fy fan för att ha olika tidszoner. Det är samma hos oss. Min snubbe försöker att lägga sig i tid och gå upp hyfsat. Funkar sådär. Han vaknar dessutom endast om en bomb faller ner i han säng. Att tala om hans sömn är så ömma tår att inte en stålhätta i världen skulle klara jobbet. Detta skull kunna leda till att vi delar på oss. J A G B L I R G A L E N !

    • Victoria says:

      Vad ÄR det med karlar och deras “kan sova tills bomb faller i huvudet”? Herregud, nu blir jag arg igen. På just det. Eller generellt på karlar. Existerar det ens karlar med sömnproblem, där problemet inte är att de sover för länge och går och lägger sig för sent?

      • Behå-Helene says:

        DÅ kan du gissa hur förbannad man blir med ett litet barn som vaknar på nätterna av olika anledningar. Illvrål kan inte väcka honom. Men. Om jag inte skulle vara hemma så vaknar han direkt. Sug på den.

        • Victoria says:

          Um. Den är simpel. När du är hemma sover han för att han utgår ifrån du fixar det. Och det vet jag för att det är SAMMA här. Karlar kan ju fan ha en hund/bäbis liggande framför sig som håller på att kväva sig utan att märka det för att de är så fokuserade på TV:n. För, “det löser väl NÅGON ANNAN”.

          Det borde vara förmildrande omständigheter om man råkar mörda sin man?

          • Behå-Helene says:

            Precis. Och jag slutade orka jaga upp honom.

            Svar JA!

          • Victoria says:

            Det som gör mig mest galen är när någon av hundarna knyckt något och ligger en centimeter från maken och tuggar på det utan att han märker det. Medan jag hör det från ett annat rum. Herregud vad mycket enklare livet hade varit som flata.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.