Inget är som väntans tider

16 kommentarer

Han är inte hemma än och har heller inte ringt. Högst oklart om det är ett gott eller dåligt tecken.

Under tiden har jag vikt och sorterat kläder samt städat och förberett min handväska för annalkande zombieapokalyps. Det var lite oordning, nu är det ordning och jag är redo.

Så jag köpte en tröja som matchar min handväska.

Screen Shot 2014-09-25 at 20.37.33

Synd bara att jag inte hinner få den tills imorgon när det, förhoppningsvis, är dags för garderobsbygge.

Då kommer det ta hus i helsike.

Får man sova nu?


Postat 20:16 i Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Shopping av
16 kommentarer

Garderober, garderober, GARDEROBER

20 kommentarer

Normala män lägger sig inte i heminredning. Normala män hatar att gå på Ikea och i inredningsbutiker. I vårt fall är det tvärtom, jag får torgskräck på Ikea och vill springa ut igen medan maken kan gå och skrota igenom hyllmeter efter hyllmeter och kika på innerkrukor och gardiner som om det vore skruvdragarextrapris och dammsugardagar på Jula.

Nej, jag gillar ju inte Jula heller.

Man kan säga att vi inte har fått till något slags regimskifte och jag börjar känna mig som Stefan Löfven ungefär. Ingen vill regera med mig förutom katten. Vi skall inte byta plats på några rum, garderober är fortfarande en smula onödiga och skrivbord skall inte vara i smutten i mellanrummet. Snarare i den minsta jäkla smutten i sovrummet.

Däremot har han redan möblerat klart vardagsrummet (i sin hjärna) och varit och fyndat en elektrisk fotölj genom Blocket och kånkat upp den i lägenheten. Svinviktiga grejor att kunna sitta i en fläskig fotölj med fotpall där man styr ryggstöd och fotstöd med fjärrkontroll. Till skillnad från möbler att förvara saker i. Sådana detaljer är ju helt oviktiga, det vet väl alla?

I Diktaturen Make slutade det med att vi enades (känns som ett lite för vänligt ord i sammanhanget) om att ställa en garderob på var sida om Den Onödiga Dörren. Inte en vägg med garderober alltså, dörrjäveln skall vara kvar…tills vidare. Men det var tydligen en så kallad kompromiss, eftersom hans förslag var att bara ha EN garderob på ena sidan dörren.

Jomensåatteh?!

Nu har han tagit släpkärran och dragit till närmsta Ikea för att inhandla garderober enligt mina instruktioner

För näe, jag åker inte med. Att två som redan är en aning oense om hur det skall se ut och där en av dem är utrustad med lika mycket tålamod som en hungrig treåring och den andra får spader redan vid ingången (men är sjukt skillad på att kika i katalogen) skall åka tillsammans är fullkomligt otänkbart. Då kan vi lika gärna svänga förbi Tingsrätten innan vi kommer fram till Det Stora Möbelvaruhuset och lämna in skilsmässohandlingarna.

FullSizeRender

Två sådana här är tanken att han skall komma tillbaka med. Med lite extra hyllplan/backar.

Jag tänker inte ropa hej förrän han har kommit tillbaka över bäcken.

Håll tummarna?


Postat 16:51 i Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Shopping av
20 kommentarer

OS-medaljinna minsann

24 kommentarer

Imorse var jag hos Jessica för att få ordning på mina sorgliga naglar sådär akut. Så mycket som de vuxit de senaste fyra veckorna har de aldrig gjort, ett smärre mirakel att jag inte haft växtvärk.

Och så passade jag på att säga grattis till henne för ungefär miljonte gången. Jessica kom hem från London igår kväll och OS i nagelmirakeltillverkning, med TVÅ medaljer. Det är inte precis kattskit att få ett silver och ett brons i en tävling med 600 plus deltagare från hela världen.

IMG_1164.JPG

För att få en så naturlig bild som möjligt bad jag henne stoppa i ena medaljen i munnen. Typiskt ställe att ha en medalj tänkte jag. Det kan ju vara choklad inuti?

Sjukt duktig är hon i alla fall och nu är jag ännu mer sugen på att gå kurs hos henne. Snart. Jättesnart.

Idag hade vi bara en timma, så det blev väldigt diskreta naglar för att vara jag, och en kapning på längden med minst halv centimeter.

IMG_1165.JPG

Ibland går Fantomen på stadens gator i vanliga kläder typ?

Nöjd är jag i vilket fall som helst. Det behövdes. Nästa gång kör vi wild and crazy igen.

Så, två frågor. Först och främst, vad tror ni om nagelkväll i Göteborg i november? De som vill och hinns med får naglar/dekorationer och lära sig lite trix och fix, de som inte vill fixa får prata skit.

Andra frågan, var är alla mina tips på föregående inlägg?

Va va VA?

När jag visade planritningen hade ni svinmycket fiffiga tips och nu sitter ni bara och håller med om att lägenheten är oplanerad och så säger ni att jag inte knarrar?

Kan ni ringa min numera pensionerade radiolärare och tala om att hon faktiskt hade fel då kanske?

Så här 20 år i efterhand vill jag ha lite upprättelse faktiskt.


Postat 20:22 i Klimakteriekossan, Naglar naglar naglar av
24 kommentarer

En hund, en klimakteriekärring och en skitlägenhet

50 kommentarer

Först vill jag bara säga att när jag pluggade till journalist blev jag dissad när det var dags att välja mellan skrivande journalistik och radioinriktning. Eftersom vi fick göra röstprov. Min röst blev sågad jäms med akilleshälarna och den enda radio jag fick prova på var att klippa band (ja, det var på stenåldern, frågor på det?). Bakom micken fick jag inte vara (vi sände lokalradio kvällstid) eftersom jag knarrade för mycket.

Jag hade inte komplex före det, prata bör man annars dör man liksom. Men det kan hända att jag fick en gnutta komplex och jag knarrar ju inte direkt mindre med åldern. Sen låter jag alltid sur också. Vilket jag sällan är. Antingen är jag glad eller förbannad.

Nu vet ni det. Jag kommer aldrig göra succé som porrtelefonpratare och det har jag förlikat mig med. Däremot kanske jag skulle passa som surkärring i reception på Dum Myndighet. Det har jag dock inte ens övervägt.

Med det i bakhuvudet kan ni följa med på sightseeing i lägenheten.

Fatta hur bra vi har det på bottenvåningen där jag naken kan släppa ut fyrbeningarna trots att vi bor i lägenhet. Fatta hur rövigt det kommer bli att knalla ner för två trappor naken och skrämma livet ur alla grannar?

Tala nu om för mig exakt vad jag skall göra för att kunna leva i Lägenheten Utan Förvaring på tredje våningen?

Liten hälsar dessutom att han tyckte det var väldigt roligt att få vara med och vara reseledare.


Postat 16:41 i Dagens aktivitet, Funderingar, Hundarna, Klimakteriekossan av
50 kommentarer

Det går bra nu…

33 kommentarer

NOT!

Tre rum, två hamstervuxna och en lägenhet planerad 1929. Det existerar två garderober i badrummet, men noll badrumsskåp eller annat. En byrå är uppställd i sovrummet.

DET ÄR ALLT SOM FINNS I FÖRVARING. Inget mer. Ja, om man inte vill ha strumporna i en låda i köket då?

Som bonus finns det dessutom bara två väggar. Tydligen utspelade sig Dackefejden när man tillverkade lägenheter förr i tiden. Och ingen kom överens om något alls. Det finns en jävla massa hall, ännu mer dörrar (rekordet är mittenrummet mellan kök och planerat vardagsrum), tre väggar med dörr och en vägg med fönster.

Förlåt, jag glömde, den eminenta förvaringen i form av vindsskrubbar i varenda jäkla ytterhörn. Där är man sugen på att ha kläder ihop med möss och mal. Vindsskrubbar som antagligen användes som matkällare på Dackes tid eftersom det är en takvåning med takkupor och därmed helt puckade fönster i alla rum.

Vi är inte eniga alls. Maken tycker att jag skall slänga så vi klarar oss på två garderober (där allt från skor, kläder, lakan, handdukar och just allting annat skall ligga). Jag tycker att han kan dra åt helvete, alternativt ha en växlingskurs som går ut på att en slängd dammsugare motsvarar 20 tröjor och valfritt dyrare verktyg motsvarar ett par skor. Och varje kvadratmeter han gör sig av med i sin källarlekstuga (förlåt, verkstad) motsvarar en kvadratmeter i lägenheten.

Den heliga oenigheten råder. Tyst det är i huset. Tipp tipp tapp. *nynnar hysteriskt*

Nu har jag bestämt att en vägg skall bommas igen, i det rummet som har tre dörrar, och så skall vi inte flytta så mycket som en gaffel förrän den väggen har fått garderober med skjutdörrar. Vilket kommer sluta med att mittenrummet blir ett icke-rum. Med garderober, kontorsdel och en läshörna. Istället för det som maken planerat, en matsal. För det behöver vi ju. Vi som aldrig äter någon annanstans än framför TV:n behöver verkligen både köksbord och matsal fördelat på tre rum och kök. Kommer inte på tal att fråga om, över min döda kropp och allt det där.

Nu surfar jag garderobslösningar på IKEA, inser att det här är min absolut sämsta gren och att vi aldrig någonsin kommer bli färdigflyttade.

1964472_10152669925850630_303869533_n

Kolla själva. På min världskladdiga planritning. Det blå är en dörr som inte finns med på ritningen, men den finns i allra högsta grad i lägenheten. En kilometer hall, sen en lite smutt med hall in mot badrummet (med två skrubbjävlar på varje sida). Sovrummet högst upp till vänster, planerat vardagsrum längst ner till höger och mellan vardagsrummet och köket finns rummet med tre dörrar och ett fönster. Och ja, takkuporna gör att det blir små trappsteg upp mot varenda jävla fönster i hela lägenheten…små miniburspråk fast…fula.

Någon som är sjukt bra på compact living?

Jag SUGER på att lösa sådana här saker. På riktigt.

Om det inte är för mycket begärt vill jag bara ha någonstans att bo.

Och han den där jag delar möbler med tycker att jag är negativ.

Själv tycker jag att jag är realist. Två personer som skall få in allt innehåll i ett hus samt en mindre lägenhet i en mellanlägenhet men bara har två garderober…

…näe, jag behöver inte säga mer va?


Postat 21:17 i Funderingar, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Pest och kolera av
33 kommentarer