Om jag så skall stupa vid frontlinjen
13 kommentarerNu är det dags. Efter att ha bott i varsin lägenhet i två dygn är allt monterat och Ikeaskräpet slängt.
Dagen skall ägnas åt att flytta allt löst från tvåan till trean. Och att städa och damma ur de skinande nya garderoberna.
Sällan har jag längtat så efter att sortera nagellack i nya badrumsbyrån, leta upp alla gömda hundskor så det blir maka par istället för omaka, och knöla ner dem i skoskåpen. Hänga och lägga in alla kläder i garderoberna.
Och det skall bli klart idag. Om jag så skall dö på kuppen.
Han där uppe (maken alltså, inte Gud) har monterat i dagarna två medan jag har arbetat bort det mesta i jobbväg för att kunna hänge mig åt just det här.
Jag funderar på det här tillvägagångssättet som den nörd jag är.
Det känns som min melodi?
Första steget är att dra med högtalare, laddare och musik. Andra steget är att jobba enligt Nikes slogan.
Just Do It.
Jag återkommer med före- och efterbilder.
Jösses så pepp jag är!
Postat 15:11 i Dagens aktivitet, Klimakteriekossan av Victoria
13 kommentarer
Och så levde de lyckliga på varsin våning ;)
16 kommentarerDet har varit lite hektiskt idag, men nu är garderoberna uppe och även skoskåp nummer två.
Nu är finliret kvar och med lite tur och en herrans massa jobb kan vi vara uppflyttade imorgon.
Givetvis skall maken ägna kvällen och natten åt finliret.
Givetvis sa vi godnatt och gick till varsin lägenhet för ett par timmar sen.
Och givetjävlavis vet jag att han spenderar 50% av tiden där uppe i sin fotölj framför TV:n.
Men det är det värt. För jag hoppas på lika mycket sömn inatt igen.
Sällsynt mycket plats i sängen med bara jyckarna och katten som sällskap, och väldigt väldigt tyst och stillsamt.
Det kan nog bli bra det här med särboskapet.
Imorgon kommer nya bilder, stay tuned.
Postat 23:27 i Hundarna, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv av Victoria
16 kommentarer
Åh så snäll han är…
25 kommentarer…och inte har han några baktankar heller. Maken alltså. Som samlar pluspoäng men blir genomskådad.
Igår kväll kom han ner och rapporterade monteringsstatus nån gång vid 22:00. Det vill säga, inte färdig, många timmar kvar.
Snällheten bestod i att han gentilt erbjöd sig att sova där uppe, för att slippa väcka mig som ändå sover så dåligt. För det skulle ju bli sent. Jähääättesent.
Vad han menade var “Åhhhhhh…äntligen får jag sova min första natt i älsklingssängen. Ensam dessutom. Och så länge jag vill imorgon utan studsande hundar. SCORE!”.
Vilket syntes på hela hans kroppsspråk. De små grå spelade änglaharpa och dansade hambo i skallen på honom.
Jag låtsades bli väldigt besviken och gramse, pussade honom motvilligt godnatt, stängde och låste ytterdörren och sedan skuttade jag med hoppsasteg in i sovrummet med mina två håriga män, medan jag tänkte “En natt utan snarkningar och fisar som låter som muskötskott. Och imorgon har jag garderober och skoskåp. WIN!””
Vi började med pyjamasparty. Stor vann på knock-out genom att sätta sig på mitt bröst.
Sedan lade de sig tillrätta på makens sida i sängen medan jag satte på en ljudbok.
En tillrättalagd svart bredvid en annan tillrättalagd svart. Även om det inte syns.
Jag skulle kunna vänja mig vid det här.
Om det inte vore för att han har de schyssta skoskåpen.
Woop…woop!
Postat 8:45 i Hundarna, Klimakteriekossan, Sömn av Victoria
25 kommentarer
Ära vare Gud i höjden, det här har maken nästan gjort i slöjden
35 kommentarerAlltså, jag vill bara säga att anledningen till att jag är lite tyst i klippet är för att jag är…chockad?
Han åkte dit med artikelnummer till de två garderoberna han skulle köpa. Och vi har ju diskuterat förvaring till förbannelse, vilket han har tyckt att jag skall lösa genom att slänga kläder och skor. Så jag var en aning nervös när jag klev in eftersom han inte hade gett mig en enda ledtråd. I min värld kunde det vara precis vad som helst, utom just förvaringsmöbler, kanske inte ens garderoberna han verkligen skulle köpa.
Döm om min förvåning när jag klev in och möttes av det här?
Det första diktatorn visar är en skohylla. Han som passionerat hatar mina skor och tycker att man kan leva ett fullgott liv med enbart ett par foppatofflor. Den skall stå där den står och jag blev nästan tårögd av lycka (och ändå lyckas jag låta sur och fråga om den inte skall förankras i väggen?). Sedan fick jag även reda på att han hade köpt två sådana, men bara byggt ihop den ena. Den andra skall stå i minihallen in till badrummet där den passar precis på hittefåret. DEN lyckan att slippa ha skor i drivor på golvet!?
Två frivilligt inköpta skoförvaringar till bara mig? Mitt hjärta svämmar över på ett väldigt Ernstigt sätt med brummande humlor i bröstet. Och det blev minst tre humlor till när maken förevisade badrumsförvaringen med orden “jag tyckte den såg ut som en Victoria med locket och spegeln, så kan du ha smycken överst för där är det mjukt underlag”. Man bara dör söthetsdöden lite faktiskt. Åtminstone i flera minuter.
Givetvis hade han spanat in varenda hyllmeter. Han hade även köpt riktigt genomtänkta krokar att sätta i minihallen för jackor. Lite olika takbelysning, där han hade satt upp den ena men inte den andra.
Och han hade verkligen köpt garderoberna han åkte dit för att köpa. De har han börjat montera nu medan jag, katten, hundarna och brösthumlorna sitter här och försöker komma över den initiala förvåningen. Det känns som att jag kommer vara förvånad ett tag till. För inte nog med nämnda positiva överraskningar, han hade dessutom tänkt till ytterligare en gång och köpt galgar.
Och så det obligatoriska, det där han (eller någon normal Ikeamänniska) inte kan gå in utan att köpa.
Stearinljus och servetter.
Jag känner att han har mejkat upp för den dödslarviga fotöljen med råge nu.
Så jag spenderar kvällen med frozen yoghurt och ett vänligt inställt humör medan han bygger PAX.
Givetvis på betryggande avstånd med två våningsplan mellan oss – det är ju Ikea – man vet aldrig vilken del som kommer saknas och som skapar ett världskrig mellan diktatorn och garderoberna.
Postat 17:43 i Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Shopping av Victoria
35 kommentarer
Rädd eller förväntansfull?
18 kommentarerSent omsider kom han hem, efter att ha spenderat timmar på Ikea (jösses så glad jag är att jag inte var med) på ett sprudlande glatt humör. Oroväckande glatt. Givetvis hade han spankulerat på fler avdelningar än bara garderobsavdelningen, men än så länge vet jag inte var han befunnit sig rent geografiskt i varuhuset.
Men vår lille apportör fick en alldeles egen fotboll, som han vägrade släppa. Det var kärlek vid första ögonkastet. Eller vid första munkastet, kanske man skall säga när det handlar om munhundar. Liten fick bollen och sedan satt han som en staty i soffan med den i munnen.
När Stor kom i närheten morrade han så lågt att det knappt gick att höra. Stor hörde det i alla fall inte, men Liten är inte en högljudd vaktare. Släppte gjorde han inte i alla fall utan fortsatte att stolt att stillebensitta med den i munnen. Sådär så det inte gick att låta bli att le lite åt honom.
Så jag filmade. Trots att det inte är optimalt att filma svart hund när det inte är dagsljus. Men bollen syns ju.
Man kan sammanfatta det med “den som gapar efter mycket mister bollen men får ett ben istället”. Ungefär.
Sen kvistade maken glatt upp i trean med orden “jag har köpt lite mer, men vet inte vad du kommer tycka så jag går upp och monterar”.
Klockan 22:00?
Han kom ner igen halvfem imorse och då vaknade jag när han dödstrött kastade sig i sängen med orden “vi får kika imorgon, jag hoppas du kommer gilla det jag köpte”. Fortfarande på ett orimligt glatt humör?
Sedan dess har jag varit vaken, men inte varit uppe och tittat. För jag väntar på att han med nattskiftet skall vakna eftersom han vill gå med. Med skräckblandad förtjusning (eller förtjusande skräckblandning) väntar jag. För det kan vara precis vad som helst med tanke på att han är som en unge i en godisbutik på Ikea.
OM han har köpt garderober så vet jag att de inte är monterade. Känner jag honom rätt har han monterat ihop alla “överraskningsprylar” under natten. De eventuella garderoberna är sekundära.
Och han kan ha köpt hur mycket som helst med tanke på att han faktiskt tog med sig släpkärran ner.
En skitnöjd familjemedlem har vi ju i alla fall och det är Liten. Bollen var ju som synes värsta bästa grejen.
Ursäkta mig medan jag går och nervösbajsar lite.
Postat 9:58 i Hundarna, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Shopping av Victoria
18 kommentarer