Vem mer än jag kollar TV?

21 kommentarer

Jag tittar aldrig på TV. Inte på TV:n i alla fall. Maken äger ju fjärrkontrollen och kollar enbart på faktaskitprogram där det är stora båtar eller tandlösa hembrännare i skogen.

Nu är han och spikar golv och råkade lämna TV:n på, jag tittade upp och hamnade i Kristallengalan.

Var det inte igår de delade ut Skämskuddepriset?

Varför har inte den här galan fått det och vad handlar det om?

Sen kom bonusen, reklampausen, ny film med Colin Nutley och…trumsolo…Helena Bergström verkar ha huvudrollen?

Jag är lite mållös. Och så känner jag mig svingammal när jag inser att jag låter som mormor, “vad ÄR det för skit på TV nuförti’n?”.

När jag har kommit över det här och de platta skämten skall jag berätta om gårdagen. Som involverade nattlig båttur.

Visste ni att det numera tydligen inte är sommar längre och att det faktiskt blir KOLSVART ute nattetid?

Det visste inte jag. Förrän inatt.


Postat 20:20 i Båtliv, Klimakteriekossan av
21 kommentarer

Barnarbete i medelåldern

9 kommentarer

Det här inlägget skulle ha funnits här igår. Men bloggappen ville inte det. För bloggappen har levt sitt eget liv efter den senaste uppdateringen och är helt dum i huvudet. Om nu en app kan vara dum i huvudet. Det känns så?

I alla fulla fall. Fortfarande pappahäng och SOM han blåste mig. Jag var absolut inte beredd på en dylik luring. Det min ömme fader hatar mest just nu är först och främst att han har blivit tvingad att sluta röka, efter 50 år med pipa i truten är det inget man gör i en handvändning. Det han hatar näst mest är ju såklart att han inte får köra bil förrän det är “all systems clear”. Det betyder två saker. Se för guds skull till att han har något att göra. Annars blir det lite barskt.

Eftersom styvmoderns bil hade fått lite illvilliga kommentarer på senaste besiktningen för att däcken var utslitna så satte vi oss i hennes bil för att åka runt till däckfirmorna här i närheten. När vi kom till första däckfirman ville pappa prompt att jag skulle gå ut och fråga om pris för att kränga de gamla däcken av fälgen och på med de nya, och så en balansering av däcken såklart. Och jag kunde inte för mitt liv förstå varför han inte skulle fråga själv, eftersom jag inte vet ett skit om däckkrängning och vad det skall kosta. Jag visste inte ens vad jag skulle fråga utan ett manus från pappa. Vet inte heller hur jag kunde trampa rakt i fällan utan att fatta det heller, men jag gissar att jag trodde att jag var för gammal för att bli utnyttjad som blond dotter.

Det var jag inte. För gammal för att åka på en luring av pappa som blond dotter alltså. Tveksamt däremot om jag väckte några slags amorösa känslor hos ynglingen som jobbade på däckfirman eftersom han antagligen hade kunnat vara mitt barnbarn, men jag fick ett pris. Ett bra pris dessutom, det fattade till och med jag.

Pappa satt kvar i bilen och duckade medan jag samtalade om däckkrängning med yngling och när jag kom tillbaka till bilen och meddelade priset, samt att de hade tid direkt om vi bara hämtade däcken. Då började den ömme fadern fnissa nöjt. Det visade sig att han redan hade varit på samma däckfirma några veckor tidigare för att få samma prisuppgift men utan att lyckas. För däckfirman ville köpa in däcken själva (vilket pappa redan hade gjort) och ge en offert på något helt annat. Som såklart skulle generera mer pengar. Och DET var anledningen till att han inte hade gått med ut, för att inte bli igenkänd.

Ridå. Hello Blondie. Det borde jag ha anat.

De ömmade tydligen för medelålders tant i blond peruk med samma frilla som en galen professor (nej jag var inte pyntad och plattångad när jag var där) som inte riktigt förstod sig på däck. Konstigt nog.

Så jag satt här i ett par timmar.

image

Med den här utsikten.

image

På ett väldigt manligt däckfirmeinrett kontor medan pappa låg hemma och vilade sig lite förnöjt.

Sen åkte jag tillbaka, åt lite till paj och chillade. Dagen avslutades med en sväng till torpet för att kolla kantareller och plocka ett gäng äpplen. Sen till riksgränsen för att gå på Burger King. Det förstnämnda var riktigt riktigt trevligt och extremt idylliskt, solsken, glada hundar och doften av lite blöt skog (och jag hade såklart inte telefonen med mig så jag kunde fota). Det sistnämnda var bukfylla och sysselsättning.

Idag skall jag på begravning. IGEN. Min första borgerliga och med ljus klädsel.

Vilket gör mig totalt förvirrad.

Herregud vad jag behöver semester.


Postat 11:42 i Dagens aktivitet, Familjen, Klimakteriekossan av
9 kommentarer

Just det…

39 kommentarer

…jag knatade ju runt lite i huset igår och kollade på foton medan pappa sov. I det här huset finns allas uppväxt flera generationer tillbaka i tiden dokumenterade på väggarna i ALLA rum. Mest på mig och syrran med bihang såklart.

En gång i tiden tog jag och söstra mi kort på oss själva, satte i en ram och gav till pappa. Det står på hans nattduksbord. Syrran är fotogenisk, jag är inte det, och det här togs vid den tidpunkt maken refererar till som “flataperioden”.

image

 

Han hatade verkligen när jag var snaggad. Jag älskade det och tyckte jag var lika cool som Eminem.

Sen har jag visserligen ingen bra förklaring till hur jag kunde välja att rama in ett foto där jag gör en miffomin. Om det var det bästa fotot, hur såg då de andra ut?

Och så blir man lite gråtfärdig över att se mitt och syrrans bröllopsfoto hänga sida vid sida. Hon gifte sig ljuvt och vackert vid havet, jag gifte mig salongsberusad (packad) i Vegas.

image

 

Jag ångrar absolut inte bröllopet och att det var i Vegas. Men jösses som jag önskar att vi hade haft ett lika snofsigt bröllopsfoto.

Och rätt ofta önskar jag även att jag hade gift mig med Elvis istället för snubben i en femdollars Hawaiian Tropic-skjorta.

Man känner sig lite som det svarta fåret bland släktens vackra foton, och så undrar man vad framtida generationer kommer säga om tanten på det konstiga fotot.

Jag har en gnagande känsla av att vi hade passat rätt bra i dokusåpan om Ullared trots allt.

// Snyggve


Postat 12:18 i Bröllop, Familjen, Foto, Klimakteriekossan av
39 kommentarer

Paltkoma

9 kommentarer

Idag var styvmodern tvungen att åka på något slags businessmöte och hon var inte helt enig med den ömme fadern om han fick sova ensam hemma eller inte. Fadern tyckte givetvis att det skulle gå finemang att vara ensam, styvmodern totalvägrade. Om han trilskades skulle hon vara kvar hemma, för hennes nerver skulle inte klara vetskapen att han är ensam. Så det kompromissades, vilket innebär att jag och Liten knatade hit i eftermiddags för att spendera natten. Kompromissen i det här fallet var alltså att pappa fick ge sig. Som sig bör med envisa karlar. Mina nerver pallar inte heller att han är ensam.

När jag kom hit hittade jag en nybakad paj. Som hette något i stil med knäckäpplepaj.

image

 

Äpple, havregryn, sirap, smör och grädde. I pajen alltså. Det där bredvid är vaniljvisp. Just det, havssaltflingor uppe på pajen med. Sött och salt är en superbäst kombination.

Jag tryckte i mig en smällstor bit när jag kom hit och det smakade som en liten bit av himlen. Sen åt vi middag, fläskfilé med osttäcke och potatisgratäng. Och så kollade vi på tv, norska nyheter, något som är helt omöjligt att ta på allvar även om de rapporterar om väldigt sorgliga händelser.

image

Det funkar bara inte med ett språk som låter som en fjällmelodi med buskishumor.

Efter tv-vilande åt jag ännu mer paj med vaniljvisp.

Nu är jag en smula oense med min mage.

Jag tycker att det är dags att sova. Magen tycker absolut inte det, eftersom den har fått i sig gränsfall med skitfarliga (göteborgshumor höhö) halter av laktos.

Magen knorrar och jag morrar, men nu SKALL vi sova.

Och jag tror att jag stannar kvar här.

I alla fall tills pajen är slut.


Postat 22:18 i Familjen, Klimakteriekossan, Mat av
9 kommentarer

Nån hederlig som vill haka på?

22 kommentarer

Blev SJUKT sugen när jag såg den här på Facebook.

image

Jag känner mig orimligt hederlig faktiskt. Och när min älsklingsperson att avsky faktiskt säger det här om lägenheten…

image

 

Sällan skådad lyx alltså?

Vem hänkar på?

Det hade verkligen varit så värt det att hoppa över till andra sidan dammen enbart för att få bo i det Perssonska Palatset. Och jag hade ändå tänkt mig en tripp dit i höst.

Men övriga frågor hopar sig. Varför skall hon hyra ut den? Var skall hon bo medan hon hyr ut den? Har hon lyckats lura in sig hos intet ont anande snubbe?

Herregud som jag längtar efter nästa säsong av Hollywoodfruarna.

Det absolut enda positiva med hösten – Gunilla Persson är mitt ljus i mörkret.

Bloggträff i New York?


Postat 9:20 i Uncategorized av
22 kommentarer