Värre än Foppa alltså?

13 kommentarer

Maken skuttade ut för att köpa skor innan dagens hundpromenad och spänningen var nästintill olidlig. Jag trodde faktiskt också att det skulle bli Foppa på rent jävelskap.

Så kom han stolt tillbaka med den här påsen.

20140731-143847-52727499.jpg

Har aldrig hört talas om den butiken. Någonsin. Jag trodde först att det var en påse från Sportshoppen, samma färg men inte en bokstav rätt.

Med nästan lite armsvett av skräckblandad förtjusning öppnade jag påsen. Sen dog jag lite inombords och började frustflabba.

Medan maken tittade förvånat på mig och sa “men vaddå inte ens jag tyckte de var så fula?”

Nähä?

20140731-144540-53140417.jpg

Men de var verkligen så fula. Hundra procent plast dessutom, och en liten käck klack.

Däremot fyllde de sitt syfte.

20140731-144700-53220410.jpg

Jag slipper gå barfota och de funkar så länge jag inte stöder så mycket på foten.

Nu vandrar jag omkring med hundarna som ett fashion statement i mina två storlekar för stora zebramjukisar, oversized tisha, semesterfrisyr och mormorstofflor.

Top Model-material – jag kommer bli upptäckt precis när som helst.


Postat 14:45 i Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Semester, Shopping av
13 kommentarer

Kors i taket

33 kommentarer

Jag har fortfarande massvis med viktigheter att förtälja i bloggen. Som att jag högst troligt har brutit min pektå (om man vill kan man lätt lägga skulden på maken, hade jag inte trillat på hala stenar hade jag inte fått ett sår på tån som blivit infekterat så jag inte får på mig några skor alls och därmed varit tvungen att gå barfota och under en barfotabalansgång på båtbom idag tjongade jag tån i en mooring så det sjöng om det – själv ylade jag och slutade andas – helt logisk kedja som får det att bli makens fel?).

Dagens båttur spenderades med fot i högläge på kudde.

20140730-221841-80321304.jpg

Med en, först infekterad pektå och sedan lite blå och dubbelt så bred som innan mooringen sjöng och jag ylade.

Nu har jag absolut inga skor med mig som går på foten. Och det gör satana perkele ont ända upp i hjärnan när jag stöder på foten. Svinpraktiskt när man skall skutta omkring på båten och hålla på med sådant där hoppailand-trams och promenera med jyckar.

Nej jag skall inte gå till doktorn (en pajad tå gör de inget åt), men imorgon skall jag tejpa den. Och skicka maken på skoköparäventyr helt själv. Snacka om semesterspänning. Han kan ju komma tillbaka med vad som helst.

Sen *trumvirvel* lagade han MAT. LAGADE alltså. Använde spis och kastrull. Därav alla kors i taket. Det var fjärde gången under hela vårt förhållande som det har hänt. Inte särskilt svårt att hålla räkning på och minnas.

20140730-222613-80773185.jpg

Jag är fortfarande lite chockad. Men mätt. Skall det vara så här kan jag verkligen vänja mig vid semester och kan tänka mig att behålla honom ett tag till. Åtminstone till imorgon. Efter skoinköpet.

Nu ligger jag, tån och jyckarna med den här utsikten.

20140730-222816-80896841.jpg

Och livet är alldeles ljuvligt.

För det luktar västkust och salta bad.


Postat 22:28 i Båtliv, Klantarsel, Klimakteriekossan, Semester av
33 kommentarer

Tröttmössor och badnymfer (nåja)

20 kommentarer

Men i alla fall solklara bevis på ATT jag badar. Definitivt mer än mina jyckar i alla fall.

I morse (förmiddags) vaknade ingen alls tidigt på den här båten. Faktum är att jag vaknade först av alla och då var klockan strax innan elva. Avslappnad var det ja. De dagar vi vaknat på båten har vi faktiskt blivit väckta av jyckarna, men även de var lite sömniga idag. För jag kikade upp från kudden med pliriga ögon och fick först syn på den ena hunden, som låg raklång ovanför kuddarna och sen fick jag syn på den andra, som låg raklång utmed väggen och sov med näsan utanför fönstret.

Jag väckte alltså hundarna. De var ytterst osugna på att lämna sängen dessutom, så de valde att sträcka sig en stund extra medan jag käkade frulle och ringde till grannbåten för att kolla om de var uppe.

Jajjamän, de hade varit i farten sen svinottan (vad är det för FEL på folk?). Så det var bara att tvinga ut lurvarna för ett morgondopp med den vackra fräkniga med de röda lockarna. Noga räknat är det faktiskt plural, för fru enlisailivet är även hon vacker, fräknig och rödhårig. Hon ser ut ungefär som ett spanielöra (obs; komplimang).

Sen var det baddags för tvåbeningarna. Eftersom elefantmannen skulle prova simhjälpsapparaten. Och nej, not so much James Bond-feeling över den idag heller. Däremot talade han om den i oroväckande lyriska ordalag. Och frågade var den var köpt. Det känns kanske som att ytterligare en familj kommer få simhjälpsapparattillskott?

Eftersom rödingen badar och simmar som en galning tänkte vi att hon skulle få visa de här så kallade vattenhundarna hur man badar som en riktig hund. Som bonus testa vår specialbadtrappa enkom inköpt för just våra hundar med tanken att det kunde vara väldigt bra att ha eftersom våra hundar antagligen skulle bada skitmycket.

Man skulle kunna säga att den, efter fyra år, fortfarande är som ny. De första tassavtrycken sattes på den idag. Och det var inte av den här båtens hundar.

För, den här modellen simmar som sagt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gärna och mycket.

Så hon fick den stora äran att inviga hundarnas badtrappa.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den var verkligen svinpraktisk. Det syns inte så bra men den hänger på befintlig badstege, har små lagom trappsteg för söta hundtassar och sitter med stag mot akterspegeln för att inte kunna sjunka mer än lagom långt ner i vattnet.

Vattenhundarna tittar på Sintra som om hon vore från en annan planet. Går. Den. Att. ANVÄNDA?

Sen badade den här badkrukan. För att med lock, pock och en handfull saltvattnade Frolic försöka få Liten att fatta att det är helt okay att använda trappan.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ett litet steg för Sintra och två gigantiska steg ut på trappan för Liten. Längre än så kom han inte idag. Trots att han var mäkta frustrerad över att hans älskade mamma faktiskt var någonstans dit han inte kunde/ville/vågade ta sig.

När vi började se ut som russin var det slut på lockandet och pockandet. Och Frolicen. Så jag nöjde mig med en kyss.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA(Lämplig bildtext: “Man har siktat klumpfisk på västkusten”)

En puss från Liten…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

…och en puss av flickvännen.

Stor hade redan gått in i säkerhet från allt det där våta.

Då var det dags att motionera, för den där hundtrappan håller inte för klumpfiskar. Vi fick simma till den andra hundbåten för att ta oss upp på land. Maken var en smula orolig eftersom han aldrig någonsin har sett mig göra något annat än att trampa vatten, han var inte helt säker på att jag skulle klara sträckan på säkert 50 meter. I ärlighetens namn var nog inte jag det heller. Elefantmannen verkade också lite osäker på oss eftersom han gick som “följebåt” på bryggan för att kontrollera så vi inte drunknade alls. Och det gjorde vi som tur var inte.

Sen var det hejdå-kaffe på vår båt. Med tre väldigt trötta hundar.

DSC00212

I alla fall två väldigt trötta hundar. Stor sover. Sintra sov, men blev bryskt väckt för att överhuvudtaget synas på fotot och Liten har fullt upp med att flirta med henne.

Och som vanligt har jag kapat Ola ur bild och prioriterat hundarna. Så jag fick dåligt samvete och tog ett kort till.

DSC00214

Så han inte skulle känna sig utanför.

Sen fick Sintra återgå till sin sovställning. Men jag smygtog kort på henne under bordet.

DSC00217

“Kan du lägga av någon gång så jag får sova eller?”, kan hon ha sagt. Även en trevlig hund har gränser när de drabbas av den stora tröttman. Då fick hon sova, en liten stund, sen var det dags för dem och båten att åka vidare.

Sjukt trevliga (och alldeles härligt knasiga) med en vacker jycke. Tyckte både jag och maken. Så det var dödstrist och alldeles alldeles ensamt när de hade åkt. På kvällspromenaden stannade Liten där deras båt hade legat och försökte stirra ner Sintra på bryggan. Det var lite svårt att förklara för honom att det inte var rätt båt.

Sen kan man ju visserligen börja oroa sig över att jag och maken faktiskt var rörande eniga om att de var just sjukt trevliga eftersom vi just aldrig är eniga om något. Eller så är det ett tecken på viss mognad.

De drog klockan tre. Sedan dess har jag hunnit med att äta mat, äta glass, läsa bok med ackompanjerande vågskvalp och havsbris, titta på lite serier och sova lite.

Semester som sagt. Jag skulle kunna vänja mig vid det.

(Badfotona är tagna av enlisailivet)


Postat 23:34 i Båtliv, Bloggläsare, Hundarna, Klimakteriekossan, Semester av
20 kommentarer

Dag två och semesterhjärna

6 kommentarer

NU är jag avslappnad. Totalt. Kan inte bli mer slapp, ett slappsteg till betyder ingen puls och flat line på EKG. Badat, både hundar och mig själv. Motionerat (dvs simmat från vår båt till enlisailivet-båten, en sträcka på säkert 50 meter). Tittat på andra som simmat med simhjälpsapparat. Ätit mat och glass.

Och det finns bildbevis på allt. Vilket kommer sen.

Först måste jag bara fråga, om man har semester och inte tar med sig telefonen ner i vattnet och därmed inte svarar utan ignorerar den. I flera timmar. Är det då inte lite ofint av make två att överanvända frågetecken bara för att man inte svarar?

20140729-174723-64043783.jpg

Dag två på semester. Fyra samtal. Två sms.

Jag tror jag får bjuda hit honom så han kan anamma samma I’m in a semester state of mind.

Våra chakran är inte synkade just nu.

Jag tror inte ens jag hade något chakra före den här semestern.

//Inte bitter – bara zen


Postat 17:50 i Klimakteriekossan, Semester av
6 kommentarer

Måndag – första officiella semesterdagen.

17 kommentarer

Började med ett samtal från Monas make, det vill säga make två. Som numera även är min make på pappret, eller ja, min partner i alla fall. Vilket är en sak som inte dryftats på varken min eller Monas blogg, men vi är numera kompanjoner. Varför nöja sig med en sjukt irriterande man när man kan ha två?

Nu vet ni det. I nöd och lust kör jag västkustdivisionen medan huvudkontoret ligger i Bromma.

Att skriva det var en sten från mina axlar, för det har varit vansinnigt jobbigt att vara svinförbannad på eller nästan lite kär i make två utan att kunna skriva ett ord om det. I korta drag betyder det väl bara egentligen att Mona får lite avlastning på antal samtal (höll på att skriva samlag – men ett sådant avtal finns inte) per dag medan jag får min beskärda del plus att jag fortfarande måste hantera make ett. Jag vet inte riktigt hur jag skall ta mig vinnande ur det här partnerskapet?

I vilket fall som helst. Morgonen började som sagt med ett samtal från make två. Klockan TIO. Första semesterdagen. Och för en gång skull hade jag varit så genomkorkad att jag hade med mig telefonen ner i sängen. Signalen under kudden väckte mig och jag svor ramsor på alla upptänkliga språk över att bli väckt på semestern, men jag hann inte svara innan jag hade svurit färdigt.

Sen ringde min adoptivdotter (talibanen) på FaceTime några minuter senare och då svarade jag. Från sängen. Med min “frisyr”.

Jag höll på att skrämma livet ur flickebarnet, ögonen hennes blev stora som fotbollar när hon fick syn på frippan och hennes första fråga var “men VICTORIA vad har hänt med HÅRET?”. Vad var det jag sa? Det där med krullar är skrämmande.

Vad make två ville är ovidkommande, däremot ville talibanen något viktigt på riktigt. I alla fall semesterviktigt. Hon ville veta hur långt jag hade kommit i Pretty Little Liars och om vi kunde diskutera och dissikera serien. Sådant får man ringa om på semestern. Sådant får man till och med ringa i semestersvinotta och fråga på semestern. Inget annat.

Sedan har dagen gått i rekordfart, trots ett ruskigt slött tempo. Det tar sin tid att gå på badpromenader med hundarna och ligga på sofflocket med en god bok i väntan på Litens dejt. Som han hade längtat sönder sig efter. Det var dags för semesterfirarna enlisailivet med hund (och make då’rå) att komma hit med båten.

Just idag kan det hända att jag fokuserar lite fel när det handlar om enlisailivet och hennes make, men det är helt omöjigt att fokusera på något annat. Trots god middag på restaurang, anksimning med hund och en vansinnigt trevlig kväll så var det något helt annat som dominerade kvällen.

Hennes man har en blogg. Han har inte bara en blogg, han har en blogg där han visar hur man viker något han påstår skall vara handdukselefanter. Jag har tittat på videon två gånger nu och jag är ledsen Ola, men videon går från att visa äggledare:

Screen Shot 2014-07-29 at 00.26.06

Till elefantpenisar:

bild(1)

Eller förlåt. Så här såg den visst ut när den var klar:

Screen Shot 2014-07-29 at 00.57.50

Snubbar som klarar att ha en lektion i både kvinnlig och manlig anatomi medelst handdukar osar respekt. Och gapflabb.

Vill ni se hur man gör kan ni kolla hans video i det här inlägget.

När jag har slutat skratta inombords lovar jag att återgå till mer normala semesterinlägg. Som att simma med simhjälpsapparater och att maken har fått lära sig av elefantpenismannen att det finns pistoler att skjuta getingar med (jadå, han har redan beställt en – den heter Bug-A-Salt – det förstår ju vem som helst att om man köper just simhjälpsapparater så måste man ju ha en getingpistol).

Imorgon är schemat späckat. Vi skall ha kappsimning med simapparat, öva kast med liten anka, bada med hundar och så skall Litens kärlek få testa vår badstege för hundar. Allra helst lära våra hundar att faktiskt använda sin jäkla stege som ingen av de så kallade vattenhundarna har använt någonsin.

Imorgon kommer det med andra ord bli mer normalt idylliska semesterbilder istället för underlivsbilder.

Men tills dess får ni leva med att jag tycker att det här med handduksvikning är orimligt underhållande.

 


Postat 1:11 i Båtliv, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Mona och hennes Universum, Semester av
17 kommentarer