Jag fortsätter på inslagen bana

13 kommentarer

Att jag avskyr höst och vinter kan knappast ha undgått någon.

Jag lyssnade på Christina Stielli i Nyhetsmorgon häromdagen då hon pratade om sin nya bok och jag fastnade för en grej hon sa. Nu återger jag inte exakt, men något i stil med “lägg inte energi på att vara irriterad över saker du inte kan förändra”.

Det låter ju jätteklokt, ungefär som allt annat hon säger. För det är dödstrist att vara en grinkärring hela tiden. Även om jag tror att jag passar som grinkärring.

Men då tog hon upp vädret som en grej att inte irritera sig över eftersom man Inte Kan Göra Ett Skit Åt Det.

Fetglöm. Där sket sig hela min gladkarriär. Den dagen jag accepterar drivis, påtvären-regn och mörker har jag genomgått en lobotomi. Det går att göra något åt och en (o)vacker dag kommer jag inte bo i ett land där det inte finns sommargaranti, men däremot har vi mörkergaranti i ett halvår. Snö är för all del vackert, men det räcker på julafton. Eller om jag av fri vilja drar någonstans och åker skidor.

Jag hatar att frysa, jag hatar regn och jag hatar mörker. Jag kan ägna mina höstar åt att skriva en bok om hur man går tillväga för att bli så olycklig som möjligt. Med titel: Vill du vara grinig?

Plättlätt.

Men så kommer helger som de här två senaste. När man bara totalt glömmer att det har varit novemberregn, decembermörker och januarisnö.

Det föreligger en viss risk att jag kommer bombardera med gladbilder nu. För jag känner mig inte ett dugg bitter trots att det är måndag.

DSC07412

Det här är Sveriges västligaste bebodda ö (säkrast att skriva så eftersom jag blev nedröstad sist jag plåtade den här ön).

Dit åkte vi med badbaljan och kikade igår.

DSC07431

Men vi gick inte i land den här gången.

Om man skulle få för sig att gå i land, för det gör vi ju ibland, så ser det ut så här när man tittar in mot fastlandet uppifrån fyren.

DSC04592

Nu snackar vi skärgård. Kosterskärgård. Där norrmännen gillar att gå på grund. Eller ja, de kanske inte gillar det, men de gör det i tid och otid eftersom det kan vara en smula komplicerat att navigera.

Det här skulle kunna vara en av mina favoritplatser på jorden. Sommartid när det är fint väder och inte blåser småspik.

Jomen det var lite till från gårdagen (minus ovan bild, den är från förra sommaren).

Så vi avslutar det här med en släktträff.

DSC07272

Säg hej till mina närmsta släktingar.

Blod är inte alltid tjockare än vatten.

Och idag är det inga som helst konstigheter att vara glad.


Postat 13:18 i Båtliv, Foto, Klimakteriekossan av
13 kommentarer

Ett säl(l)synt säl(l)samt inlägg

24 kommentarer

Alltså, nu skulle man kunna tro att jag är värsta naturisten (dock ej naken sådan) som bara hänger med hundar, sälar och…paddor? Men det är jag ju kanske inte. Däremot ÄLSKAR jag havet, sådär barnsligt mycket.

Det får väga upp för allt annat trams jag pysslar med, för dagar som den här blir jag havsreligiös.

Jo, det kan faktiskt vara en slags religion. Kan man vara pastafarian med durkslag på huvudet så finns det inga som helst hinder för att bli väldigt religiöst lagd på havet. Gäller även när det inte är så bra väder, som till exempel när man går på öppet hav från Skagen (Danmark) till Strömstad i fem meter höga vågor. Jag lovar att man tillber alla havsgudar som finns i det läget.

Jag föredrar dagar som den här. För vi tog lillbåten way out west idag.

DSC07081

Med tanke på att den är ungefär lika stor som ett badkar men går att köra i warp speed så är det definitivt ingen båt man ger sig ut i kass väder med. För då blir man jätteblöt. Men idag var den alldeles perfekt, ungefär som skylten jag såg förra helgen på Koster.

DSC06999

Jag hade 600 bilder från två dagar på sjön, så jag tror att jag skippar att visa alla faktiskt. Jag misstänker även att om jag visar alla så kommer ni ha somnat ungefär vid bild nummer elva. Men jag kan ju spara några till en annan dag och så låter vi den här dagen handla om mina släktingar sälarna.

Vi drog alltså till den västligaste punkten idag igen. Efter det här skäret är det på riktigt öppet hav till England.

DSC07125

Där satt vi i badbaljan med avstängd motor i kanske två timmar och spanade på sälarna. Eller rättare sagt, de spanade på oss. Maken till nyfikna djur får man leta efter. De kan bara inte låta bli att skutta ner i vattnet och lägga sig i formation runt båten för att kika.

Eller ja, en del tycker för all del att man stör lite när de ligger och solar och sover. Som den här klunsen.

DSC07294
Öhh…*plirar med ögonen*…alltså jag SOV faktiskt. SOOOOV…och så kommer ni och sabbar?

DSC07301
*pust stånk och stön*

Fattar ni egentligen hur kallt det är i vattnet och hur himla jobbigt det är att ta sig ner när man är nyvaken? Hrmf, näe det gör ni antagligen inte!

Jo det fattar jag, jag vet precis hur det känns när man ligger på båten och har somnat till Sommarpratarna och något snille kommer på att det är dags att bada. Trust me killen, jag vet precis hur du känner dig. Förlåt så himla mycket då?

DSC07304
Inte det näe, men då BADAR jag väl då (hade jag orkat lyfta labben hade ni fått fingret)…

DSC07366

Men det fanns ett gäng som var desto trevligare. Eller kanske bara tröttare. Som låg kvar och sov sin middagslur och bara struntade i oss.

DSC07381

Och så fanns det de som bara var glada, välkomnande och nyfikna. Som liksom simmade fram och sa “tjena tjabba hallå”.

DSC07221

Hade man slängt i hundarna hade det nästan inte gått att varken se skillnad eller höra skillnad på en sälskalle och en hundskalle. De frustar och har backslick.

Men de flesta sälarna hade käkat blängsylta.

DSC07350
Kommer ni ett steg närmre så hoppar jag!

DSC07348
Jag med! Kan man inte ens få klia sig på magen i fred här alltså?

Sen drog vi och det gjorde blängsyltesälen med. Men han viftade med svansen åt oss först.

DSC07354

Dagens Naturruta är slut. Det finns mer. Cirka 590 bilder mer. Inte bara på sälar dock.

Hur länge pallar ni att vara med mig på sjön?

Och vill ni kolla hur det ser ut att åka badbalja får ni kolla på instagram.

Nu är det dags att sova, förhoppningsvis riktigt gott, efter två heldagar på böljan den blå.

Godnatt,

Kapten Haddock


Postat 23:02 i Båtliv, Dagens aktivitet, Foto, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv av
24 kommentarer

Dagens Hund

21 kommentarer

Det ligger en ö ganska så precis mellan Göteborg och Fredrikshamn (Danmark) som heter Läsö. Vilket är en av de vackraste öarna man kan vara på när man är båtburen. Ön är hyfsat liten, det finns två gästhamnar, en på den västra delen av ön (dit åker danskarna) och en på den östra sidan (dit åker svenskarna) och ön är dansk.

Att ta sig dit med egen båt är buslätt, om det är fint väder, och tar en dryg timma från Göteborg. Skall man ta sig dit med allmänna färdmedel så får man först åka färja i tre timmar till fastlandet i Danmark och sedan ytterligare en färja i två timmar från fastlandet till ön. Och den ligger alldeles ensam mitt i havet.

Just det, den är även helt uppbyggd av sand. Runt hela ön är det sandrev, långgrunt och nästintill tropiskt att bada. När det är fint väder. Det ser ut ungefär så här.

Screen Shot 2014-04-26 at 22.59.03

Notera sanden i bakgrunden. Och att vi ligger långt ut med lillbåten men ändå nästan bottnar. Notera även gärna att jag simmar med andra i just formation skithög som jag skrev igår.

Eller så ser man det lite bättre här. Även om det här är ett läskigt kärleksfullt kort för att vara på mig och dammsugarmannen. Äh, titta inte på att fotot råkar vara lite rosenskimrande, fokusera på all jäkla sand i bakgrunden.

Screen Shot 2014-04-26 at 23.00.39

Jamen så ser det ut på Läsö. Runt hela jäkla ön. Och det är ju väldigt fint på alla sätt och vis.

Förutom en sak. När man åker dit med krullig hund som springer på stränderna hela dagarna och får pälsen full av saltvatten och så mycket sand att man kan bygga en egen liten sandlåda i båten när pälsen torkar.

Vi kan väl säga så här. Stor älskar inte att bli avspolad efter sina sand- och strandspring. Han älskar det faktiskt inte ett dugg. Som han hatar det.

Screen Shot 2014-04-24 at 10.43.27

Hundar har ett väldigt tydligt kroppsspråk. Men det här gränsar till övertydlighet.

Han HATAR det.

Om ni undrar vad det är för ljust streck på näsan på jycken så är det sandsnor.

Väldigt vanligt förekommande på just Läsö.

(Herregudihimmelen vad jag längtar till sommaren nu)


Postat 15:00 i Båtliv, Trehunden av
21 kommentarer

Sälsafari

19 kommentarer

Ett ypperligt tillfälle att hälsa på varelser med samma kroppsform som mig själv. Förutom att de är vansinnigt graciösa varelser och att de simmar i samma formation som tjejerna i en gammal Ester Williams-film.

Skulle jag simma med någon är det snarare formation skithög och jag känner mig inte ens speciellt graciös i vatten. Tvärtom, jag frustar (det gör i och för sig sälar med), får kallsupar, är lite orimligt rädd för småkrabbor och tycker alltid att det är åt helskotta för kallt i vattnet. Likheten med simmandet skulle möjligen vara att även jag skulle klara av att rulla ner från ett berg, högst ofrivilligt, för att sen landa i vattnet.

Eventuellt har det även hänt ett par gånger. Det var ju det där med grace.

Idag åkte vi i alla fall och hälsade på sälarna där de bor.

Vid något tillfälle förra sommaren skrev jag att vi var på Sveriges västligaste punkt, Ursholmen. Men då fick jag på tafsen för det var visst inte Sveriges västligaste, det ligger några små holmar och skär ytterligare en bit västerut. Jag fick revidera Ursholmens västlighet och säga att det är Sveriges västligaste bebodda plejs.

Men, idag var vi faktiskt på utsidan Sveriges västligaste skär. Det finns inte ett smack mellan oss och England på det här fotot.

ramskar

Det heter Ramskär. Och precis bredvid ligger det ett gäng holmar och skär där det bor en helsikes massa säl.

Alltså, här finns det ju rätt gott om säl. Sälar är oerhört rara och nyfikna varelser som man ser stup i kvarten, men man brukar se en eller på sin höjd två. Man är inte omringad av ett 50-tal knubbiga look-a-likes.

Nu var inte planen att vi skulle åka hit, vi skulle åka till ett helt annat ställe där vi har varit en miljard gånger och då tänkte jag att det räckte med ett objektiv till kameran. Nästa gång jag överhuvudtaget ens tänker den tanken tänker jag highfajva mig i ansiktet med en stol som påminnelse, för SOM jag ångrade det när vi drällde runt på böljan den blå och till slut insåg att det faktiskt var så fint väder och så stilla att vi kunde dra ända hit ut och hälsa på sälarna.

Det är liksom aldrig så stilla att man tycker att det är en bra idé att dra ända hit. För går det sjö här, då är det stygg sjö. Man kan inte stänga av motorn och bara ligga still och filma sälar. Eller ens fotografera. Det brukar handla om att försöka hålla i sig själv, hundarna och ratten på båten för att köra så snabbt det bara går och komma i lite mer skyddat vatten.

Men idag gick det. Väldigt bra dessutom, så vi låg där jättelänge med motorn avstängd och bara fascinerades av sälarna som inte kan låta bli att hänga runt båten i en cirkel. De är mer nyfikna än vad jag någonsin kommer bli.

photo 1(7)

Här någonstans förbannar jag min idioti att jag inte hade med teleobjektivet. Sälarnas ansikten är så vansinnigt söta och det är inte speciellt ofta man har en chans att hinna ta närbildsfoton på dem.

Vill ni se på en av de mängder av filmer jag tog får ni trycka in er på min instagram. Är rätt säker på att man kan se filmen utan att ha ett instagramkonto.

Så HÄR långt västerut ligger det alltså. Om ni är i krokarna och blir sugna på att simma med sälar vet ni vart ni skall åka.

ramskar2

Maken kanske kan ta sin skitpraktiska simhjälpsapparat och skutta i nästan gång?

I alla fall, eftersom jag blev så rackarns irriterad över att jag inte kunde fota sälarna up close and personal bestämde jag mig för att åka tillbaka imorgon. Med hela kamerakittet. Enligt väderprognosen skall det vara lika mycket stilla som det var idag.

Jag brukar inte ha tur med vädret.

Nån som vill sätta en peng på att det kommer en liten tornado lite överraskande imorgon just för att jag faktiskt längtar efter att åka tillbaka och fota sälskallar?

Sen åkte vi hem, lämnade hundarna hemma och gick och käkade. När vi kom tillbaka efter maten hade Liten (trots hundsäkrat hem) bitit sönder en toapappersbal och dekorerat köksgolvet med toalettpapper. Jättevackert.

Men på det stora hela var det en väldigt trevlig dag.

Vad har ni gjort?


Postat 22:17 i Båtliv, Dagens aktivitet, Foto, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv av
19 kommentarer

Dagens Hund

13 kommentarer

Stor älskar att pussas, Liten är inte lika bra på det eftersom hans pussar brukar involvera tänder.

Ni vet ungefär som när man var fjortis och blev glad över lite hångel från snyggot i grannklassen och så visade det sig att han antingen var en a) tungvispare b) tandskallare eller c) bara hade jävligt pissig andedräkt. Liten är en tandskallare. Kan inte pussas utan att bita lite osexigt i läppen.

Stor däremot är en helfransk kyssare trots att han är portugis.

Screen Shot 2014-04-24 at 10.44.15

Ibland hinner man stänga munnen, ibland inte. Hinner man inte så får man en tunga på gomseglet.

Man skulle kunna tro att det krävs matrester runt munnen för att få den här specialbehandlingen, men icke. Jycken pussas både på kommando och alldeles frivilligt.

Jag råkar tycka att det är rart.

Dessutom är det ganska trevligt att bli pussad av någon.

För han den där jag är gift med är inte alls lika generös med sina pussar.


Postat 15:00 i Klimakteriekossan, Trehunden av
13 kommentarer