Jag har visst glömt att berätta en sak

23 kommentarer

Glad Valborg förresten. Jag vet att jag skrev förra Valborg eftersom jag hade världens åldersnoja medan jag satt och tänkte på att vara fjortis, kolla kortegen och smuggla in folköl på Liseberg. Numera smugglas just inget alls och tanten här funderar på hur tidigt hon kan gå och lägga sig efter en natt av noll sömn.

Jag är verkligen en pingla.

I vilket fall som helst. Jag fick ett mail förra veckan. Från produktionsbolaget bakom Ullared.

Just det, mailet kom dessutom samma dag som jag var i dokusåpehimlen för att jag hade fått reda på att Big Brother skulle sändas igen.

Någon på castingen där hade läst min blogg och frågade om jag och maken möjligen skulle till Ullared i sommar och var intresserade av att vara med. Eller som killen i mailet väldigt diplomatiskt uttryckte det, “jag har läst din blogg om maken som ÄLSKAR Ullared och att du har ett lite komplicerat förhållande till maken i just Ullared”.

Väldigt rart. Väldigt diplomatiskt. Att kalla mitt förhållande till maken “lite komplicerat” är som att säga att andra världskriget var “lite stojigt”. Inte ens en FN-medlare skulla klara att gjuta olja på vågorna där.

Maken, som inte bara älskar Ullared utan även att kolla på tv-programmet, totalvägrar. Han vägrar bli den nya Kjell.

Själv känner jag lite att det är det enda som skulle kunna få mig att åka till Ullared. Vetskapen om att få makens dårskaper filmade. Och att jag själv kan framstå som…lugnet själv?

Men näe, det faller på att maken vägrar bjucka på sig själv.

Tala om för honom att han är skitfånig.


Postat 19:12 i Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Ullared av
23 kommentarer

Dagens Hund

6 kommentarer

De där svartluddarna vi har är ju vattenhundar. De föds med simhud mellan tårna, en del mer och en del mindre, Liten har så mycket simhud att han ser ut som en anka. Stor har lite mindre men fortfarande väldigt simkunniga fötter.

Det är bara hjärnan som inte har hakat på. För de gillar INTE att bada. Särskilt inte Stor som är en värre badkruka än sin matte. Liten…bryr sig mest inte alls. Råkar han inte bottna så simmar han, men han kastar sig inte i vattnet som en normal vattenhund. Ingen av dem gör det. Sjukt opraktiskt när tanken med vattenhund på båt var just att de skulle kunna ta sig på och av på egen hand.

Näerå, de här två klunsarna får man bära på sidenkudde ombord om båten inte ligger vid brygga.

Jag fick en länk av PGW som jag totalt har glömt var den kom från, men jag skrattade hejdlöst åt den. Det var en tjej på instagram som hade lagt ut en bild på sin hund när den låg och vilade sig froggy style, med bildtexten: “Hunden är trasig”. Typ.

Det förklarar ju saken i det här hemmet. För det här är Stor.

photo 1

Han är alltså också trasig som synes.

För en riktig vattenhund skall det se ut så här när man går promenad med.

photo 3

Det gör det absolut inte i den här familjen.

Fjollorna går så långt från vattnet som det bara är möjligt. Herregudihimmelen om Stor skulle råka få lite vattenstänk på sig. Regn, hav eller dusch är lika samma som om vattnet är farlig frätande syra.

Dypölar går dock bra.

Som sagt, de är trasiga.

Till sommaren kanske de vill låna makens simhjälpsapparat?


Postat 15:00 i Trehunden av
6 kommentarer

Dagens Katt (gör en god gärning)

31 kommentarer

Hörrni, minns ni Linn från kommentarerna? Som var i västindien och uppdaterade oss om dagarna med sin PT Manuel och paraplydrinkar?

Som även svor dyrt och heligt på att hon skulle starta en blogg men däremot inte fick tummen ur arslet.

I alla fulla fall, trots att hon var en lögnhals när det gällde bloggskapandet så har hon andra fantastiska sidor. Hon är en katträddare och jag älskar människor som älskar djur så till den milda grad att de gör ALLT för att djur som, bokstavligt talat, har hamnat på tippen faktiskt får leva vidare.

För en dryg vecka sedan hittades fyra kattungar på en soptipp. TRE dagar gamla. Men tack och lov så levde de. Någon vänlig själ lämnade in dem på Blå Stjärnans Djursjukhus i Gbg, de skulle avlivas, men först blev Linn tillfrågad om hon kunde ta hand om dem och det gjorde hon såklart. Linn är med i en grupp som heter Åbykatterna som, med hjälp av egna pengar och donationer, tar hand om hemlösa katter. Ni vet vaccinering, kastrering, chippning och annat sådant som kostar multum. Något som inte hade behövts om det inte hade varit för att IDIOTER skaffar katt utan att fundera på att de är levande varelser.

Nu bor de hemma hos Linn som matar dem (med svindyr mjölkersättning) och får vara deras kattmamma dygnet runt eftersom de inte har någon mamma. De bor i en bur i hennes säng.

Och de är hjärteknipande söta.

bild 4

Man undrar hur det är möjligt att det finns människor som är sådana ärkepuckon att de slänger fyra raringar på tippen för att lämna dem att dö. Det är lite tur att jag inte vet vilka det är som gör sådana saker för då hade jag åkt dit för kinesisk tortyr.

Nu är det så här att jag tänker hjälpa Linn med småknoddarna. För att det skär i hjärtat på mig (och för att jag litegrand planerar att övertala maken om att vi faktiskt BEHÖVER en katt till i zoo:et här hemma) att folk är generellt dumma. Man får faktiskt inte lov att vara dum mot djur. Särskilt inte djurbäbisar som inte klarar sig på egen hand.

Då vill jag ju såklart ha fler som hjälper till och även om inte den här bloggen är stor, så…jamen många bäckar små…ni vet?

De behöver pengar till mjölkersättning, vaccinationer och allt sådant där. Inte bara till de här småttingarna men just nu ligger fokus på knippet med kattbäbisarna på fotot. De måste få lov att bli stora. Hem skall hittas åt dem och det är ett imponerande jobb som görs av sjukt engagerade människor. Jag önskar att jag hade kunnat göra samma jobb. Men två hundmonster och en, förvisso väldigt rar, kattflicka gör att det blir svårt att samsas i sängen.

bild 1

Som sagt, det är totalt oförsvarbart att dumpa sådana här raringar. Man gör det bara inte.

Återigen, de här småkissarna behöver alltså hjälp. Det är många kissar som behöver hjälp, allt för många. Men hjälp mig att hjälpa Linn med de här är ni snälla. Vill ni skänka en slant gör det till Nordeakonto 3300 451208-8008. Vilket går till “Åbykatterna”. De finns på Facebook för er som använder er av FB.

Sen kommer de ju att behöva ett hem med. Det går inte att motstå de här ögonen.

bild 3

Hur “väljer” man liksom? Rätt katt i rätt hem så småningom. Jag vill hemskt gärna ha fyra när jag ser bilderna.

bild 5

Vad säger ni? Hjälper ni till?

All hjälp är bra hjälp. Nu skall jag tömma makens bankkonto och ge pengar till just de här sötnötterna i alla fall.

bild 2

Undrar ni över något så kontakta Linn direkt. På mail: linn.a.nyren@gmail.com

Och när ni kontaktar henne kan ni ju påminna henne samtidigt om den där bloggen hon skulle starta.

Jag har nog aldrig varit så glad över vetskapen att ni som hänger är faktiskt är djurvänner.

För när det gäller djur är jag dödligt seriös.

Nu skall jag gå och pussa min lilla kattflicka lite extra, för att hon faktiskt fick leva trots att hon hade en rätt kass “matte” som bäbis.


Postat 21:45 i Bloggläsare av
31 kommentarer

Dagens Hund

8 kommentarer

Det där med köksbord och köksbord verkar spela kvitta totalt när det gäller Stor och Liten. Särskilt Liten.

I Gbg kommer de inte upp på köksbordet, eftersom det är ett barbord. Här kommer de upp och har dessutom full koll ut genom fönstret på allt som kan tänkas hända på utsidan. Koll är viktigt.

I helgen premiäråkte de med båten och Liten lade sig snabbt tillrätta.

DSC07102

På bordet. Var annars?

Hundar och huvudet högt är ett måste.

Sen är det en helsikes bonus om det finns ett bord i närheten.

PS: Hörrni, vill ni se sjukt söt hund på blogg så måste ni faktiskt följa Majabella som precis har fått hem sin svarta guldklimp. Den lille är ett bedårande monster.


Postat 15:00 i Båtliv, Trehunden av
8 kommentarer

Dagens Hund

18 kommentarer

Man kan faktiskt inte få för mycket hund. Man kan heller inte låta bli att fotografera hund när man ser hund. Så idag blir det inte mina monster, det blir andras, till synes, väldigt väluppfostrade jyckar.

I alla fall de här två som bara låg och var tjusigt röda i solen när vi var på båttur/fotosafari förra helgen. Di däringa settrarna är vansinnigt tjusiga faktiskt. Inte en min rörde de trots att jag brände ett gäng foton på dem. Eller så var de bara snorkiga?

Tilläggas bör att de ligger och kikar upp mot en uteservering där husse/matte antagligen satt. Och där fanns det mat. Sjukt mycket mer intressant än en kärring med högst oaptitlig kamera.

DSC07003

Sen träffade jag den här pricken. Han hette Morris och var inte heller intresserad av tanten med kameran. För han hade span på en tjusig tik en bit bort och försökte dra ner sin husse i gruset i ren iver att få flirta lite på nära håll.

DSC07020

Sen när vi kom tillbaka till stan igen träffade vi en liten westiepojke på 13 veckor. Som pussades och doftade valpkiss.

DSC07086

Då ledsnade maken på mig och gick hem, det är inte bara mina jyckar som numera springer och gömmer sig när kameran kommer fram, tydligen har även äkta makar en gräns.

Men det var det SÅ värt.


Postat 15:00 i Båtliv, Foto, Trehunden av
18 kommentarer