Det där med att viskskratta i sömnen

18 kommentarer

Jag drömde att jag låg i sängen och gapflabbade för att jag pratade i telefon med Mona. Hon berättade i detalj hur Talibanen hade gjort självmål i fotbollen, vilken involverade sötaste killen i klassen med hy som en babyrumpa och så blå ögon att man drunknar i dem.

För runt fotbollsmål är det tydligen en slags tröskel. Den hade Talibanen snubblat lite på, så Drömprinsen hade fått komma rusande och ta tag i henne. Då hade Talibanen snubblat ännu mer, eftersom hon blev så generad. Ungefär samtidigt försökte motståndarlaget göra mål, men Talibanens huvud var i vägen så det egentligen kassa skottet som borde missat målet dunsade in i hennes tinning, för att åka raka vägen in i mål. Stolpe in så att säga.

Ett riktigt präktigt självmål och en historia som Mona bara repeterade efter att ha fått det berättat av Talibanen medan de båda skrattade åt dråpligheten.

Dessutom visade det sig att Drömprinsen med Harlekinögonen faktiskt var lagd åt andra hållet, eller som Talibanen nyktert konstaterade.

– Han är bög mamma, det sa han själv för han rodnade mer än vad jag gjorde och så berättade han (medan de fortfarande stod på fotbollsplanen) att han var kär i Viktor.

Inga konstigheter där och såklart en mycket mer detaljerad berättelse där jag låg i sängen med min telefon och gapskrattade. Tyst gapskrattade jag dessutom för att inte väcka maken (som om det ens skulle vara möjligt) och så viskade jag som vanligt rakt ut i sovrummet. När man pratar i telefon är det ju faktiskt brukligt att båda parter snackar.

Det blev dock lite konstigt när Mona sa (då pratade vi om pedanteri) att hon älskar när städerskor skriker “ATTENTION ATTENTION ATTENTION”.

När jag hörde ATTENTION nummer tre vaknade jag ordentligt av att jag låg och kluckade av skratt.

Sen kände jag mig lite dum som låg i ett kolsvart rum och pratade med just ingen alls.

Vådan av att somna med en ljudbok och inte ha den på automatisk insomning, för det skreks verkligen ATTENTION i örat på mig när jag vaknade. Även drömprinsen och fotboll var med i boken, och jag tror att han är bög. Är dock osäker på om Talibanen är med i Veronica Mars-boken.

Men har man inte kul när man är vaken är det ju trevligt om man skrattar så man kiknar i någon slags sömnverklighet.

Eller?

Nu skall jag somna om. Eller åtminstone reda ut vad som egentligen hände i boken medan jag sov. För vid den här tiden går inga normala människor upp.

Godmorgon.


Postat 4:24 i Klimakteriekossan, Sömn av
18 kommentarer

Snart är det sommar och det var det förra året med

8 kommentarer

Sommar alltså. En hejdundrande fin sådan, även om inte vi råkade ha semester just när det var hejdundrande fint. Som vanligt.

Idag blev jag tvungen att rensa min dator lite och sortera saker eftersom a) datorn var seg som sirap (jag får skylla mig själv som jobbar på min lilla Air istället för på min riktiga dator) och b) jag hittade inget alls för att inget alls var just sorterat.

Så det gjorde jag. Och då hittade jag en bild jag tog förra sommaren men glömde att lägga ut.

Nu blir det lite konstigt med den här bilden eftersom vår båt är med i bild (bryggan längst ner till höger) och jag satt på båten och tittade på spektaklet live medan jag undrade vilka båtar som skulle krocka med vem. Men det sitter ju en webkamera på badhustaket som jag har skrivit om tidigare. Praktiskt med en kamera där, så man kan hålla koll på båten utan att vara i närheten.

I vilket fall som helst. Medan jag satt på båten och roade mig med att  försöka räkna antalet båtar som höll på att kollidera gick jag in på webben och kollade hur det såg ut från badhustaket.

Det såg ut så här.

Screen Shot 2013-10-09 at 7.45.52 PM

Välkommen till sommar i Strömstad.

Hur många båtar på kollisionskurs kan ni räkna till?

Det kan även vara viktigt att veta att det inte är vatten nedtill i bild, där går strandpromenaden. Båtarna längst ner i bild är med andra ord bara någon meter från ytterligare en brygga.

Som bonus har ett ärkepucko lagt sig utanför vår lillbåt som ligger längst ut på vår brygga (ja, han fick skäll, jättemycket skäll).

Ni fattar att man har att göra sommartid i stan va?


Postat 14:44 i Badjävlar, Båtliv, Klimakteriekossan av
8 kommentarer

Det här med lägenhet…

10 kommentarer

…lördag och mitt i stan.

PÅ EN LÖNEHELG!

Har ett svagt minne av att maken drog till torpet med sin pojkvän sist det var lördag och löning, och det gjorde han visst idag med. Den där natten när elefanter sprang i trappuppgången hela jävla natten ni vet?

Vårt sovrum vetter mot gatan. Det gör även vårt vardagsrum.

De senaste sex timmarna har jag suttit i soffan och försökt åstadkomma viktiga saker medan jag har lyssnat på SMÅ JÄVLA FULLA SNORUNGAR som springer på gatan och skriker och tjoar.

Nu skall den här tanten gå och lägga sig och hon är vanvettigt irriterad. Till och med hundarna är irriterade för att de stör deras skönhetssömn.

Kan inte heller förstå detta jävla rännande på just den här gatan, kan de inte hålla på och ränna och skrika utan för krogarna istället?

Just idag har jag inte tålamod nog för en sömnlös natt, så om någon känner valparna som springer på gatan kan ni väl bara hälsa att jag har en bössa här hemma.

Och jag vet precis hur lätt den är att ladda.


Postat 23:31 i Idioter, Klimakteriekossan, Sömn av
10 kommentarer

Happy Anniversary på mig själv

54 kommentarer

Och tack för att jag har fått förmånen att lära känna så himla många skittrevliga människor genom min pytteblogg. Bloggen som från början bara skulle vara ett experiment för att på egen hand roa mig med olika teknikaliteter och som exakt två personer visste om. Sen talade jag om det för ytterligare fem (mina myyyyztjejer från Friiberghs). Efter några veckor råkade jag dessutom tala om det för maken.

Man skulle kunna säga att det tekniska experimentet som startade för exakt ett år sedan idag (klockan 17:32 med det här inlägget för att vara exakt) inte blev ett tekniskt experiment alls. Jag hann knappt börja experimentera innan det verkligen blev min blogg. Det finns med andra ord inget estetiskt tänk överhuvudtaget bakom den här bloggen.

Men vem bryr sig om det när jag är så här himla estetiskt tilltalande på alldeles egen hand.

ETTAR

Vad skall jag göra nu då? Ett år var ju målet och milstolpen.

Det är även ett happy grattis till att jag stod ut med maken ytterligare ett år.

Stort gigantiskt jättetack till alla som läser och kommenterar, för ni är en miljard gånger roligare än vad jag är och jag har älskat våra duster i kommentarsfältet.

Kärlek, myyyyz och fiiiinazte på er allihop. Det här kunde jag aldrig ana.

Nu slår vi på stort och firar va?

Uppdatering: Nej jag skall inte sluta, det var en olycklig formulering. Men jag vill göra något nytt i bloggen. Den är ju äldre och känns lite rynkig. Men jag fixade ett år med en rätt så ful men rar blogg 🙂


Postat 13:53 i Bloggläsare, Klimakteriekossan av
54 kommentarer

När man blir en fredagsdvärg

8 kommentarer

Den här veckan har varit lite hektisk och jag har knappt sett röken av maken. Vilket antagligen är positivt eftersom det har varit en sak mindre att hetsa upp sig över.

Men då skulle vi slå på stort och avsluta arbetsdagen redan klockan 20:00 och faktiskt gå på lokal och äta. Ihop. Det händer inte så himla ofta att vi sitter ner vid samma bord samtidigt varken hemma eller på lokal eftersom våra mat- och sovklockor är dåligt synkade.

Det här med att gå på lokal är ju inte så fashionabelt som det låter, det är mer som att gå till ett väldigt stort vardagsrum med fler personer och vansinnigt god mat. Strömstads bästa mat faktiskt. Kan drista mig till att säga västsveriges bästa mat till och med.

Där jobbar Långben från “Halvåtta hos mig” och jag var såklart tvungen att krama och gratta honom (och erkänna att jag fortfarande inte har sett de två sista avsnitten för jag har inte hunnit).

Nog för att jag VET att han är lång. Jättelång. Men jag är faktiskt 1.78 vilket inte anses som speciellt kort.

Jag är redo att omvärdera min längd efter att ha kramats på kort.

photo(3)
Nej, maken är fullkomligt inkompatibel med kameror och att ta bilder utan att de blir suddiga. Och då var det här det minst suddiga av sex jäkla bilder.

Jag brukar inte tänka på att Tomas är så lång. Men att se sig själv på kort bredvid honom får mig att gapskratta och känna mig som 1.44 ungefär. Jag ser ut som en lite stubbe bredvid en flaggstång.

Han borde inte vara servitör, han borde vara basketspelare.

Mest kanske för att man som basketspelare inte slår huvudet i markiser så himla ofta på sin arbetsplats.

Har ni sett programmen?


Postat 22:40 i Dagens aktivitet, Klimakteriekossan, Kompisar, Mat av
8 kommentarer