Men den här har jag ju alldeles glömt

10 kommentarer

Och jag vet inte om jag skall skratta, gråta eller båda delarna.

VAD är oddsen att somliga jag spelar WF mot, som även är orimligt skadeglad över makens osunda fascination av Jula lägger just…det här…

20140224-185703.jpg

Kan det inte klassas som hets mot folkgrupp eller något liknade?

Jag är folk. Jula gör mig hetsig.

Måste bara klura på det där med “grupp”.


Postat 19:01 i Fritid, Klimakteriekossan av
10 kommentarer

Ibland får man bara se sig besegrad (och lite talanglös)

15 kommentarer

Idag är det söndag. En stund till i alla fall. Och det har varit en mycket trevlig dag med ett gäng damer på fika-lunch-fika.

Jag HADE tänkt skriva något finurligt om dagen, men sen läste jag Granntantens inlägg om dagen och lade mig platt. Det finns inte en janne att det inlägget går att skriva bättre. Eller roligare. Så jag struntar helt enkelt i det och hänvisar till henne (alternativet var att köra total plagiering men det är visst en smula olagligt har jag hört).

Men ni får bilden här också, eftersom den är så oerhört bra att man inte kan se den för många gånger.

IMG_4460

1. Ifall man undrar varför jag ligger på stackars Katti beror det på att jag inbillade mig att jag skulle se mer vän ut om jag kelade med någon. Det funkade ju så oerhört bra med Boris i Ullared så tanken var ju god även om resultatet blev att jag ser ut som att jag är ute med alla mina personliga assistenter samtidigt.

2. Nu har ju Granntanten förklarat brösthållandet, men jag tänker i ett par led till och tycker att vi ser ut att vara nytt reklammaterial för mammografi. Eller “hur du enklast kollar dina och andras bröst på offentlig plats”. Potatoe potato liksom. Och vi kollade faktiskt på andras bröst med. Hamnar vi som broschyrmaterial så vet ni var ni läste det först.

3. Här får du din redigeringsutmaning ME. Skall jag heta något som inte är just Vic eller Victoria så får det ju åtminstone stavas rätt. Waco var plejset där en sektledare låste in sig ihop med sina minions och begick kollektivt självmord medelst pyromani nån gång på 90-talet om jag inte minns helfel när det gäller detaljerna. Och riktigt så långt har jag inte tänkt att gå. Om jag nu skulle råka spontanstarta en sekt vill säga.
Wacko är det somliga säger att jag bör ha som prefix till mitt namn.

Seså, det är bara att börja redigera hehe.

Tack för idag hörrni. Det var oerhört trevligt och gick alldeles för fort.

Och ett extra tack för alla gapskratt. Både åt och med er. *mumlar något om vissa tekniska handikapp*

Hur många blir vi nästa gång på BB-lunch?

Resten av kvällen spenderades i horisontalläge iklädd OnePiece. Som sig bör på VILOSÖNDAGEN *envisas*…


Postat 23:14 i Bloggläsare, Klimakteriekossan, Kompisar, Mona och hennes Universum av
15 kommentarer

En katt bland hermelinerna

8 kommentarer

Joråsåatte det blev ett besök i LV-butiken igår. Där jag aldrig hade satt min fot innan, och det var ju en…upplevelse?

Vi tyckte själva att vi var orimligt piffiga när vi drog in till staden.

photo 2

Nu hade jag förvisso fjortisjacka, ingen märkessjal alls och ett par hederliga Ray-Bans medan Mona var mer dressed for the occasion i LV-glajjor, LV-sjal och LV-väska.

När vi kom hit blev jag lite nervössvettig.

photo 3

Känslan var inte helt olik den man hade som tonåring och hade fått en femhunka av föräldrarna med lov att åka till stan på egen hand och välja sin egen skolväska. Utan föräldrar hängande över axeln och pekande på pris kontra praktikalitet.

Väl inne i butiken var det bara att inse att det var en ny värld för lantisen. Fler expediter (eller om det nu heter butiksvärdar/värdinnor i en sån butik) än kunder. Inget “gå runt och kika på egen hand” utan en expedit hängandes i just våra hasor hela tiden. Men jag antar att det är just vad man skall förvänta sig i en butik där en kromad nyckelring kostar två papp?

Jodå, jag shoppade ytterst lite. Även om jag inte riktigt insåg hur lite förrän köpet var klart, grejen skulle packas ner och vi blev erbjudna vatten eller kaffe under tiden.

Först då såg jag en oerhört tjusig (och trevlig) medkund som satt och väntade på sina inköp med en bjudglas champagne i handen.

Då undrar man lite fnissigt vad de har för inköpsskalor. Under en viss summa får du dricka din medhavda Festis, över summa XX får du ett glas kranvatten, summa YY då kan du få en kaffe eller bubbelvatten och handlar du för en orimligt hög summa knäcker de en flaska Bollinger inne på lagret, tar en hutt själva för att fira provisionen och resten får kunden i ett kristallglas.

En fascinerande upplevelse för en bonnläpp. Men jag måste säga att det allra mest jättetrevliga var att hundar var välkomna i butiken. Bara under den korta tid vi var där pratade vi lite i smyg med en Jack Russel och en väldigt rar minischnauzer.

Jamen jo, det kan hända att jag fokuserade orimligt mycket mer på jyckarna i butiken än på varorna. För jag får inte ens ta med Stor och Liten in i den lokala plastväskeaffären i byhålan. Expediterna plockar fram väskor med Michael Jackson-handske på ena handen, men byrackor fick knata runt bland champagne och väskor som kostar lika mycket som en fabriksny bil. Det är storartat. Faktiskt.

Bonus för dagen var att Talibanen hakade på och stod ut med sin ömma moder och mig. Och visst, det här med injektioner och sprut i läpparna kryper längre och längre ner i åldrarna, men jag känner lite att vi måste ta ett allvarligt snack om att sätta gränser. Visst är det snyggt med lite plut, men när Talibanen har större läppar än Lisa Rinna så har det väl ändå gått lite långt?

Screen Shot 2014-02-22 at 11.30.19 PMLisa…

photo 5
Talibanen…

Storstadsfasoner alltså?!

Söt som socker är den lilla damen i alla fall. Och det KAN hända att hon var lite uttråkad av all klädprovning och möjligen råkade hitta lite olika inställningar på min telefonkamera hehe.

Men blir hon uttråkad av det efter bara en butik så måste man ju undra om hon är sin fars dotter mer än sin mors dotter?

Efter LV drog vi en snabbis till Bromma Blocks och käkade lunch och sen plattan i mattan till Plain Vanilla. För att Mona är lite som en knarklangare när det gäller MissMe-jeans. En del pushar metaamfetamin, andra pushar jeans. Och visst, jag är svag i både ande och kött. Plus att de verkligen var så löjligt sköna som “langaren” påstod.

Det blev ett par jeans och samma bolero som Blondie-Johanna hade på sig i Ullared och jag ooooh:ade och aaaaah:ade över i flera minuter.

photo 4
Ja, tanten har stödstrumpor. Frågor på det?

Sen åkte vi hem, Mona lagade väldigt god mat på alldeles egen hand medan jag rann ner i OnePiecen, så himla fäschon.

Simsalabim så var dagen nästan slut trots att den knappt hade börjat. Blondie-Johanna kom lagom till maten var klar och sedan engagerade vi oss oanständigt mycket i melodifestivalen.

Det oanständiga i engagemanget var dels att de två absolut sämsta låtarna gick vidare till andra chansen (hur var det MÖJLIGT?), att tre medelålders kärringar kärade ner sig i Anton Ewald som åldersmässigt skulle kunna vara ett barnbarn (hashtag ålder är bara en siffra) och avslutade det hela med att sittdansa oss igenom hela Tomas Ledins mellanakt. Som för övrigt var det absolut bästa med hela deltävlingen, men DEN fick man såklart inte ringa och rösta på.

Vi dreglade alltså över en kille som inte ens låg i pappas pung när vi redan var vuxna och (o)förståndiga och en annan som nästan är i åldersklass med våra föräldrar.

Man kan i alla fall inte anklaga oss för att inte ha en varierad smak.

Här diskrimineras ingen minsann.

(Och varför är jag vaken? Men säg inget till tanten, jag hör henne smyga där uppe men jag åååååårkar inte lämna sängen. Deal?)


Postat 7:45 i Dagens aktivitet, Klimakteriekossan, Mona och hennes Universum, Shopping av
8 kommentarer

Jag är den mest fantastiska människa andra känner?

19 kommentarer

Och så är jag oerhört ödmjuk. Med en enorm självinsikt (eller kanske ingen alls faktiskt).

I vilket fall som helst så verkar tioåringen i det här huset ha en alldeles utsökt smak. Så mycket superlativ som jag fick på ett A4 har jag inte fått under hela mitt äktenskap.

Man skall alltså ta en sväng till hufvudstaden för att boosta sitt sunkiga självförtroende.

Talibanen featuring Fitterbittan.

photo

Som det funkar.

Mycket bättre och framför allt billigare än att köpa självhjälpsböcker eller köra klippkort hos psykologen.

Jag skall limma fast pappret på spegeln när jag kommer hem.


Postat 22:55 i Klimakteriekossan, Mona och hennes Universum av
19 kommentarer

Det här var min fredag…

19 kommentarer

…hur var er?

Först åkte jag tåg i svindlande hastighet och var jättekissenödig redan i Skövde, men toaletten luktade gammal gubbprutt så jag vägrade använda SJ:s faciliteter.

bild 1

Så jag satt och kikade ut från Skövde till Stockholm medan jag funderade på att kissa i min tomma mugg från Espresso House.

Sen kom jag till centralstationen som gud glömde. Enda stället som får mig att totalt tappa bäringen. Och halva Sverige var där samtidigt.

bild 2

Inte nog med att min inre kompass uppför sig som att jag har lagt den bredvid värsta magneten, spåret som tåget landade på var givetvis så långt bort från all ära och redlighet som möjligt. Först gå, sen hiss upp, sen gå igen, hiss ner och sen gå åt rakt motsatt håll i sisådär en kilometer innan jag kom till min kära privatchaufför Mona.

Som bonus blev jag nedskvätt av orimligt ohyfsad taxichaffis som drog plattan i mattan när han såg mig på övergångsstället istället för att stanna. Det är tydligen inte lag på att stanna vid övergångsställe i just den här stan. Eller så kanske det finns en speciallag som säger att man inte behöver stanna för kissenödiga lantisar på besök. Det skulle kunna vara så?

Sen åkte vi till Casa Universum, jag blev glatt välkomnad av liten Taliban som kastade sig i armarna på mig. Efter det låste jag in mig på toaletten, kissade i tio minuter och efter det hoppade jag i min OnePiece. Två lättnader i en.

Hade inte Mona varit så förbaskat petig hade jag åkt i OnePiece, men hon vägrar visa sig ute bland folk med mig om jag inte har normala kläder. Helt oacceptabelt.

Jag blev matad, fick snacks serverat i soffan och efter det har jag inte rört en fena.

Husmor har inte rört så många fenor heller. Och hon har absolut inte instagrammat.

bild 3(1)

Det ser man ju helt klart på hennes oskyldiga min.

Så, dagen skulle kunna summeras med att jag har suttit på arslet mest hela tiden. Trevligaste sittiden har dock spenderats i den universumska soffan. Skitsnack och skitsnacks är klart underskattat.

Och så måste man ju bara älska talibanen som välkomnar med att kasta sig i famnen med ett “heeeeej, jag har läääängtat….den här gången får du faktiskt aaaaaaldrig åka hem du måste BO här”.

Jag tror faktiskt att jag norpar med mig henne hem.

Tror ni någon märker om jag knycker henne litegrand?


Postat 23:28 i Dagens aktivitet, Klimakteriekossan, Mona och hennes Universum av
19 kommentarer