Olycklig kärlek men ändå så lycklig

44 kommentarer

Nu kommer ingen fatta något alls, eftersom det bara verkar vara jag i hela Sverige (förutom Ellen) som kollar på Veronica Mars. Men å andra sidan fyller vi kvotan för minst 200 tittare eftersom antalet gånger jag har sett serien om och om och om och om och om igen inte ens går att räkna längre. Och ni som INTE har kollat borde kolla, den finns fortfarande på Netflix.

Den gick bara i tre säsonger. Sedan dag ett har jag varit kär i Logan. Orimligt kär. Det vet jag att jag har skrivit förut, seriens bad boy. Sen fick de inte mer pengar av det stora dumma bolaget bakom serien och fick lägga ner. Till min stora sorg och förtvivlan.

Ibland undrar man sådär rent allmänt hur vissa serier kan få gå så länge att skådisarna hinner bytas ut på grund av hög ålder, fast serien är skit (hej Glamour och Days of our Lives) medan andra bara precis hinner bli intressanta och beroendeframkallande innan de drar in stålarna och serien inte finns mer. Har folk så jävla dålig smak alltså?

Skitsamma. Veronica Mars är en GULDSERIE. Ung tjej med extrema mängder skinn på näsan som går i skolan och jobbar extra som privatdetektiv på sin pappas detektivbyrå. En dialog som är löjligt rapp (på ett bra sätt) och den obligatoriska bad boyen, Logan.

logan-01-1024
Hellloooo there, how you doin’?

Och så en töntig icke-bad boy. Så klart. Duncan. Men han får varken bild eller mer fokus. Så himla ointressant.

Serien slutade sändas 2007 och depressionen var total. Enda botemedlet var att titta på den om och om och om…jamen ni fattar resten.

Sen hände något revolutionerande. Inte bara för min olyckliga kärlek, utan faktiskt i hela filmbranchen. Som första film lades den ut på en sida där privatpersoner från hela världen kan vara med och sponsra med valfritt belopp, och beloppet skaparen av serien önskade sig var två miljoner dollar för att kunna göra en bra film. Allt över det borgade bara för en bättre film. Det tog inte många minuter innan de hade skrapat ihop två miljoner dollar från hängivna fans (nej, jag donerade inte två mille, det fanns fler fans tydligen). Under de veckor de samlade in stålar fick de ihop närmare sex miljoner dollar. HALLELUJAH!

Det var ett år sen.

Alla som donerar får olika saker. Ju mer pengar desto finare “jag har varit med och hjälpt det här projektet-grej”, och det väljer man själv. Den här töntiga medelålders tanten valde nivån där jag får ett inspelat meddelande till telefonen av just…LOGAN. Där jag fick bestämma själv vad han skulle säga. Plus en massa annat bonusjunk. Manuskopia, filmen nedladdningsbar på premiärdatumet (för att hela världens donatorer skall kunna se samtidigt), gamla säsonger av serien…jamen listan är lång.

Imorgon är det mars. Månaden som filmen kommer. Och förhoppningsvis även mitt röstmeddelande från Logan. Filmen kommer den 14 mars och om jag dör den femtonde så har jag levt ett fullgott liv (OM nu filmen slutar med att hon väljer rätt snubbe, annars måste jag fortsätta vara olycklig). Eller ja, jag måste ju få mitt telefonmeddelande först så att jag kan ringa till mig själv oavbrutet i åtminstone ett par dagar. Men sen.

Nu kan man även tävla om biljetter till premiären i Los Angeles och att få vara date till huvudrollsinnehavarna, gå på röda mattan (med småpojkar som skulle kunna vara mina…eh…barnbarn?) och hänga på efterfesten med samma…småpojkar? Låter säkert skitkul för dem om den lyckliga vinnaren skulle vara Tant Raffa från Sverige. Om jag skulle vinna kan jag ju kanske hänga med han som spelar pappan i serien, han är mer i min åldersliga. Eller någon soon to be pensionerad kameraman.

Skitsamma igen. Jag vill inte vinna förtinutton miljarder på Lotto, eller 30 papp i månaden på en Trisslott. Det ENDA jag vill vinna är just detta. En kväll med småpojkar och få kolla på filmen i LA den 14 mars.

Och vill man se lite av Logan kan man kolla här.

Jag kan inte räkna hur många gånger jag har sett trailern för filmen. Men jag får fortfarande gåshud när jag ser Logan stå med sin smouldering stare vid bilen.

Kan ni spendera den kommande veckan med att hålla tummarna för att jag vinner det enda jag någonsin har velat vinna i hela mitt liv tack så mycket?

Att jag sen är skitbarnslig är en annan femma. Att jag alltid har blivit kär i fiktiva karaktärer är ytterligare en femma. Lucky Luke och R2D2 som…yngre (min högsta önskan i kanske fjärde klass var att Lucky Luke skulle komma till skolan och hämta mig på Jolly Jumper) och sen alla bad boys i alla serier och filmer som någonsin passerat min hornhinna.

Men ingen är som Logan.

Och ni som inte har sett serien BEORDRAR jag *pekar militant med hela handen* att se den.

Efter att ni har hållit alla era tummar i en vecka.

Ursäkta, men jag tror jag måste ägna helgen åt att ha huvudet i det blå och titta på serien ytterligare en gång. Medan jag ser fram emot mitt livs längsta två veckor innan filmen kommer.

Ni fattar att det här är en liv- och dödsituation för mig va?

Väldigt mycket död om inte manuset är rätt och hon väljer Logan.

*suckar trånande*


Postat 13:27 i Klimakteriekossan, Obesvarad kärlek av
44 kommentarer

VÄLDIGT viktig fråga…

20 kommentarer

Det här programmet om eller med Britt Ekland i tisdags, vaddetnuhette?

Var det bra? Vilka kollade? Är det något man kan ersätta SHF med?

Jag missade ju det, eftersom jag råkade ligga i sängen lite tidigare än vanligt. För att jag var fullt upptagen med att sura och frysa.

Och med vänliga hälsningar till Mona klipper jag in betydelsen av ordet “svale” från wikipedia (till er som säger blabla inte godkänd källa säger jag bara att det även står i SAOL, men där var texten inte lika utförlig):

Svale är en byggnadsdel utanför den egentliga huskroppen och som oftast begränsas av en ytterdörr och en dörr inåt huskroppen. Den kan ha väggar eller utgöras av ett tak på stolpar och kan leda in i samma våningsplan eller rymma en källartrappa. I Västsverige har ordet använts om farstun på ett hus, förrummet till en jordkällare med mera och som synonym till äldre tiders skafferi. Numera kan man där använda det för trappuppgången i ett flerbostadshus

Pirran sitter där den sitter hoppas jag?

*upprepar* NUMERA KAN MAN DÄR ANVÄNDA DET FÖR TRAPPUPPGÅNGEN I ETT FLERBOSTADSHUS.

Verkar som att det finns fler som skulle behöva bo hos mormor och morfar ett tag hehehehehehe.

(Bloggbråk av den trevligare sorten)


Postat 19:07 i Funderingar, Klimakteriekossan, Mona och hennes Universum av
20 kommentarer

Dagens okontrollerade fniss

11 kommentarer

Om man har ett företag som heter Linje & Kabel och är specialister inom just vatten och avlopp, är det bara jag som associerar…till saker och tänker att det antingen är ett skitbra eller skitdåligt namn?

Ja, jag använde prefixet “skit” med vilje.


Postat 17:28 i Funderingar av
11 kommentarer

Det här med ålder och…

19 kommentarer

…nu viskar jag jetetyst: lite klimakterie?

Idag är jag glad (eller mer normalsur?) igen. Men fryser fortfarande arslet av mig, vilket är en bedrift med tanke på allt under-, över och mittimellanfett som finns där.

Vi brukar ha en normaltemperatur inne på runt 18 grader, eftersom jag alltid är så förbannat varm, så min första fråga till maken var ju om han hade stängt av den förbaskade värmen. Men näe, det hade han inte gjort och eftersom jag inte trodde honom så dubbelkollade jag termometern. Han ljög inte, det var samma grader som det brukar.

Imorse satte jag igår den där gasolvärmaren som jag vanligtvis bara brassar igång när det är en miljon grader kallt ute för att jag fortfarande frös. Då började jag frysa lite mindre. Och när maken kom in i rummet trodde han att han gick in i en bastu, medan jag hävdade att det var normal temperatur eftersom jag inte frös så himla mycket.

Det visade sig att vi har 27 grader i rummet jag sitter i.

Och jag fryser (men är inte orimligt arg utan känner mig hyfsat normal).

Verkar vara lite vajsing någonstans va?


Postat 13:22 i Klimakteriekossan av
19 kommentarer

Ursäkta min tystnad…

21 kommentarer

…men det har nog varit bäst för alla inblandade att jag har varit tyst idag. Och att jag fortsätter med det en liten stund till.

FÖR JAG ÄR SÅ IN I HELVETE ARG.

Och lite…deppig?

Sen fryser jag också. Trots OnePiece och fårskalletofflor.

Känslan av PMS, klimakterie och fullmåne samtidigt. Plus ett par triggers. Och eftersom det är min blogg så tänker jag avreagera mig lite (sen att ni hi-jackar bloggen lite då och då är okay hehe).

Jag är för det mesta dumsnäll. Vilket kanske är svårt att tro eftersom jag har ungefär samma humör som en aktiv vulkan. Och så är jag jävligt generös, med både mig själv och materiell skit. För att jag vill, och jag blir glad av att göra andra glada.

Ibland träffar jag på stolpskott som inte ser längre än näsan räcker och bara ANTAR att jag är si eller så, men de skiter jag fullständigt i. De känner inte mig och jag känner inte dem och om de vill inbilla sig saker så är det inget jag kan göra åt.

Men de där som faktiskt känner mig, och till slut går över gränsen och får mig att känna mig…lite utnyttjad…då är det inte okay längre. Sen är jag dessutom lite trögfattad så det brukar ta orimligt lång tid innan jag fattar.

Nu är jag ju faktiskt JÄTTEGAMMAL och dagens löfte till mig själv är att sluta vara så in i helvete dumsnäll.

Ett annat löfte jag gav för längesen var att aldrig skriva något i affekt, så jag är dessutom sjukt dålig på att hålla det jag lovar. I alla fall det jag lovar mig själv.

Herregud så osammanhängade.

Det jag egentligen ville fråga är, vad har man för sjukdom om man har ett argmonster i magen, och så fryser man som en hund samtidigt som man vill lägga sig i fosterställning och gråta lite för att man är så trött (och irriterad)?

Jag tror jag lägger den här dagen till handlingarna och kryper ner under täcket och hoppas på bot och bättring till imorgon.

Men jag vill skriva ett stort jäkla tack för i helgen till Mona med Universum. För att den familjen är som den är och alltid får mig att känna mig jävligt välkommen. Och att jag återigen åker därifrån med känslan av tacksamhet. För allt. Utom möjligen att Mona envisas med att ha rätt i en del diskussioner. Det är bara irriterande. #sämstaförlorarenivärldenskullekunnavarajag

Och givetvis ett shout out till Blondie-PlainVanilla-Johanna. Min fellow telefonstolpe som det är stört omöjligt att inte gilla som fan. Även där en löjlig tacksamhet som jag inte har en janne att återgälda.

Sen givetvis till alla damer som var med och fikade i söndags. Det finns hopp för mänskligheten konstaterar jag.

Nu skall jag hålla käft, gå och lägga mig och förhoppningsvis vakna till en ny dag imorgon och radera det här inlägget.

Men någon gång ibland kan man väl få lov att bli så där orimligt heligt förbannad utan större anledning?

Fast jag hade gärna sluppit frysandet. För fy för den höge farao som jag fryser.

// Inte bara sjuk i huvudet?


Postat 19:24 i Klimakteriekossan av
21 kommentarer