Tråkmånsen in da house

I går var första gången i min nya bloggkarriär som jag inte åstadkom ett enda inlägg. Personrekord.

Det var även första gången jag nästan hann skriva klart ett jävligt meningslöst inlägg i sömnen, men upptäckte imorse att jag inte hade hunnit trycka på “publicera” och att det fattades bara ett par tre ord sisådär. Ytterligare ett personrekord.

Jag är medveten om att jag är pisstrist, för just nu händer det inget alls. Jag tråkar till och med ut mig själv så till den milda grad att en Ingmar Bergman-film framstår som en komedi.

Det enda jag har gjort som inte involverar en dator och en telefon den här veckan är att äta en glass lite då och då, gå på toa och prata med/rasta/roa jyckarna. Ungefär så. Och varje kväll vid nattning planerar jag att se kvällens missade avsnitt av Paradise Hotel (dra åt helskotta vad spännande det är nu och SOM jag hatar Jeppe men har en liten liten crush på Niklas – han är i alla fall 29 år och det känns inte SÅ mycket som barnarov – och varför fanns det inga lastbilschaufförer hos oss som såg ut så när jag jobbade med transporter va va VA?). Före PH måste jag spela lite WF och under WF skiter det sig alltid och jag stensomnar. Förutom igår då, för då började jag tydligen skriva ett blogginlägg. Fascinerande.

Men. Jag måste berätta om natten, trots att jag VET att drömmar är pisstrista. Den här drömmen var dock extremt osammanhängande så den går inte att berätta i sin helhet, men slutet och uppvaknandet var solklart.

Jag var i Japan med hela min familj plus extended familj och hundar. Det verkade bara vara en liten snabbis över till Japan dock, eftersom meningen var att vi egentligen skulle vara i Kalifornien. En vecka var vi dock i Japan och lajjade runt i shoppingcenter mest. Jag kan inte ens peka på det mest underliga av följande saker.

I alla japanska shoppingcenter sprang det runt japanska piercare (tacka fan för att piercarna var japanska eftersom vi var i just Japan) och raggade kunder med olika bilder på vilken typ av piercing de erbjöd. Inga väntetider alls. Det var ren hysteri kring de olika piercarna.

Det var då jag och min kompis som fyllde år dagen före mig som gick runt och kollade på olika piercings. Iklädda linne, kort kjol och stövlar gjorda i papier mâché. Sjukt opraktiskt material eftersom det var svinvarmt och jag svettades som en gris.

Mina hundar som var med såg inte ut som mina hundar, de såg ut som små tvättbjörnar. Men det var självklart Liten och Stor. Fast de var tvättbjörnar i koppel.

Jag hade väldigt ont om pengar, men fick en silverpeng av maken att spela med. Även kompisen fick en peng. Valuta okänd för det var inte yen, och jag har ingen aning om hur yen står i förhållande till kronan i verkligheten. Men det slutade med att jag förlorade 25.000 av nämnda okända valuta medan kompisen vann 17.000 och det var tydligen svinmycket pengar. Mycket mer än kronor. Nästan miljoner. Lite oklart där.

Till slut bestämde jag mig för en piercing rakt genom överarmen. Vänster arm. Och det som skulle sticka ut var en rosa diamant på båda sidor. Det var jättefint i drömmen. Jag fick låna pengar av kompisens vinstpengar och var extremt noga med att fråga den som gjorde piercingen när jag fick bada, eftersom jag skulle vara i Kalifornien veckan efter. Men det var inga problem.

Väl “tillbaka” i Kalifornien (efter en galet strävsam flygresa som inkluderade ett par störtningar och några fallskärmshopp) gjorde piercingen ont som fan. Hela armen var svullen. Så jag och kompisen gick till en riktig piercare för att fråga om de kunde titta på armen. Tänk skillnaden på Japan och Kalifornien som att de japanska piercarna sprang omkring överallt som försäljare i Thailand medan de i Kalifornien var lika kyliga som när Pretty Woman handlade på Rodeo Drive.

Det var alltså väntetid bara för att få någon som tittade på min stackars mörbultade (men ändå fina) arm. De var sjukt snorkiga och dissade japanernas arbete totalt. Snorspåritaket-snorkiga.

Jag är ju inte så bra på köer, varken i dröm eller verklighet tydligen, och det gjorde förbannat ont i armen. Då kollade jag på min kompis, himlade med ögonen åt de snorkiga medan vi köade och sa:

– We’re not in Japan anymore Toto.

Vilket var meningen jag sa när jag vaknade. Högt och tydligt. Samtidigt som jag fortfarande hade svinont i armen och letade hysteriskt efter…något?

Väckte maken (jag var gränsfall inte vaken själv) och frågade med skräck i rösten vad jag gjorde igår. För jag var helt hundra på att jag hade varit och gjort något som jag bara inte kom ihåg med en gång när jag vaknade. Men näe.

Efter att ha gnuggat min onda arm i gäddhänget ett par minuter gick jag upp och gav jag upp.

Jag gjorde alltså INGET igår som går att härleda till något i drömmen.

Jag är sjuk i huvudet nattetid. På riktigt.

Men om ni hör något om kläder i papier mâché så vet ni vem som kom med idén.


Posted in Drömmar, Klimakteriekossan by with 44 comments.

Comments

  • listoplisto says:

    Jag hade inte heller gjort nåt som föranledde förra nattens dröm där jag hittade en gorgeous Pradaväska på rea för 1619 kr…

    Men “några” fallskärmshopp? Berätta mer!! *fniss*

  • Karin says:

    herregud. jag skrattar så tårarna gråter. både åt papier-mache-stövlarna och åt piercingen. jag säger ju att du är rolig även när du är tråkig!
    K

  • Hondjuret says:

    Undermedvetna drömmar om att go wild and crazy kanske? 😉
    Den där piercingen var kanske lite väl extrem men.. Hehe.

    • Victoria says:

      Tycker du piercingen var värst???

      Prova att vakna genom att säga “We’re not in Japan anymore Toto”.

      Häromnatten väckte jag mig själv när jag låg och viskade hemlisar rakt ut i mörkret och fnissade.

      • PetraH says:

        Ska du dela rum med nån i helgen? 😉 ta med öronproppar o dela ut, vem vet vad de kan råka ut för när du sover. 🙂

        • Victoria says:

          Haha ja jag skall dela rum med Tinna. Men Annika K har ju delat med mig förut och kan intyga att jag är löjligt stillsam när jag sover. Det kanske bara är när jag har störande moment i form av två lurvar och en man som jag har fuffens för mig i Japan?

      • Hondjuret says:

        Hahaha! Alltså du som är så teknikgalen. En sådan där som man spelar in på.. (ja, det står still där uppe) Som dom använder på förhör. Eh. You know.
        Funderat på att testa den på nätterna? Tror att det kunde varit hemskt intressant. 😉

        • Victoria says:

          Du, mitt sällskap på Ullared tänkte göra just det. För det finns en app till iPhone som bara registrerar ljud och startar då, så man slipper lyssna igenom en hel natt. Asrolig, har provat på maken och det var två timmar med fjärtar (muskötskott) och snarkningar. Får börja med den igen 😉

  • Annette Lo says:

    Själv var jag skitsur på maken när han väckte mig i morse till den färdiga frukosten (vilket händer 99 mornar av 99,5). Jag skulle nämligen preciiiis hugga in och kolla vad jag fått i den fantastiska goodiebagen som visste skulle innehålla massor av fantastiska saker, men eftersom han väckte mig så vet jag inte vilka fantastiska saker den innehöll …

  • Tinna says:

    Du lider av en aggressiv form av Wordfeudflammation kanske, en allvarlig åkomma som angriper den förlorar svinmycket , kan bara läkas genom revansch och en öl i baren..
    hahahahaaa tralalallala

  • Halländskahemmafruen says:

    Nä!! N i Paradis hotellet får du drömma om själv…vilket äcklo!
    Fast det är svårt att låta bli att titta ändå…

    • Victoria says:

      Det går inte att inte titta och han är väl inget äcklo alls? Han är snygg, musklig och den mest vuxna av hela högen. De andra är ju helpantade.

  • Annika K says:

    Hahah vilken dröm 🙂

    Ska hålla utkik efter såna stövlar

  • Helena says:

    Hehe, Ullared har det mesta. Kanske papier maché-stövlar också. (Hur gör man cirkonflexe på en iPad?)

  • -ME- says:

    Du MÅSTE sluta äta de där råwsa pillrena…

  • Humlan says:

    Även om du skrev så tråkigt att du somnade mitt i, så verkar du har roligt när du sover… “viska hemlisar rakt ut i mörkret och fnissade” 😀

    • Victoria says:

      Jamen jag gjorde verkligen det. Nu minns jag såklart inte vad jag sa, men jag pratade med någon. Vet inte vem men det var inte maken. Vaknade av att jag halvsatt upp i sängen och viskade. Det roliga är ju att det tar en stund innan man fattar, så jag fortsatte viska i halvvaket tillstånd. Och sen tänkte jag att jag skulle komma ihåg det, men det gjorde jag såklart inte. Fast där och då hade jag jätteroligt för mig själv 😉

  • Mi says:

    Dina drömmar låter spännande o äventyrliga i alla fall. När jag är uttråkad löser jag matte tal i sömnen..integraler, svinsvåra ekvationer (sådana där med massor av x&y), derivata. Bara extemt komplicerade tal som jag inte ens klarar av att göra i vaket tillstånd med miniräknare. Sen vaknar jag helt slut i hjärnan….

    • Victoria says:

      Alltså va???? EKVATIONER? Men…varför? 😉 Jag tycker mina drömmar är utmattande men jag hade absolut inte velat byta med dig. Jag hatar verkligen matte med bokstäver. Och kan knappt pluttifikationstabellen.

      • Mi says:

        Jag vet, det är skrämmande. Har iofs läst matte men det var förra århundradet.
        Är nog knäpp på riktigt 😉 eller behöver ett mer spännande liv 🙂

        • -ME- says:

          Jag drömde en hel natt på perfekt flytande tyska en gång. Och var SNORSUR över att jag inte kunde prata tyska när jag vaknade. JAG KAN DET JU UPPENBARLIGEN UNDERMEDVETET JUEH!!!

          • Victoria says:

            Hahaha, vän av ordning undrar hur perfekt flytande den verkligen var. Eller sa du kanske bara “Ich habe durchfall, Ich kann nicht tanzen”?

        • Victoria says:

          Men jag behöver verkligen en bättre förklaring. Jag hatar matte. Jag tror jag har drömt om allt i hela galaxen, utom just matte. Hur är det möjligt? 🙂 Det här kommer jag inte kunna släppa.

          • Mi says:

            Är ganska bra på matte eller var åtminstone det en gång i tiden. Frågade en psykolog om varför jag löste tal i sömnen och fick förklaringen att min hjärna var understimulerad och behövde jobba och använda sin kapacitet bättre… Får väl börja med WF och slå dig för att utnyttja den lite 😉 Problemet är att jag varken har tid för det eller TV tittande.

          • Victoria says:

            Du. Påminn mig om att jag aldrig skall fråga min psykolog om mina drömmar. Att ha en understimulerad hjärna är ju åtminstone…positivt. För hjärnan, men antagligen inte för dig. 😉

            TA dig tid?!

  • Ebba says:

    Har just hittat din blogg via Mona. Detta är det andra inlägget jag läser och har just lärt mig att jag inte ska dricka kaffe när jag är här och läser. Sitter på jobbet och ska kväva ett skratt med kaffe i munnen. Istället börjar jag skrattgrina tyst och får en litenstråle kaffe som rinner ut från munnen. Dom på jobbet tror att jag fullkomligt tappat vettet. För när jag ser att de stirrar på mig fullständigt brister det för mig och jag måste lägga ner huvudet på skrivbordet och gråtskratta tyst. Att försöka förklara vad jag skrattar åt och återberätta skulle nog ge mig ledigt resten av dagen. Kram

    • B-M says:

      Haha, skrattade lika mycket åt din kommentar som inlägget 😀

    • Victoria says:

      Åh herregud, att läsa din kommentar fick mig att börja frustflabba. Sådär så det kommer lite spott på skärmen. Då är man tacksam över att man läser i sällskap av två jyckar. De dömer inte. De bara viftar på svansen.

      Tack för att du läser. Och skrattar trots att jag känner mig dödens trist just nu. Mest tack för att du fick mig att gapflabba 🙂

  • B-M says:

    Hahaha, gapskrattar åt den sjukt strävsamma flygningen som inkluderade ett par störtningar 😀

    Verkar lovande det här med Japan, eftersom sonen ska åka dit o plugga i några år efter studenten. Kanske ska be honom kolla efter de där stövlarna 😉

    • Victoria says:

      Det var så jäääääkla strävsamt att du anar inte 🙂

      För guds skull, släpp inte iväg honom till Japan. Där kan man ju inte bo, konstiga typer överallt. Med papperskläder. Jättejobbigt juh.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.