Maken och dammsugning – del 234823852347

25 kommentarer

Nej, jag hittade exakt inget alls av det jag letade efter. För jag hann inte leta idag. Jag siktar på morgondagen och att åtminstone hitta en av alla de saker som är borta.

Just nu nöjer jag mig med en vänstertoffla, bara för att få någon slags upprättelse och rättvisa.

I alla fall. Inatt har jag inte sovit så himla mycket. Tack vare (på grund av) maken och hans förbannade dammsugare. I vanliga fall är det ju inte direkt så att dammsugarsamlandet stör nattsömnen, men inatt överträffade han sig själv.

Jag gick och la mig i hyfsad tid, det vill säga en jäkla massa timmar före maken, eftersom han verkar ha vänt på dygnet och leker tonåring. Skittrött var jag med, och somnade innan jag ens hann pluppa in lurarna och sätta på min ljudbok. Jag somnade mitt i WF-spelande, vilket inte är helt ovanligt. Då vaknar jag till lite av att jag antingen tappar iPaden i ansiktet på mig själv eller att den trillar åt andra hållet och åker ner på golvet med en smäll. Jättemysigt. Men jag föredrar visserligen det sistnämnda, för det gör inte lika ont. Igår åkte den ner på golvet, och jag var helt enkelt för trött för att plocka upp den.

Efter att ha sovit sisådär två timmar vaknar jag av ett jäkla oväsen och det tog en stund innan jag fattade vad det var. Det var en dammsugare. Den här.

bild(1)

Jag minns inte ens när just den här användes sist. Men på alla våra 60 kvadratmeter har vi två uppladdningsbara dammsugare och en vanlig. Verkligen nödvändigt.

Kollade på klockan i sängen och visste inte vad som var upp, ner, höger eller vänster. Min första, något groggy tanke, var att det var ny dag. Allt annat var liksom orimligt.

Men näe, klockan var någonstans mellan ett och tvåmittinatten. Och ljudet fortsatte. Så jag klampade ut i vardagsrummet och får se maken jaga mina sällskapliga dammråttor med handjagaren. Den där delen på ovanstående dammsugare som går att plocka loss och hålla lite fint i handen.

Jag frågade om han hade trillat och slagit sig, eller om han bara kände för att väcka mig eftersom han faktiskt inte gjort det på säkert JÄTTEMÅNGA nätter. Nu tar han ju snarkspray och har inte väckt mig så himla mycket det sista, plus att lurarna är min största äktenskapsräddning och de sover jag med nio nätter av tio.

– Nämen jag blev bara så HIMLA irriterad på dammråttorna och tänkte jag skulle ta dem medan jag hade lust.

Sa maken. Och fortsatte dammsuga lite till, för då var jag ju ändå vaken.

Jag sa inte så himla mycket alls faktiskt. Eller jo. Jag sa att han var helt jävla dum i huvudet och att en barnunge kan räkna ut att man inte dammsuger mitt i natten när kära hustrun ligger tre meter bort och SOVER. Sen gick jag och la mig igen. Så arg att det kom röksignaler ur öronen på mig. Och då är det svårt att somna om. För att inte säga helt omöjligt.

Så natten spenderades med ljudbok, sen upp och äta lite yoghurt (mat och dryck nattetid brukar söva mig) men icke sa Nicke. Då blev jag shoppingsugen och spenderade ett par timmar med att surfa på diverse roliga nätshoppar medan maken låg bredvid och snarkade den oskyldiges sömn. Och jag bestämde mig för att passa på att shoppa något väldigt fint till mig själv när jag ändå skulle på stan och uträtta ett ärende idag.

Fram till klockan fem imorse låg jag och smidde planer på vilka affärer jag skulle gå till och vad jag skulle kunna köpa. Straffskalan ni vet. Korkad make = fina saker till frun. Jag var supernöjd med mina planer och somnade till slut någon gång runt just fem. När batteriet i paddan inte tillät mer fönstershopping på nätet.

Trött som en åsna masade jag mig upp imorse. Men fortfarande med en shoppingplan. Grejade lite och drog ut för att uträtta mitt ärende och sen attackera de utvalda affärerna.

Givetvis kom jag hem tomhänt.

Eller ja, inte helt. För jag gick på Coop och köpte hundmat och “unnade” mig en, troligtvis, helt värdelös sport-BH från TV-shop i samma affär. Och en Veckans Nu. Som bonus fick jag ett psykbryt i kassan eftersom just min kassa var bemannad av en som var ny på jobbet och hade en handledare bakom sig. Det var bara det att handledaren fullkomligt sket i stackarn i kassan och istället stod och pratade med en kompis så allt tog en miljard gånger så lång tid. Jag är inte bra på köer. Jag är rentav skitdålig på köer och får armsvett, ryggsvett och andningssvårigheter av köer.

Någon som har lust att förklara varför man aldrig någonsin hittar något när man väl bestämt sig för att shoppa, men när man absolut inte borde shoppa så hittar man hur mycket som helst?

För jag begär inte att ni skall svara på varför män aldrig tänker i mer än ett led. Orsak och verkan och allt det där.

Det begär jag verkligen inte.

Men OM ni vet det så patentera upptäckten och förvänta er något slags Nobelpris.

Snabbt som fan.


Postat 23:13 i Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Shopping av
25 kommentarer

Det här med flera boenden

32 kommentarer

Gör mig skitjävlagrinig och alldeles alldeles vansinnig. Särskilt nu när det inte är någon struktur på åkandet.

Och ja, jag inser att det är ett jäkla lyxproblem och inte ett dugg synd om mig om man jämför med de som bor i en pappkartong i Soveto. Men jag kan LOVA att de som bor i en pappkartong slipper ägna femtioelva timmar per dag åt att leta efter saker, eller få lite småpanik över att inte veta vad som är i Gbg respektive Strömstad.

Just nu letar jag efter en ring. Som antagligen ligger på ett bra ställe. Men tydligen inte i den här kommunen.

Eller som i somras när vi drog ner till Gbg för att gå på Robbie Williams. Körde som en illbatting till Torslanda för att hämta biljetterna jag hade glömt där, kom in i huset och de låg inte alls där. Ägnade 45 minuter åt att gråta, svära och leta. Sen gav jag upp, grät än mer hjärtskärande (medan maken låtsades att han led med mig fast han eftentligen dansade riverdance i huvudet i ren lycka över att slippa gå på konserten). Och satte mig ner för att acceptera att biljetterna likt förbaskat var i Strömstad och jag skulle missa hela Robbie och inte bara inledningen.

Då hittade jag dem. Utan att ens leta. Och maken slutade antagligen dansa hjärnriverdance.

Dessutom är mina fårskinnstofflor borta. Och just de tofflorna är här. För jag hade på mig dem i förrgår. Efter det verkar de ha rymt. Med assistans från Liten misstänker jag.

Imorgon skall jag riva ur varenda klädesplagg ur min garderob och se vad jag har där. För mina enda BH:ar jag kan andas i är borta de med.

Listan kan göras ändlös. Möjliga platser att leta på är ännu fler.

Vad har föranlett Operation Akutletning idag?

Ullared såklart.

Jag har som vanligt ingen aning om vad jag skall ha på mig och med mig.

Men jag åker till den kungliga hufvudstaden igen den 21 februari, och då vet jag åtminstone vad jag inte skall ha med mig.

Jag skall inte ha med mig min koffert på 50 kilo som jag hade sist.

Ett ombyte och en OnePiece. Kanske min necessär.

Fast om jag inte hittar mina BH:ar före Ullared kommer jag bli fly förbaskad.

Hur är det möjligt?


Postat 21:40 i Klantarsel, Klimakteriekossan av
32 kommentarer

It’s back

10 kommentarer

Jomen jag lever. Tack för alla hejarop.

Jag har dock ett starkt minne av att jag, förra gången migränen däckade mig, gjorde misstaget att ropa hej före bäcken. Det finns även dokumenterat här om jag nu mot förmodan skulle glömma det (guuuu’ så praktiskt med blogg) och att jag storslaget skulle städa badrummet i min iver över att vara frisk. Vilket resulterade i ett helt vattenfyllt badrum och jag gick och la mig på soffan igen.

Härmed lovar jag och svär att inga badrum alls skall städas idag. För det går bara åt helsefyr.

Men jag har ju heller inte gjort något värt att skriva om. Eftersom jag mest har legat med ögonen jättestängda och liiiiidit.

Så jag tänkte jag skulle visa en av sakerna jag fick av syrran i födelsedagspresent. Fullkomligt livsfarlig och alldeles underbar present.

bild

Ett stort rör med tre burkar lakrits. Ett märke jag aldrig hört talas om, Johan Bülow? Pinfärsk dessutom.

Jag ÄLSKAR lakrits. Även mörk choklad.

Den där blandningen av lakrits, överdragen med choklad och sedan rullad i lakritspulver är vanebildande upptäckte jag. Så. Jäkla. Gott! Känslan av att slänga in en mun FULL med kulor (en i taget är ju bara trams) och först suga på lakritspulvret, sen få hela munnen full av choklad, för att avsluta med mjuk lakrits är ren och skär godisporr. Det hängav jag mig åt i fredags.

Jag upptäckte även något jag inte visste innan. Att överkonsumtion av lakrits kan ha en viss laxerande effekt.

Och fine, jag har lite lite ont i magen fortfarande.

Vad har ni gjort i helgen medan jag har gjort inget alls?


Postat 15:22 i Klimakteriekossan av
10 kommentarer

Nej jag har inte dött av hög ålder

6 kommentarer

Men det är nära.

Jag råkar bara ha legat väldigt mycket idag. Och då menar jag inte porrigt. Tack och lov, för det hade jag aldrig orkat.

Ni vet den där migränen som överraskar mig medelst kölhalning ibland?

Den gjorde det idag.

Men imorgon kommer jag tillbaka.

Nu skall jag blunda lite igen. Och kanske spela lite WF.

Ha en finfin lördag.

(Hellre däckad den här lördagen än nästa!)


Postat 20:00 i Klimakteriekossan, Pest och kolera av
6 kommentarer

Vojne vojne

13 kommentarer

Igår morse var jag tvungen att byta från vanliga glajjor direkt till läsglasögon för att överhuvudtaget se texten på datorn. Jag brukar klara mig ett tag genom att bara skippa de vanliga, men icke igår. Vilket antagligen betyder att jag behöver nya läsglajjor igen, men det problemet funderar vi på en annan dag.

Imorse knäppte det i knäna när jag reste mig från sängen.

Det är nu det börjar alltså. Resan mot förfallet.

Mormor 98 år är banne mig spänstigare än vad jag är.

Och exakt dubbelt så gammal.

Hjälp?


Postat 14:02 i Klimakteriekossan av
13 kommentarer