I morse (förmiddags) sa jag inte godmorgon till maken

42 kommentarer

Jag sa:

– ANTINGEN SOVER DU I EN ANNAN KOMMUN ELLER SÅ GÅR DU RAKA SPÅRET TILL APOTEKET OCH KÖPER NÄSSPRAY!

Igår gick vi och lade oss samtidigt för första gången på länge. Jag brukar ju somna före maken vilken är min smala lycka i de flesta fall. Så icke igår. Och han somnar alltid så fort huvudet landar på kudden och så börjar det förbannade sågverket.

På både in- och utandning.

Igår var han tydligen dessutom irriterad, för långa haranger med ohörbart sömnprat drog han iväg med. I så ilsket tonfall att till och med hundarna vaknade och var tvungna att kolla vad som försiggick.

Han somnade vid midnatt. Jag somnade någon gång efter sex imorse.

Behöver jag ens påpeka hur trött jag är?


Postat 13:26 i Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Sömn av
42 kommentarer

Mitt liv är extremt innehållslöst

44 kommentarer

Just nu.

Idag har jag läst en PAPPERSBOK. Legat på soffan. Skrivit ett argt inlägg på Facebook om nyår, smällare, djur och att folk är puckade som skjuter fyrverkerier och smällare. Gått flera hundra meter till pappahuset för att god jula syrran med familj som kom från Oslo idag. Fejstajmat med familjen i USA.

Det har med andra ord inte hänt ett smack. Och det är dödstrist.

Inte bara för bloggen.

Jag trodde jag skulle må finemang över en heldöd dag, men icke. Här sitter jag istället och väntar på något att reta upp mig på.

Lugnet före stormen liksom.

Och det är ju förvisso inte så svårt när man är gift med den jag är gift med.

Problemet är bara att han verkar ha flyttat ner i verkstaden i källaren på heltid. Jag orkar ju inte knata hela vägen ner i djupaste källaren bara för att ha någon att gapa lite på.

Vad gör ni?


Postat 23:07 i Dagens aktivitet, Klimakteriekossan av
44 kommentarer

Memory Lane

14 kommentarer

Jag tror att jag har berättat förut om att jag inte känner NÅGON annan i hela världen som fått så mycket kärleksbrev som maken.

Inte av mig förvisso, men av andra, och under sin storhetstid när han var yngre.

Och han har sparat allt i en flyttkartong som vi med väldigt ojämna mellanrum kollar i, läser och gapskrattar. Vi snackar 80-tal, vi snackar sommarstad med enormt mycket turister och vi snackar make som hade lägenhet mitt i stan från tidiga tonåren. Visserligen en meter ifrån mamma och pappa, men ändå.

Sommartid var det krogen vareviga dag och denna ständiga jakt på kjoltyg.

Jag är så JÄVLA glad att jag inte kände honom då även om vi högst troligt har rört oss i samma kretsar. Vi har till och med foton, på varsitt håll, från en hemmafest på 80-talet där vi båda var. Men ingen av oss är med på den andres kort.

I alla fall. Det här var ju kanske inte ett kärleksbrev. Men man hittar alltid något nytt i den där nedrans kartongen med brev och vykort. Det här dök upp idag.

bild(7)

Vad det står? Ingen aning, jag har aldrig läst franska.

Men fascinationen över att ett vykort kom fram till en snubbe med Sveriges vanligaste efternamn, gatuadress “känt fyllo” och orten Strömstad skall banne mig Posten ha en eloge för. Uppenbarligen var de bättre förr.

Eller så var maken verkligen bara jävligt ökänd i byhålan.

Humor.


Postat 13:43 i Dagens aktivitet, Mannen i mitt liv av
14 kommentarer

God Fortsättning

29 kommentarer

Äntligen är det över. Och äntligen har jag fattat att nu får det vara slut med julfirande. För det går liksom alltid litegrand åt skogen. Den där myskänslan man hade som barn, och fortfarande inbillar sig att man skall ha, finns inte. Vilket innebär att man regresserar och blir elva år och svinbesviken.

Det här är möjligen ett litet steg för mänskligheten men ett gigantiskt steg för en julnazist som jag hehe.

Maken hade ju glömt köpa potatis igår, så han blev utskickad för att köpa just det. Snabbt som attan. På vägen åkte han och hämtade Tyson och en polare från hummersumpen. För att festa till det lite extra så där på dopparedan.

bild(5)

För att vara västkustbo är jag så jäkla fjantig. Jag äter gladeligen allt havet har att erbjuda, men är livrädd för småkrabbor som springer över fötterna när man badar från strand. Och då badar man aldrig från strand, man badar där det är så djupt så man kan vara helt säker på att exakt ingenting kan bitas i tårna. Helst mer än 200 meter djupt.

Inte nog med det, efter att ha känt Tyson i ett par månader och ömkat honom redan från början, fanns det ju inte ens janne att JAG skulle klara av att mörda honom. Dubbelmoral kallas sådant har jag hört. Saker skall vara färdigmördade innan jag kan lägga det på tallriken. Men Tyson var ju en gammal rackare som har klarat sig så jäkla länge, för att sedan få sitt snöpliga slut genom att bli lurad in i just vår hummertina. Tänk vad många hummertinor han har undvikit i sitt liv, eftersom humrar lätt kan leva i sisådär 50 år.

Dessutom vägde han lika mycket som vår katt.

Så jag gick i köket och ojade mig medan maken kokade upp vattnet och förberedde mordet. Under tiden låg Tyson med polare på bordet och jag skalade potatis, lyssnade på musik och pratade om hur HEMSKT det var.

bild(6)
Det blå till höger i bild är en högtalare. Jag vet att den ser fånigt liten ut, men ljudet är stort. Och musiken var Robbie Williams “Swing both ways” på högsta volym.

Då säger maken:

– Men för helvete. Sluta oja dig över hummern (ja det var bara Tyson jag kände en relation till). Tänk istället på att det SISTA stackarn för höra innan han skall kokas levande är Robbie Williams. Hade jag varit honom hade jag längtat efter grytan.

Mhmm…maken gillar verkligen Robbie. Inte!

Sen råkade jag se när Tyson blev nerstoppad i kastrullen. Och jag såg även när han viftade med bakpartiet som om han försökte simma därifrån. Jag har dessutom väldigt livlig fantasi.

Och så bestämde jag mig för att äta exakt ingen hummer alls den dagen. Jag är dum i huvudet på riktigt.

Så var det dags att hämta svärfar, lasta in all mat i bilen ihop med julklapparna och köra flera meter till pappans nya hus där det hastigt och lustigt blivit bestämt att vi skulle vara.

Svärfar 84 år skulle prompt se Kalle, maken skulle prompt se Karl-Bertil och däremellan var det absolut ingen fasta. Men jag åt i alla fall inte hummer. De andra fick glufsa i sig Tyson.

Och så var det julklappsutdelning. Jag hade inte önskat mig ett smack i allmänhet och hade inte heller sett något paket som skulle kunna vara till mig från maken så jag hade ingen förhoppning alls. Men det var ett paket där helt plötsligt. Storlek och tyngd hintade om att det skulle kunna vara precis vad som helst i teknikväg. Och det är ju inte precis så att han jag bor med inte känner mig. Jag funderade och funderade och hoppades till slut på något tillbehör till min kamera. Sånt brukar han vara skitbra på att köpa. Det var det inte. Det var en…robothundvalp.

Screen Shot 2013-12-25 at 1.37.38 PM

Jag är fortfarande en smula mållös. Och hundarna gillar den inte.

Medan maken fick en svindyr morgonrock för att lära sig att det är mysigt med myskläder. Japp, han är en sån där som kliver i jeans och tröja det första han gör och sen lägger sig på soffan. Det är ju rakt av omöjligt att mysa i jeans?

Och tydligen passade den herrn, för så här ser det ut idag.

bild 2(2)

Och så fick han ju den där radiostyrda bilen av sig själv.

Någon gång efter det körde jag hem svärfar, mig själv och hundarna medan maken hjälpte päronen att flytta över sängarna från det gamla huset till det nya så de inte bara skulle kunna fira jul i det för första gången utan faktiskt även sova där.

Väl hemma i soffan blev jag Scrooge och bestämde mig för att sluta fira jul.

Och inte kan jag dra på hotell med Mona heller, eftersom hennes man hade planerat värsta överraskningen. Som hon hade förtjänat som fan.

Så. Vad fick ni och vad gjorde ni?

Mördade ni några djur på julafton månntro?


Postat 13:52 i Familjen, Hundarna, Juljävel, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv av
29 kommentarer

God Jul och boys will be boys

15 kommentarer

Först, ett stort TACK för gårdagen. Jösses vad jag skrattade. Jag hoppas att ni allihop får en riktigt GOD JUL. I lugn och ro.

Sen tänkte jag berätta om hur man löser sin egen julklapp om man heter maken och ligger på samma mentala ålder som syrrans äldsta. Killen är sex år. Och är makens favorit att köpa klappar till numera, så de julklapparna har trillat in genom dörren med jämna och ojämna mellanrum.

I alla fall. För ett par veckor sedan hittade maken en radiostyrd bil. Inte vilken som helst, den går att köra i vatten, snö och har fyrhjulsdrift. Han köpte den till min systerson, men har gått och suktat och trånat efter den själv.

Igår var lyckan total, för i sin jakt på klappar till alla andra utom just mig (är jag fortfarande övertygad om) hittade han en likadan. Fast modell större.

bild(2)

Modell skitmycket större faktiskt.

Så han köpte den med. Och gav den lilla till sig själv i julklapp medan systersonen kommer få den stora.

Medan det stora barnet leker med sin radiostyrda bil innan vi ens börjat fira jul så skall jag göra Janssons. Vilket inte kommer bli helt lätt eftersom det stora barnet även var matinköpsansvarig igår. Han köpte allt. Till och med ströbröd. Men inte potatis.

Jag vet inte jag, men potatis känns som en hyfsat vital ingrediens för en schysst Janssons va?

Ha nu en fantastiskt god jul var ni än är och vad ni än gör.

Här blir det Janssons utan frestelse.

GOD JUL!


Postat 10:25 i Dagens aktivitet, Familjen, Juljävel, Mat av
15 kommentarer