Han går som en karl?

28 kommentarer

Mannen med de suspekta foppatofflorna ni vet?

Han som är så sjukt stilsäker och modemedveten. Har järnkoll på vad han tar på sig och hur han tar på sig det. Eller inte.

Som om foppatofflorna inte vore nog, jag vet helt ärligt inte hur han klarar att klä på sig, för jag misstänker att han blundar under hela påklädningen. Dagen före jul när vi skulle på den där middagen jag inte hade kalkylerat med i tidsberäkningen såg jag att han hade sin pikétröja UT OCH IN när vi klev in i hissen till restaurangen. Han fick vända den snabbt som Stålmannen i sin telefonkiosk medan vi stod i hissen.

Hur är det möjligt?

Men det är vardagsmat i makens värld. Idag har han på sig en röd och en svart strumpa.

Och nej, han är inte färgblind. Han har bara lite taskig…inställning till det här med kläder.

Förutom idag tydligen.

Vi skall inte göra ett smack idag. Vi leker att det är en helt vanlig slappdag. Orkar inte ens laga mat så det blir pasta från kyldisken på Ica. Och TV som för en gång skull kommer vara okay på skithög volym, eftersom det är Litens första nyår och vi vet inte hur han kommer reagera på smällare och fyrverkerier än. Då är det bäst att låtsas att allt är som vanligt. Med andra ord ligger jag på soffan i OnePiece.

Maken tog med sig ett par jeans till lägenheten. När han går och lägger sig strösslar han kläder på golvet, och han verkar föredra badrumsgolvet som nattgarderob. Det är hans uppgift att göra rent kattlådan och görs inte det så kissar Mini på mjuka saker som ligger på badrumsgolvet. Hon pinkade på hans kläder förra veckan, och hon gjorde det idag. Katter är renliga typer.

Vän av ordning kan då genast konstatera att det där med lådan inte sköts med expertis.

Medan han (återigen) tvättade sitt enda par jeans tog han på sig sina mjukisbyxor och lade sig i soffan.

bild(8)

Ett par helt vanliga mörkblå mjukisbyxor. Inga muddar, ingen avvikande färg, inga konstigheter.

Men som jag har berättat tidigare, han är ingen mjukiskläderkille. Han byter inte om som normala människor när han kommer hem från jobbet, utan soffhänger i hårda läskiga jeans och jobbtröja/skjorta. Helt oförståeligt.

Då bad jag honom gå på promenad med hundarna, och fick svaret:

– Det kan jag inte, jag har inga byxor.

Fast jag såg ju att han hade byxor på sig. Och undrade om han hade tappat det totalt.

Då visar det sig att det inte finns en chans att MAN går ut i mjukisbyxor. Det var det värsta han kunde tänka sig. Sådana har man möjligen inomhus som nödbyxor när katten har pinkat på jeansen tydligen.

Japp. Han var dödligt allvarlig. Mannen som talar med Crocs kan inte tänka sig något värre än att visa sig bland folk i ett par vanliga mjukisbyxor. På riktigt. Han var så jäkla upprörd och skulle vänta till jeansen var klara i tvättstugan.

Folk reagerar över jeans och skitfula Crocs. Det finns inte ens janne att de reagerar över mjukisbrallor och hundkoppel.

Det bor tydligen en ytterst liten fashionista i honom. Långt långt inne. Och något så in i bänken fånig dessutom.

Och med de orden önskar jag er alla ett GOTT NYTT ÅR var ni än är och vad ni än gör.

Mig hittar ni på soffan med gaffeln i en plastburk.

Om fem och en halv timma är det 2014 och då går makens Ullareddeal ut.

2014 kan inte börja bättre.

Tack allihop för att ni hänger här inne och läser och pratar skit med mig.

Ni är helt fantastiska!


Postat 18:33 i Dagens aktivitet, Kläder, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv av
28 kommentarer

Snarksprayen

29 kommentarer

Sepåfan. Maken köpte snarkspray igår, den där man sprutar i munnen.

Sen gnällde han som en bäbis för att det smakade såååå illa. Då somnade han. Medan jag låg på helspänn.

Det kändes lite som att jag hade tryckt in den där volymnappen i truten på honom.

20131217-151426.jpg

För han snarkade ju såklart fortfarande. Men Så Mycket Tystare. Det var som om vi hade satt upp ett bullerplank mellan oss.

Jag somnade! Vid tvåtiden inatt. Inte hans fel. Jag kom i säng lite sent.

Nu är jag vaken, och funderar över hur länge effekten sitter i och hur jag skall kunna tvångsspraya munnen på honom igen utan att han märker det.

För nu har han dragit på förstärkaren och höjt volymen igen.

Sen undrar jag om det finns liknande spray som går att spruta i arslet på honom. Så jag slipper vakna av muskötskottfjärtarna och kanonsalvorna.

Men en sak i taget.

Och näää…jag tänker inte gå upp nu.

Om en stund…


Postat 7:19 i Mannen i mitt liv av
29 kommentarer

Doktorer och hundmässa i Göteborg

33 kommentarer

Jomen då blev det spikat. Doktor Spjuver verkar vara en poppis snubbe så han får sitt eget inlägg och presentation lite senare, så kommer han dyka upp i bloggen så småningom.Och jag tror att han är mer exalterad än alla andra. Sen att han inte är riktigt klok i huvudet är ju en annan femma – men det återkommer jag om. Han förgyller ju åtminstone min tillvaro alltsomoftast hehe.

Men! Jag har en fråga. Ni är ju ett gäng hundmänniskor där ute i sajberspejs. Och det är stormässa och utställning i Göteborg alldeles snart. Helgen efter nyår närmare bestämt.

Screen Shot 2013-12-30 at 3.25.29 PM

Tänker ni gå dit?

Jag tänkte bara upplysa om att jag och Liten kommer stå i portugisernas rasmonter på söndagen mellan 09:00-13:00 och tala om hur förträfflig hundrasen är. Även de som har klippta öron. Just de är faktiskt lite extra bedårande.

Någon som kommer förbi och hälsar på?


Postat 15:32 i Bloggläsare, Dokumentförstörarkrokodilvalp, Hundarna, Klimakteriekossan av
33 kommentarer

En bloggdoktor?

40 kommentarer

Först, tack för medhållet. Jag ser inte heller någon som helst skillnad på att bo i olika lägenheter fast i samma hus. Det är ju i princip ingen skillnad alls på att sova i olika rum. Och båda vinner.

Men jag SKA släpa honom till läkare. Så han lever lite längre och slipper vara så trött. Skall något/någon ta livet av honom så skall det ju åtminstone vara jag och inte hans jäkla snarkningar.

Nu har jag en fråga. Kommer ni ihåg min oerhört underhållande doktorkamrat? Som skrev ut Viagra till maken som bonus när han hjälpte mig med ett recept?

Han ringde igår kväll och vi chitchattade en stund. Så berättade jag om bloggen, och att jag hade skrivit om den lyckade lurningen. Att det var många tjejer som läste och tyckte att han var svinrolig.

Nu råkar det vara så att han är en spjuver. Doktor Spjuver kan vi kalla honom. Och han är singel, i sina bästa år men träffar bara tjejer som inte ser snubben bakom titlarna. Han förtjänar verkligen en asrolig tjej med självdistans. Nu råkar ju jag vara upptagen, men det borde ju finnas någon annan för honom kan man tycka hehe.

I alla fall, han blev ju lite sugen på att leka doktor. På bloggen. Vilket ju kan leda till både det ena och det andra, men han är en fenomenal doktor. Som är specialist på något (det var ju det där med att jag zoomar ut när det blir medicinsk överinformation), plus att han tycker att det är kul att städa. Egentligen rätt ofattbart att han är vår evige singelpojk. Och nu när jag skriver det blir jag lätt sugen på ett byte. Hm.

Men näe, det var ju leka doktor vi skulle göra. Jag är ju till åren kommen och pratar gladeligen om mina krämpor. Finns ju ingen som kan laga hemorrojder lika bra som en riktig doktor. Eller andra…åkommor. Det finns ju ingen som är så bra på anatomi som en doktor heller antar jag.

Vad tror ni om lite regelbundna inslag av “Fråga Doktor Spjuver”?

Personligen tycker jag det känns som att sjukvårdsupplysningen, match.com och Marlena Ivarsson kan slänga sig i väggen.

Och ursäkta min totala tystnad under dagen.

Det har varit lite hektiskt.


Postat 23:46 i Funderingar av
40 kommentarer

Vanhedens snarkplan

14 kommentarer

Vi fick galaxens bästa julklapp igår.

Det där hyreshuset där vi har lägenhet i Strömstad råkar ju vara vårt, och två av våra hyresgäster är…mindre roliga att ha som hyresgäster. Det ena är ett äldre par som har bott här i 25 år, det andra är en yngre tjej som har bott här i vad som känns som en kvart fjorton dagar. Ingen av dem verkar ha fattat att man skall betala hyror och sådant i tid och det är ett evigt gnällande.

Går tvättmaskinen sönder klockan sex en lördagmorgon så blir det panik i leden om den inte är lagad fem över sex, följt av en serie lagom otrevliga telefonsamtal. De vill HA massa saker. Bästa hittills är listan från det äldre paret, som gav oss en lista lång som en dassrulle på renoveringar/förbättringar de ville ha i lägenheten. Det var allt från nytt kök till egen tvättmaskin och torktumlare på toa. Vi sa såklart ja, mot en nätt liten hyreshöjning, men då var det helt plötsligt inte så himla intressant längre. Konstigt?

Och så påtalade vi, för vilken gång i ordningen vet jag inte, vikten av att betala hyran för att överhuvudtaget få lov att bo kvar. Sist hyran inte kom in i tid och de fick en varning kom ett LÅNGT brev fullsmetat med den ena ursäkten efter den andra. Oerhört underhållande var det, och nu skojar jag inte, men handlade bland annat om att herrn i lägenheten hade arbetat i Kazakstan, pengarna hade fastnat på obskyr bank. Medan han väntade på den gigantiska lönen från Borats hemland hamnade han dessutom på sjukhus. I Uddevalla.

För om man jobbar i Kazakstan så verkar det väldigt rimligt att man hamnar på sjukhus i just Uddevalla om man blir sjuk. Och INGEN hade haft möjlighet att meddela hyresvärden att de inte kunde betala just den månaden. Heller.

Det är även samma hyresgäster som ägnar hela vintrarna åt att ha elementen uppvridna på max medan de har ständigt vidöppna fönster. För de behöver ju inte bry sig. Vi betalar ju värmen.

Man skulle kunna säga att vi har önskat dem dit pepparn växer ganska många gånger, men det är verkligen helt omöjligt att vräka folk idag. Det är till och med näst intill omöjligt att få igenom vettiga hyreshöjningar. Vi har dessutom löjligt låga hyror i jämförelse med resten av stan.

Om man vill behålla sitt förnuft så råder jag ingen alls att ha hyresfastigheter. Man äger och betalar för en stor och svindyr kåk som de boende bestämmer över. Så funkar hyreslagen. För man kan skita i att betala hyran en miljon gånger så länge man betalar den inom tre veckor efter “varning/påminnelse”, och efter det kan man fortsätta skita i att betala den för som hyresvärd måste man koppla in socialen innan man kan göra något. Och går socialen in och betalar (vilket de nästan alltid gör eftersom de ogillar att folk blir hemlösa) så finns det inte en janne att man blir av med dem.

Att ha hyresgäster är som att ha parasiter. Och jag lovar, det är inte en lönsam business.

MEEEEEN….igår tappade jag hakan i pur förvåning. I min inbox låg ett mail från ärkeparasiterna. Som jag knappt vågade öppna, eftersom deras mail brukar handla om saker de vill ha.

Det var det inte.

DE SA UPP SIN LÄGENHET!

Jag tror inte riktigt jag kan förmedla lyckoruset. Århundradets julklapp.

Sen att de sa upp den igår och trodde att de bara skulle betala hyra för en månad till och att avtalet skulle löpa ut den första februari är ju en annan femma, men det upplyste jag om i ytterst vänliga ordalag. Det är tre kalendermånader uppsägningstid.

I den här staden råder det enorm bostadsbrist så det går liksom inte att vara olycklig över.

Idag kom Victoria Vanheden på värsta bästa idén. Vi renoverar lägenheten, kör drömscenariot, jag tar den lägenheten medan Snarkmeister bor kvar på 60 kvadrat. Särbos fast ändå inte, bara olika våningar i samma hus.

Som ett Kinderägg fast bättre. Jag slipper snarkningarna på nätterna. Jag kan ha det som jag vill medan maken bor med sina dammsugare som han inte använder. Det kommer vara städat hos mig, men inte hos honom. Jag har löst kontorsproblemet, snarkproblemet, städproblemet och så kan vi dejta i trapphuset.

Tyvärr verkar inte maken så himla tänd på idén som jag tycker är fucking briljant.

Hur skall jag lägga upp det så att det blir positivt för honom. Eller snarare, så att han tror att det blir positivt för honom?

Så kan han ligga här nere med andningsuppehåll och snarka på både in- och utandning bäst han vill.


Postat 20:49 i Jobb, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv av
14 kommentarer