Montazami med vänner

95 kommentarer

Och självklart är det vi som är vännerna.

Hur pinsamt kan det här vara nu då?

Vilka är här?

*barnsligt förväntansfull beredd på besvikelse*


Postat 20:47 i Montazami av
95 kommentarer

Jaha…Montazami vs Bagge och Wahlgren?

11 kommentarer

Men det BORDE väl inte vara någon större konkurrens och rätt lätt att välja va?

Eller är det jag som är ute och cyklar som tycker att det är ett enkelt och självklart val?

För övrigt kan jag berätta om mitt oerhört trevliga uppvaknande imorse. Och om hur livet med hund ibland är…mindre härligt? Äckelmagade bör sluta läsa här. NU!

Maken går alltid upp före mig och åker till jobbet, jag vet bättre än att korsa hans väg på morgonen eftersom han (vi) har ett rätt ruttet morgonhumör. Så jag ligger kvar i sängen medan hundarna glatt skuttar upp och bär sig åt som stora studsbollar för att deras hjärnor är inställda på “mat mat mat”.

Eller ja, Liten studsar. Stor studsar inte lika mycket. Han gäspar lite och går med en högre hastighet än normalt.

Morgonrutinen ser alltid likadan ut. Maken går upp med ögonen fortfarande stängda, hasar ut i köket med pälsdjuren som två Moon Boots runt benen, han delar ut maten, går på dass och jag ligger kvar i sängen och försöker låta bli att kissa ner mig.

Efter makens toavisit och hundarnas inhalering av frukost får de kissa på vår inhägnade baksida. Och SEN har de tid att säga godmorgon till sin älskade matte som kommer längst ner på prioriteringsskalan. Genom att hoppa upp i sängen och ställa sig på mitt huvud, vifta hysteriskt på svansen och slicka mig i hela ansiktet.

Vanligtvis ett rätt praktiskt sätt att säga godmorgon, eftersom jag verkligen vaknar till. 2 x 20 kilo hund som trampar, slickar och viftar går liksom inte att sova sig igenom.

Om inte den ena hunden, låt säga Liten, har trampat i sin egen skit. Eftersom han är av sorten “gåbajsare”. Det ser ut som att han inte fixar att hålla balansen och bajsa samtidigt, och han kryssar benen medan han utför det som utföras skall. Och då är det ju lätt hänt att man går i cirkel och sätter en tass i det.

Extra praktiskt blir det av en sjukt ouppmärksam make, så först märker man stanken i sängen och sen ser man tassavtrycken på lakanen.

DÅ vaknar man. Med en vilopuls på 300. Istället för att börja morgonen lite lojt med att klia hundmage, så får man ta tung hund under armen, galoppera till badrummet, duscha och tvätta. Riva ur lakan, sätta på tvättmaskin och bädda rent.

Sådana uppvaknanden händer tack och lov inte så ofta. Men jag skulle gärna se att de inte händer alls.

Dessutom var lakanen alldeles nybytta när jag lade mig igår.

Det var min morgon.

Hur gör vi med Montazami och Bagge nu’rå?


Postat 19:18 i Dagens aktivitet, Gunilla Persson, Hundarna av
11 kommentarer

Rövar och Montazami

20 kommentarer

Märks det att jag hatar rubriker ibland?

Först, så är det avklarat. Här var det en Peter och varg-storm. Jag väntade och väntade och väntade. Sen gick jag och lade mig och då hörde jag att det började vina lite i ventilationen. Maken gick ut och hämtade dynorna i trädgårdsstolarna, och ungefär när han kom in igen hade det slutat blåsa.

Hade exakt ingen sagt något om en storm så hade jag snarare reagerat över att det var en ovanligt vindstilla dag för att vara just här. Enda fördelen var att den verkar ha blåst bort alla moln, för idag är det sol. Som jag älskar den där stora gula lampan på himlen.

Hur gick det för er?

Sen, jag kikade in hos Mona. Och såg att hon hade de magiska jeansen på sig.

Med tanke på att hon är den största gnällröven i världshistorien när det gäller plattröven, så var hon rätt tyst när hon provade jeansen. Och nöjd. Då tog jag det här fotot.

bild 1(6)

Sen visade vi det för hennes husbonde på kvällen, och frågade om han kunde gissa om det var min eller Monas röv. Han gissade på min. Nu är ju han lite lurig så det är oklart om det var en komplimang eller förolämpning.

Men vi kan väl unisont konstatera att det där inte är en plattröv?

Min röv är bred och lång, men även den går att skopa upp i ett par Pleasejeans och få den att se någorlunda ut. Den tacksamheten man kan känna till ett stycke tyg som är sytt på rätt sätt.

Och ikväll *trumvirvel* har vi ju premiären på Montazami med vänner. Så mycket som vi har kollat på henne är ju vi helt klart del i gänget. Kvällens gäster är tydligen min sommarflirt Kicken…

bild(1)
Ja, väldigt kortvarig sommarflirt, med tanke på att maken satt några meter därifrån. Trist.

…och Kikki Danielsson.

Herregud vilket familjärt program det kommer bli.

Är ni redo?

 


Postat 9:09 i Båtliv, Hösthat, Klimakteriekossan, Mona och hennes Universum av
20 kommentarer

Göteborgshumor när den är som bäst

5 kommentarer

Såg just följande statusuppdatering på Facebook (jag vet jag vet – jag sa att jag inte skulle hänga där, men det är ju bästa nyhetsstället när det gäller blåsten).

Varför blåser det bara i byarna och aldrig i städerna?

Jag skrattar så jag kiknar.

Så Oldsbergskt!


Postat 21:32 i Dagens aktivitet av
5 kommentarer

Jag är gift med en alien (eller hamster)

10 kommentarer

Minns ni hjälmställningen maken köpte till den lilla filmkameran?

IMG_4358

Den som han glatt mannekängade i med paintballmask?

Han kom hem från jobbet nu. Och jag vet inte riktigt vad som felas honom, men han har köpt en till kameraställning.

För nu ser han ut så här.

bild(8)

Min första reaktion var att han hade köpt någon slags stormpannlampa. Sen kollade jag igen, och såg att kameran satt där.

Om det nu hade varit så att han hade varit en joggare, eller någon som sprang i skogen och jagade, så hade jag kanske sett användningsområdet. Jag hade nog till och med fattat om det hade varit så att han hade jagat brudar (även om just den looken inte känns så lyckosam).

Men nej, han gör ingetdera.

Då kvarstår bara båtåkande i hög fart. Vilket inte görs så himla frekvent den här årstiden.

Nu har han kameraställningar till precis ALLT utom just det som jag har velat ha sen vi skaffade kameran. Vilket är någon slags anordning som går att sätta på hundarna för att se livet ur deras perspektiv. Det hade jag tyckt var rätt kul.

Det hade ju varit lite praktiskt om man använder kameran när man nu hamstrar kameraställningar, men icke.

Jag funderar på att ställa ut honom och låta honom stå ute i ett par timmar för att filma stormen. Som inte stormar. Då fyller han åtminstone någon slags funktion.

Men det verkar än så länge poänglöst eftersom vi verkar befinna oss i stormens öga och det blåser inget alls.

Däremot var de nere vid havet i just vår förort på Rapport alldeles nyss och det blåser tydligen där färjorna går. Fast inte här.

Helt jävla oförklarligt. Både samlandet och bristen på blåst.

Den enda som är lite blåst här är maken?


Postat 19:02 i Mannen i mitt liv, Shopping av
10 kommentarer