Lite line dance i en ekologisk köttlåda

32 kommentarer

Jag och Mona skall ju dansa line dance så småningom, i våra sjukt snygga cowboyboots. Min plan är, eftersom finmotoriken är ungefär lika utvecklad som på en albatross, att dölja min bristande taktkänsla genom att vara sjukt snygg. Så ingen ser att jag inte ens kan räkna till åtta eller hur det nu var. Eller röra armar och ben samtidigt, i någon slags takt.

Jag kan verkligen inte på riktigt, det finns film på mig från ett bröllop där jag och fem andra står i mitten med resterande 174 bröllopsgäster runt oss i ring och dansar fågeldansen. När de andra 179 vickar på rumpan så kvackar jag med händerna. Det blir syntax error i hjärnan på mig, och som sagt, en viss avsaknad av finmotorik.

Min plan är jeanskjol, rutig skjorta och som bonus råkade jag kolla på Hogengårds blogg och se en sjukt snygg denim-bh för ett par veckor sen, som jag tänkte ha undertill för att hotta upp det ytterligare. Och såklart bootsen. Så snygg att ingen ser vad varken armar eller ben har för sig. Verkligen genomtänkt.

BH:n landade i brevlådan förra veckan och den är verkligen skitsnygg. Jag fotade och tänkte visa hur snygg jag skulle vara upptill åtminstone, men Mona råkade lägga ut en bild på sina bazookas i Maggans BH samma dag. Då bestämde jag mig för att vänta med att blända er med min skönhet. Tills nu. För jag fick ett tips, som fick mig att bryta ihop litegrand. Det visade sig att det verkligen gäller att inte snubbla på tangenterna om man skall handla BH av Hogengård.

Det ligger tydligen en gård någonstans utanför Kungsbacka, som heter Högens Gård. Som har en stor fet skylt vid vägen där det står något i stil med:

Beställ din ekologiska köttlåda hos www.hogensgard.se

Och vad har BH-fabrikanten för webadress månntro? Jomen där är det www.hogengard.se.

Jag tänker så här. Köttlåda som köttlåda? Frågan är bara om mina gamla körnslag (ja, jag kommer fortsätta använda ordet fast majoriteten inte visste vad det var) är ekologiska eller inte. Borde rimligtvis vara hyfsat ekologiska eftersom jag är närproducerad och allt det där andra som krävs. Har inte direkt blivit transporterad packad som en sardin heller, har däremot definitivt blivit transporterad packad. Det skulle vara maten då, jag äter inte så rasande mycket gräs. Men jag tror jag är kvalificerad. Jag är ju åtminstone en kossa, även om jag råkar vara en klimakteriekossa.

Det handlar ju liksom bara om ett litet S som inte får missas eller missas beroende på vad man vill ha för köttlåda? Eller kanske snarare kötthylla?

För med bokstaven som ställer till det (om man vill ha BH) så hamnar man här.

hogensgardbil

Och deras köttlådor verkar förvisso ha gjort succé.

Hogens gard

Men då slutar det med att man ser ut så här.

Och det kanske inte var just det jag skulle använda för att blända, även om det är en avledningsmanöver god som någon.

hogengardmeat

Min tanke var mer att jag skulle se ut så här. Eller ja, så ser jag ju ut eftersom jag skrev rätt adress till webshoppen.

hogengard

Och det jag ville säga med det här inlägget var dels att jag har en ny BH, dels att jag planerar att dansa line dance iklädd just den nya BH:n. Dessutom är den galet snygg och kommer bli en perfekt line dance-BH.

Sen ville jag mest bara vänligt påpeka att om ni tänkt handla just bh, så var noga med esset. För lägger ni till det får ni en annan ekologisk köttlåda. Som ser oerhört god och näringsrik ut. Men som kanske är lite opraktisk att lägga sina puppor i.

Men jag kan ju inte vara helt säker, för jag har ju inte provat. Och succé som succé?

Och nej, jag har inte blivit osams med min ömma moder ännu. Men det har varit nära. För vi hann inte ens in genom ytterdörren förrän hon började prata om att vi skulle gå ut.

Mer om det senare. Jag kanske får lov att smygblogga lite när hon har somnat eller så.

(bilderna är lånade av hogengards.se och hogengard.se)


Postat 18:08 i Funderingar, Klimakteriekossan, Ogenomtänkt, Shopping av
32 kommentarer

Nu skall vi räkna timmar

19 kommentarer

Jag råkade bli kvar i Strömstad. Och det beror för första gången någonsin inte på att jag är osams med maken. Tvärtom, vi har haft en skitbra helg och knappt höjt rösten. Vi har med andra ord bråkat som normala par, och inte som vi brukar. Så, stora kors i taket målade, vi skildes inte osams imorse, och här sitter jag och längtar lite efter honom efter bara ett par timmar.

Har ni svimmat av ovanstående information?

Anledningen till att jag råkade stanna var att min ömma moder ringde igår och hon vill alltid komma hit. Oklart om det är för att hon älskar Strömstad/mig/hundarna eller om hon bara vill slippa sin make ett par dagar (vi är inte helt olika). Jag gissar på en kombination.

Men det här blev verkligen oplanterat och spontant, för hon ringde igår kväll och frågade, jag kollade i almanackan och konstaterade att det här var enda veckan på flera veckor framöver som jag ens kan stanna och jobba i Strömstad. Så hon bestämde sig kvickt som ögat för att ta tåget upp. Och jag förklarade att a) jag måste arbeta b) din pedantiska sida (där vi INTE är lika) kommer få spunk för jag kommer inte städa och c) återigen, jag kommer vara tvungen att jobba vilket betyder att d) när jag sitter vid datorn så får du INTE prata med mig, eller säga att jag är tråkig, eller tjura för att jag inte roar dig eller säga saker som “men måste du sitta vid datorn NU när det är så fint väder”.

Jag skall möta henne vid tåget om en dryg timma. Skulle jag slå vad på någon bettingsajt så har hon, redan inom en halvtimma, både fått pedantspunk och frågat minst två gånger om vi inte skall gå ut.

Hon är väldigt teknikfientlig, även om hon är på bättringsvägen. Förutom att hon älskar Facebook och Viasat Golfs FB-sida. Det har hon lärt sig. Och så kan hon lägga någon patiens (nej hon är inte 107 år, bara 64). Vilket betyder att allt man gör när man knappar på en dator är spel och trams. Enligt henne alltså.

Vad tror ni oddsen är att jag kommer få sitta som jag brukar, med fötterna på bordet, datorn i knät och en miljard andra mackapärer inkopplade i datorn och jobba, innan hon frågar första gången? Trots att jag har informerat JÄTTETYDLIGT i förhand.

Nämnde jag att tålamod inte är hennes starka sida heller.

Hon skall vara här tills på onsdag. Det här kan bli hur spännande som helst.

Jag planerar att skicka upp henne till svärfar och säga åt honom att bjuda på whiskey. Han är bra på att bjuda på whiskey.

Herregud så åt helskotta det här kommer gå.


Postat 12:01 i Familjen, Jobb av
19 kommentarer

Jag älskar er allihop

14 kommentarer

Och särskilt de som tycker om mig så mycket att de skickar nageltips.

Läsaren Anna, som skrev att hon skulle till New York för ett tag sen, har varit där och kommit hem igen. Och ja, det är visserligen lite okay att bli lite avundsjuk och avsky henne en gnutta för att hon precis varit där och shoppat och tjänat pengar på sin shopping (man tjänar VISST pengar när allt är billigare och dollarkursen är låg). Sen var hon tvungen att påminna om NYC-resan i gårdagens inlägg igen, så man blev lite extra grön, så fast hon är snäll är hon en dummer. Jag skulle lätt kunna tänka mig en liten weekend eller fyra dit ganska snart. Har inte varit där sen maken skickade dit mig för båtdelar, och då blev det ju inte så HIMLA mycket shopping alls.

Jag fick ett mail av Anna igår. Hon hade köpt det ultimata skrapverktyget i Amerikatt. För i ärlighetens namn, hur många använder den där fåniga träpinnen för att skrapa bort lacket med? Jag gör det inte, jag skrapat med en annan nagel. De kunde lika gärna skickat med inget alls istället för träpinnen.

Screen Shot 2013-09-29 at 5.42.27 PM

Och så en bild på det praktiska verktyget.

nagelskrapa

Gissa vem som kastade sig över eBay och letade upp verktyget, det kostade hela 40 spänn + frakt.

Gissa vem som sitter och hoppas att posten går med ljusets hastighet och att de skickar just den här postsäcken med någon slags rymdskepp så det kommer redan idag.

Inte troligt.

Men jäklar vad jag längtar. Det känns liksom som att samlingen med saker man inte följer manualen med är komplett om skrapan gör jobbet.

Nu kan jag inte byta nagellack förrän skrapan kommer. Då skall jag först pussa på den, och sedan sätta mig i ett tyst och stillsamt rum och testa.

Tack Anna. Det var precis vad jag behövde.

Jag återkommer självklart med recension, eftersom naglar som höstpyssel skulle kunna vara det viktigaste som finns i världen.

Det och rövar som får plats i jeans.


Postat 8:25 i Naglar naglar naglar av
14 kommentarer

Sjukligt nyfiken

94 kommentarer

Efter att Bloglovin klappade ihop och återuppstod på den sjunde dagen, så rasslade det till bland de som prenumererar via BL. Och jag fattar att man behöver något som håller reda på bloggarna man läser om man läser många. Jäkligt praktiskt med portaler och RSS-läsare.

Men då blev jag ju såklart nyfiken i en strut. Eftersom jag har svårt för att hitta bloggar som jag vill läsa varje dag, som jag inte riktigt klarar mig utan.

Vad läser ni som hänger här inne?

Att sisådär 99% läser Mona kan jag räkna ut med näshåren. Men mer än det? Och då menar jag de ni verkligen följer, inte de där man kollar ibland för att de är som en sårskorpa man inte kan ge fasen i att pilla på.

Och när ni ändå är i farten, hur gamla är ni? Det vore kul om ni “smygare” svarade med. Då blir jag extra glad.

Kom igen, roa tant som har söndagsångest. Jag vill hitta nytt och kul, samtidigt som jag får mer koll på er. Win-win.


Postat 21:29 i Funderingar av
94 kommentarer

Nu återgår vi till vanligt innehåll

3 kommentarer

För efter tio mail fram och tillbaka med Bloglovin visade sig felet vara…en radbrytning i ett inlägg. Massa tid som jag kunde lagt på att pilla navelludd, klia hundar bakom örat, kamma mig och andra superviktiga söndagssaker, men som jag fick lägga på att leta efter radbrytningen. Jomensåatte, jag trodde jag skulle lägga mig ner och självdö lite när jag såg det. Jag tog bort det, BL bekräftade att feeden funkar igen och nu pratar vi aldrig mer om det va?

Om det inte pajjar igen, för då kan ni ju säga till – för jag kommer inte märka det annars.

Nu skall jag häda. Jag vet att det här låter helt sinnesjukt, för hummer är lyx. Framför allt på den där andra, lite mer felaktiga, sidan av Sverige som inte kan plocka upp dem ur vattnet utan måste köpa dem. Till ett kilopris som motsvarar ett litet lands BNP. Ungefär?

Men nu börjar hummerkäkandet. Och dra åt skogen vad det var gott igår. Första hummern för säsongen är alltid bland det godaste som finns i världen. Det är som om en porrfilm utspelar sig i munnen, med multipla orgasmer. Och i år skall jag komma ihåg att göra buljong av skalen. Jag brukar tänka det, frysa in dem, och sen slänga dem för de har blivit för gamla. Oerhört orutinerat. Så om jag inte visar upp lite hemkokt buljong om ett par veckor, påminn mig, deal?
(Bara det att jag skall vara så huslig får mig nästan att skratta, jag är så o-huslig även om jag är en jäkel på att laga mat)

Nu kommer hädandet. Man tröttnar. Hummer blir som snabbmakaroner eller Ramennudlar. Det kan alltså sägas något i stil med “älskling (fast just jag säger aldrig älskling, så mer troligt är kanske “PUCKO”), skall vi ta en hummer ikväll?” och svaret blir “nej, jag tar hellre falukorv om det är okay”.

Fråga om ett par veckor, så kommer jag lätt att välja makaroner med ketchup före färsk hummer.

I alla fall, igår var vi ju inte hemma och käkade. Vi var ett par kompisar som käkade ihop. Liten och Stor var ensamma hemma, inget konstigt med det. Båda är ju, som jag sagt innan, mummelhundar – sådana som alltid måste ha något i munnen när de är glada. Samtidigt som de låter väldigt väldigt mycket, ett slags hundmummel, eftersom det blir dovt beroende på vad de har i munnen.

Stor är ju en vuxen pojk som precis blev tre år, och har lite mer mellan öronen än Liten. Liten är fortfarande så liten i huvudet, men stor i kroppen, att han spenderar alldeles för mycket tid åt att hitta på sattyg. Han är grymt bra på att hitta på sattyg, imponerande bra. Listan över saker som han tuggat sönder när de varit ensamma hemma är ju lite för lång och kostsam. Hans kullsyskon har på sin höjd bitit sönder en tom dassrulle eller ett grytunderlägg, men Liten kör mer på kameror, fjärrkontroller och glasögon. Vi snackar inställningen “sikta på det dyraste”.

Så, varje gång vi går hemifrån måste vi ägna ett par minuter åt att kolla så att huset/lägenheten är hundsäkrad. Ställa undan vissa saker som datorer och annat så han inte kommer åt dem, och ta bort saker som faktiskt kan vara farliga om han skulle få för sig att välja just det. Vi har liksom inte koll på hans urvalsprocess, och det är tveksamt om han ens har någon koll på den.

Men varje gång misslyckas vi med något. Oftas är det harmlöst, han rör tack och lov inte skor, hade han gjort det så hade han lätt decimerat min samling som är ungefär lika stor som Imelda Marcos (och jag hade gjort korv av jycken). Häromdagen hade han bara rivit ner en tom papperspåse och gjort konfetti av den, och det är ju litegrand skitsamma. Förutom att det är dödstrist att alltid öppna dörren och undra om man har klarat sig eller inte, isåfall vad, och sen ägna skitlång tid åt att plocka upp konfettin medan man har mummelhunden hängande i handleden i ren lycka.

Igår missade vi en dödsviktig grej. Och hundarna tyckte väl att om vi var på hummerparty utan dem så skulle de ha party när det var föräldrafritt. Vi råkade missa denna.

20130928_222048_resized

Den skitstora fodersäcken som alltid står framme, men är stängd.

Vi brukar, för att vara på den säkra sidan, ställa ut den när vi går någonstans, men de brukar ju inte röra den när vi är hemma. Den är stor, öppningen är stängd och vi trodde på allvar att våra matvrak inte skulle ta den. Igår var de dessutom aptrötta efter flera timmar i skogen med spring och hjärngympa.

SÅ fel vi hade. De har bara bidat sin tid till dagen vi skulle glömma den. Någon, Liten ligger högst på skyldig-listan, har gnagt ett gigantiskt hål i den. Sen har de haft party. Eller någon av dem har haft party. Vi käkade hummer och de hade hundarnas motsvarighet till obegränsad buffé. De tyckte säkert att det inte var mer än rättvist.

Tack och lov var vi inte borta jättelänge och det tog nog sin lilla tid att ta sig in i den. Tack och lov igen, så klarade sig magarna och de hade inte hunnit äta upp allt.

Och med tanke på att Liten har förlossat flest gånger av alla i hela familjen sammantaget idag så anser jag honom skyldig. Utan rättegång. Han får gå i något slags fängelse utan att passera gå, oklart vilket.

Men båda var lika hungriga imorse som en helt vanlig morgon.

Nu skall vi sätta upp vår spionkamera som vi köpte för att ha koll på hundarna för flera månader sedan.


Postat 18:48 i Hundarna, Mat av
3 kommentarer