Kalla mig Victoria Papphammarson

4 kommentarer

Jag och permobilen åkte till läkaren idag. Eftersom min hand har ett eget liv och värker (och domnar varje natt), och mina ögon ser dubbelt utan glasögon. Nu är nästa steg neurolog, för att kolla så att nervfelen i handen inte har något att göra med dubbelseendet.

Trots min hypokondri tror jag inte ett ögonblick på den förklaringen. Dubbelseendet har jag dragits med i tre år, och handen gick åt helvete efter en operation i november förra året. Har väldigt svårt att se att hjärnan skulle vara med och spela ett spratt där. Men, desperat läkare som inte förstår varför handen är dum tar till specialister. Det är jag såklart tacksam över, för det är inte fel att ha en läkare som engagerar sig. Nu är alltså nästa steg magnetröntgen av handen, ögonläkare och efter det neurolog.

Och efter hemresan från doktorn börjar även jag tycka att det där med neurolog inte är en dum idé. För jag tror att min hjärnbrist kan vara en bov i dramat när det gäller andra saker. Samt att mitt “Papphammar-centra” kan vara en aning förstorat.

Den här väldigt obranta backen körde jag nerför och in på torget hemma för att åka till apoteket. So far so good. Och det ser ju ut att vara väldigt tomt på folk:

20130628_115132_resized(1)

Det var ju en rak och fin väg till min parkeringsplats, där jag står och tar fotot.

Så jag parkerade här:

parkering

Och det ser ju fortfarande rätt folktomt ut. Enligt efterkonstruktionen ingen direkt ögonbrynshöjare. En helt normal parkering.

OM det inte hade varit för att jag lite grand fastnade med foten (utan för stora skor) när jag skulle kliva av, och exakt samtidigt kom åt knappen som låser upp de båda “parkeringshjulen” fram på permobilen. Hur jag nu lyckades med det. Jag vet inte, men jag gör oförklarliga saker ibland.

20130628_115455_resized

Att fasta så lite med foten, samtidigt som jag tydligen fick tics i högerhanden fick ödesdigra konsekvenser. Återigen välte jag stillastående. Men sist hade jag ju åtminstone vett på att göra det utan publik.

Så här mycket folk var det på det till synes folktomma torget:

20130628_115413_resized

Parkeringen vid sidan om min Papphammarsparkering! Full med bilar!

20130628_115215_resized

Torget, med alla affärer, bakom min Papphammarsparkering. Dock väldigt folktomt vid rekonstruktion, inte ett dugg lika folktomt när jag utförde den. Med bravur dessutom.

För, jag gjorde så här efter att ha fastnat med foten och ticsat med handen:

20130628_115154_resized copy

I slow motion lutade jag 250-kilos permobilen åt vänster. Dängde den hjälmprydda skallen i stenkonestolpegrejen, för att avsluta med att landa på min istervadderade röv (samma sida som jag landade på när jag halkade i trappan på båtmässan för ett par år sedan och som slutade med tio timmar på ortopedakuten och en bäckenbensfraktur). Vadderad röv räcker tydligen bara så långt. Som grand finale fick jag hela permobilen över mig, samtidigt som jag skrek “FAN” så det hördes till grannkommunen.

Det röda på kinden är inte blod. Det är skämselrosor på kinderna.

Tydligen såg det väldigt mycket värre ut än vad det var. För medan jag låg på marken och kontemplerade livet stod det helt plötsligt ett tiotal människor runt mig med oro i blicken. De lyfte upp permobilen. Frågade hur jag mådde. Om jag verkligen inte hade ont någonstans. Ifall jag kände mig yr.

Helst hade jag velat ligga kvar. Men fick resa mig upp, säga att det var okay, och att det som gjorde mest ont var det skadade egot.

Efter det linkade jag iväg till apoteket och insåg att det där med “inte ont” kan ha varit en lögn. Hjälmen tog ju smällen mot stolpgrejen, men nacken verkar ha fått sig en vrickning. Om man nu kan vricka nacken? Och arslet gör en smula ont.

Det där med att MC/permobil skulle vara farligt i höga hastigheter är snicksnack. Den är busenkel att hantera i höga hastigheter. Men det är som med skidor, de mest korkade olyckorna händer tydligen när man står still. Något jag har uppenbara problem med.

Från och med nu skall jag gå omkring så här hela tiden. För det är tydligt att jag är en fara för mig själv. Trillar man stillastående bör det vara hjälmkrav. Och den matchar ju faktiskt både solglasögonen och tröjan.

20130628_120430_resized

// Papphammars dotter


Postat 14:50 i Dagens aktivitet, Klantarsel, Permobil av
4 kommentarer

Nu funkar det inte med tejp och tjärat snöre längre.

6 kommentarer

Det verkar som att ett stycke liten hund inte vill att jag skall åka på det där nedrans bröllopet. Oj så tråkigt. Eller ja, lite tråkigt är det ju faktiskt.

Imorse hittades mina glajjor på utsidan vid deras barnpool. Jag kan lova att glajjorna inte har tagit sig dit för egen maskin och förstört sig själva, utan fått god hjälp av en liten och inte så jäkla oskyldig hund.

Förra bitningen hade han ju vett på att åtminstone bara göra på skalmarna. Så de fortfarande gick att använda, jag behövde bara tejpa lite längst ut så de inte skavde.

Nu lever de inte längre. Skulle möjligen fungera som monokel.

Jag är blind utan glasögon
Jag har slipade solglasögon
I Spanien drar de ner rullgardinen över solen ganska tidigt, så solglasögon kommer inte ens funka på bröllopet
Tror att det är hyfsat opopulärt att läsa kristen vers i katolsk kyrka med pilotglajjor med blå spegelglas
Planet till Barcelona går imorgon
Jag måste alltså hitta exakt likadan båge IDAG, för glasen lever ju i alla fall
Bågen är en utgående modell och finns inte mer

Jag känner lite panik komma krypande. På riktigt. Jag ser inte ett jota utan glasögon. De låg mitt på soffbordet som alltid. Maken satt och tittade på TV igår kväll, så jag inser att han inte är helt oskyldig, eftersom hundarna kan riva huset när han tittar på TV utan att han noterat det.

För det första kommer alla framtida veckopengar dras in för Liten. Och detsamma kommer gälla för maken.

Men det hjälper ju fan inte idag. Jag trodde klänning skulle vara mitt största problem. Det visade sig bli ett helt annat.

Hur löser man något olösbart?

20130628_083503_resized

Ena skalmen intakt, med glas nedslabbad av hundsaliv. Den andra skalmen böjd i vinkelvolt och går inte ens att fälla ut. Och ännu mer “förkortad” av valptänder.

20130628_083524_resized

Bågen av vid högerglaset. Glasögonen hittades på tomten, men det “urtrillade” glaset hittades på golvet i hallen.

Jag tror inte ens McGyver fixar detta? Trots att glasen lever, men bågen är stendöd?


Postat 10:01 i Bröllop, Dokumentförstörarkrokodilvalp, Hundarna av
6 kommentarer

En karaktär utan karaktär

3 kommentarer

Japp. Det sket sig. Efter två dagar med pulver insåg jag att jag är totalt karaktärslös och att det är skittrist att gå på diet. Åtminstone trist diet. Låt oss bara säga att två pulverdagar inte gjorde susen för humöret.

Desperationen tvingade mig (eller rättare sagt maken) att inhandla det jag mest av allt i världen ville ha. Så nu sitter jag här och moffar.

20130627_180209_resized

Dock inte mitt första val när det gäller varken chips eller dip, men han kände för att vara lite spontan. Eftersom hans första kommentar var “att han inte ville köpa det för att bidra till det allmänna förfallet“. Jag frågade när han själv kollade sig i spegeln sist.

Men just nu hade jag kunnat äta friterat papper och dip med kattbajs och varit lycklig.

Sen har jag en baktanke. De där för stora bootsen, min plan är att gå upp väldigt lokalt. Om jag får väldigt feta stortår, och lite mer fett på ankeln och i fotvalvet så kommer de sitta som en smäck.

De här chipsen har ju bara fördelar helt plötsligt.

Nu…skall jag och mina smaklökar nå klimax tillsammans med chipsen. Salt och fett!

Jag är för gammal för sånt här trams.


Postat 18:49 i Diet Schmiet av
3 kommentarer

Line Dance…och hur man skapar MER problem

9 kommentarer

Jag hittade sjukt snygga cowboyboots i USA, men inte EN enda affär som skickade utanför landet. Bara domestic. Men jag skulle bara ha de förbaskade bootsen, inga alternativ. Så jag involverade släkten i det, de fick beställa (man fick alltså inte ens betala med svenskt VISA – helt galet). Få det skickat hem till sig, för att packa om och skicka vidare till Sverige. Inga konstigheter, och det gick smärtfritt.

Men, den stora frågan var ju storlekar. Överallt där jag läste om bootsen stod det att de var små. Jag chattade till och med med en kundtjänst för att få råd om vad jag skulle välja för storlek. Och det räknades ut att jag skulle ha en 11.5. För jag är en normal 10,5-11. Hellre en halvstorlek för stor, som då var var risken, än en för liten.

Självklart var just 11.5 den enda halvstorleken som inte fanns. Det fanns 11 och det fanns 12. Alla andra halvstorlekar fanns. Så jag var tvungen att fatta ett beslut. Storlek 12 och riskera att bada i dem, eller storlek 11 och riskera att inte få dem över lilltån. För det är ju inte helt lätt att göra om hela den här apparaten och skicka tillbaka till USA, för att byta där och sen skicka hit igen. Men jag hoppades så att de verkligen skulle vara så in i bängen små i storlekarna, att en 12:a skulle funka. Med innersula.

Idag kom de. Och de är verkligen så jävla snygga att man tuppar av.

Men, med tanke på att jag lätt drar dem över sommarsvettiga svullna fötter och att det finns plats för minst en tå till så kan man ju lugnt säga att de är för stora. Alla som haft nya cowboystövlar vet att man skall behöva anstränga sig för att få på dem när de är nya. Och att man behöver både hjälp av medmänniska, vilja och vaselin för att få av sig dem de första veckorna.

Med andra ord är det positiva att jag får på och av mig dem helt själv. Samt att de är svinsnygga.

Hur många innersulor får man plats med i en stövel?

Jo, det är säkert hyfsat lösbart med en fet innersula, och jag kommer använda ihjäl dem ändå, men då kommer bonuskruxet. Jag skall dansa line dance. Cowboyboots är långa och spetsiga. Boots som är en och en halv storlek för stora är ännu längre och spetsigare. Som om det inte var nog med att jag har dålig koordination som det är så skall det utföras i ett par boots som är nästan lika långa som slalomskidor.

Förr i världen hade man ju sådana där fnuttar på spetsen på skidorna för att man inte skulle korsa dem av misstag. Finns sådana kvar och kan man kanske sätta dem på stövlar också?

20130627_132424_resized

Vart skall de här skorna gå med dig lilla vän?


Postat 14:39 i Shopping av
9 kommentarer

Finn den gemensamma nämnaren

2 kommentarer

Först hängav jag mig åt Veckans Nu. Och känner mig mätt på skvaller, samt lite lyckligare av att veta att det vackra folket har problem de med. Men som sagt, bara lite dyrare problem, procentuellt som våra i relation till respektive inkomster antagligen. Nu känner jag att jag har den världen under kontroll. Skönt.

Då läste jag lite Aftonblad. Jag borde inte bli så förvånad, men alltså…en gång i tiden var det hyfsat okay att läsa tabloidtidningarna. Nu är det ingen större skillnad på Aftonbladet och Hänt Extra. Men det kändes som att den här artikeln borde ha legat i En Ding Ding Värld, och inte i kvällspressen.

Dingvärlden har inte funnits som tidning på en herrans massa år. Nu anar jag någon slags konspiration. Har den förre chefredaktören på den nedlagda tidningen tagit anställning på Aftonbladet?

Screen Shot 2013-06-26 at 11.38.50 AM

dingding

Dingvärlden var åtminstone öppna med att de var en skämttidning. Aftonbladet tar sig själv på största allvar. Det verkar vara det som skiljer dem åt. Eller är det paret på bilden från tidningen ovan som återkommer i Aftonblaskan med sina kopuleringsproblem?

Vem vet. Teorierna hopas.


Postat 14:09 i Nyheter av
2 kommentarer