En sjusärdeles söndag (drypande sarkasm)

6 kommentarer

Dagen började finfint. I lugn och ro fick jag läsa om att Kim Kardashian var trött på att bli tjockmobbad (en vecka efter förlossning?), jamen vem fan är inte trött på att bli tjockmobbad? Fast det är ju jag själv som mobbar mig, så det är ju egentligen rätt enkelt att lösa. Men det är ju så himla lätt att ha goda intentioner när man är mätt, och så vansinnigt svårt med samma intentioner när man är hungrig.

Nåväl, härmed lovar jag mig själv dyrt och heligt att jag skall sluta tjockmobba mig själv. Problem solved.

Sen ringde pappa. Igen. Han har ringt varje dag sedan de landade i Barcelona i fredags, och varje dag har jag sagt till honom att jag inte VET något förrän imorgon när folk faktiskt arbetar igen. Eftersom allt är stängt över helgen. Och det är väl fint och käckt att den däringa familjen typ saknar vår närvaro, så jag antar att det är positivt det med?

Efter det packade vi ihop och åkte till Strömstad, för det är här jag skall till optikern imorgon. Så de skall ge mig ett besked om det går att göra en quick fix så vi kan boka om biljetterna till Barcelona och vara med på THE BRÖLLOP.

Så långt en helt okay dag.

Väl framme i lägenheten ringde syrran, och hennes första ord var:

– Hej på dig, här ringer jag från Costa Brava och 30 graders värme och jag sitter vid poolen utanför villan (den vi hyrt en vecka) med ett glas rosé och tittar ut över medelhavet!

Får man slå sina småsystrar när de säger så? Det måste man väl få?

Jag föreslog att hon skulle hälla lite mer salt i såret och tala om hur varmt det är i vattnet också.

Det visade sig att hon ringde för att tala om att hon hade pratat med den blivande bruden, som sagt att hon var tvungen att säga upp vårt hotellrum på slottet nästa helg, samt bröllopsmiddagen.

Då ruttnade jag. Frågade om det var någon i familjen som kommunicerade eftersom jag hade pratat med pappa ett par timmar tidigare och sagt att jag kan ge besked efter att jag varit hos optikern. Men att jag skulle ringa kusinen. Vilket jag gjorde. Det visade sig att de inte alls sagt upp hotellrummet, men tydligen var jag tvungen att göra det senast imorgon för att inte bli debiterad hela summan för det TVÅ nätter vi skall bo där. Och det var ju dumt att förlora 1000 euro. TUSEN EURO för TVÅ nätter? Skall vi sova på guldblad i syrgastält?

Jag började räkna igen. Från början skulle det kosta oss, i bara boende- och resekostnader, 30.000 kr att åka på bröllopet. Helt sinnesjukt.

Sedan åt dokumentförstörarkrokodilvalpen upp mina glasögon. Där rök 10.000 till. Vilket gjorde att vi blev tvungna att avboka flighten till Barcelona igår. 6000 spänn åt helvete.

OM vi inte åker, så får vi betala 1000 euro på slottet vi inte kommer bo på. Plus att kusinen talade om för mig att de måste betala 350 euro per kuvert för bröllopsmiddagen om de inte meddelar senast imorgon bitti. 700 euro till. Om allt löser sig och vi åker kostar den billigaste flighten 7000 spänn (nån sa att det var F1 i Barcelona den här veckan, för det är ju idiotpriser).

Det känns lite som att den ekonomiska förlusten (konkursen) blir en gnutta mindre om vi stannar hemma. SJUKA priser.

Frågade kusinen hur i helvete det kunde kosta 350 euro per skalle, och om de serverade handplockad hummer serverad på en bädd av silke, men fick ingen riktig klarhet i det.

Och ungefär då blev jag kontaktad av hyresgästen från helvetet. Som inte klarar att betala sina hyror i tid, drog oss inför Hyresnämnden när hon inte fick hyra ut lägenheten i andra hand när hon skulle på semester (självklart dömde nämndjäveln till hennes fördel) och nu är hon hemma och har vattenläcka. Som enligt henne uppkom i fredags. Min rumpa att den uppkom i fredags. Min kvalificerade gissning är att det är hennes andrahandshyresgäst som skitit i det. Så synd. Eftersom det i så fall blir hennes problem då hon inte varit en ansvarsfull hyresgäst. Men det tar vi imorgon.

Då var det dags att göra roligare saker. Som att sätta menskopparna på fingrarna och ta bort gellacket.

20130630_203850_resized

Men först använde jag den där mani/pedifilen (pedifilen – pedofilen hehe) jag köpte i rehabbutiken för att ta bort det yttersta lagret gel. Vilken grej!

20130630_204033_resized

Asfiffig! Med sju olika filgrejor. För allt från naglar till liktornar (rehabbutik som sagt).

Efter det satt jag bara och andades en stund, med mina pluppar på fingrarna.

20130630_203946_resized

Och OJ vilken skillnad det var på att ha pluppar på fingrarna istället för de där jäkla foliehattarna. Fort gick det, och lätt var det. Nu skall naglarna få vila inatt, och imorgon skall jag, efter optikern, gå och köpa alla de nya sommarfärgerna som kommit in. Vad det är för färger vet jag inte än, men jag vet att jag skall måla nytt imorgon. Urkul!

Jag avslutar dagen med ett helt random foto på Stor. Eftersom jag hittade ett nytt filter på min älskade Samsung. Med det säger jag godnatt. Och hoppas att jag drömmer om att hyresgästen trillar ut från sin balkong på tredje våningen och dör en utdragen smärtsam död. För i hennes sista sms skrev hon att vi fick komma före hon börjar jobba klockan 10:00, eller efter 20:00 när hon är hemma igen, annars får vi inte komma in alls. Little does she know att när det handlar om vattenläcka så har hon inte ett skit att säga till om. Vill vi in så går vi in. Det är en av de FÅ saker som inte är på hyresgästens sida.

Jag HATAR hyresgäster. Och hyreslagen.

20130630_204319_resized

Gonatt sa Stor. Gonatt sa Fitterbittan. Sov så gott. Och dröm mordiska drömmar.

(Ja, han sitter på köksbordet som vanligt. Ohyfsat tölp är vad han är)


Postat 23:43 i Dagens aktivitet, Jobb, Klimakteriekossan av
6 kommentarer

Godmorgonporr

2 kommentarer

Veckans Nu kommer ut på torsdagar. Maken köpte en till mig i…eh…tisdags va?

Man dör av lycka när man hittar en ny redan på lördagen. Som en barnunge sparade jag den dessutom till “läsa medan jag äter frulle i sängen en söndag i Göteborg när jag egentligen skulle vaknat i Barcelona”.

Och nej, jag tänker inte känna efter ifall jag har cirkulationsplatteträningsvärk ännu.

Först skall jag njuta av tidning och mat i nybytta lakan.

Tänker inte ens fundera ut något att bli förbannad på maken över.

Jag är jäkligt storsint när det vankas skvaller.

image


Postat 8:16 i Nyheter av
2 kommentarer

Klimax

2 kommentarer

Jag bestämde mig för att åka med ut en sväng med han den där jag är gift med.  Med tanke på problemen med både kort- och långtidsminne är det bättre om jag agerar personlig assistent.

Först tog jag på mig “farmorssjalen”.

image

Och frågade om han skulle håna mig för att jag var tantig.

– Näe du är riktigt snygg. Du ser lite sailor ut.

Jag dubbelkollade och frågade om han VERKLIGEN inte missade någon detalj?

– Jag SER sjalen, men när du har den så är det ju snyggt. Jag trodde du skulle ha den som huckle ju!

(Då undrar man om han känner mig alls? )

Sen åkte vi till den där fantastiska rehabaffären för att köpa den där maskinen Fru M tipsade om. Den som skall hjälpa svullna fötter/vader och få igång blodcirkulationen. Jag har ingen blodcirkulation alls, har aldrig haft. Mina fötter är konstant bårhusblå och iskalla. Skulle man sätta en lapp runt tån kan jag jobba som stand-in i filmer med bårhusscener. Ligga på patologens bord utan något filmsmink alls. Bara tålappen.

Men det blev lite mer.

image

Förutom cirkulationsplattan blev det en elektrisk nagelfil (svinsmart för att ta bort gelėlack), migrängrej (man kan ju alltid prova), fottvättgrej för lata duschare (fick man på köpet av plattan), borreliatest för fästingar (visste jag inte att det fanns, galet fiffigt när man har två jyckar), näsblodsstopparpryttlar (för att jag aldrig blir vuxen och slutar blöda näsblod när jag är sjuk/stressad/någon av hundarna är lite hårdhänt kärleksfull), ny ryggkliare till maken (den förra gick sönder eftersom han stoppade ner den i byxorna för att klia sig på arslet – dålig kvalitet sa han – onormalt användningsområde sa jag) och en blå pungkula (eller stressboll för nervskadad hand).

Himla praktisk affär.

Sen bantade jag lite igen.

image

Det var ju det här med förfall?

Och nu sitter jag här och njuter.

image

Men jag sket nästan på mig första gången det började rycka i vaderna på mig så den där plattan började gunga vilt på golvet.

Jag gissar på träningsvärk imorgon. Men får jag tillbaka blodet i benen och slipper klimakteriesvullna och onda fötter och ben så kommer jag bli jättelycklig.

Åtminstone mindre olycklig?


Postat 20:27 i Dagens aktivitet, Shopping, Vill man vara fin får man lida pin av
2 kommentarer

Nej, jag har inte tankat ner appen än…

inga kommentarer än

…jag återkommer med utvärdering.

Men, igår fick jag tre nya mail, som jag väntade med att öppna. Tills jag kände mig mer stabil.

Idag insåg jag att jag inte kan bli mer stabil. Inte utan tunga droger. Så jag öppnade mailen. För någonstans har jag ju insett att jag såklart vill se och vara del av spektaklet. Jag vill vara där för min kusin. Jamen det är väl ungefär det jag vill. Det är ju bara en gnutta trist att de engagerar sig så sinnesjukt mycket. Det som verkade kul när inbjudan kom, känns idag lika attraktivt som att hoppa bungeejump utan lina. Eller att flytta in i en lejonbur på Skansen i ett par dagar för att det känns som en kul grej.

Screen Shot 2013-06-29 at 10.40.00 AM copy

Tre mail som sagt. Det första med en påminnelse om appen.

Det andra med logistiken kring bussandet från slottet till den katolska kyrkan:

Screen Shot 2013-06-29 at 10.42.14 AM

Kolla in blandningen mellan spanska och engelska. Jag förstår att min buss heter “familia” (vilket nästan är lite coolt, jag får Sopranosvibbar), att vi är 27 personer på bussen, när den avgår och vilken tid den åker till festen.

Jag förstår även att det är fem minuter att gå på “cobble stone”, och att klädkoden är klack (att det är klack står inte här, det står på någon av de andra femtioelva utskicken). Att gå fem minuter. Fem spanska minuter dessutom, i klack på kullersten, är ju som gjort för vrickade fötter. Om någon trillar och får konstiga skador så är det ju självklart jag. Hjälmtvång som sagt. Fast enligt klädkod får man inte ha hjälm. Vadderad hatt?

Vad som står mer har jag ingen aning om. Och det står mer saker, men jag antar att det är av underordnad betydelse för de icke spansktalande.

Och sen kom mailet med instruktioner (för fjärde gången fast i annan utformning?) med hur, var och när jag skall leka tv-pastor i kyrkan:

Screen Shot 2013-06-29 at 10.44.01 AM copy

Är det någon som sett ett kyrkprogram på över 50 sidor? På riktigt? När jag och syrran satte ihop hennes hade vi till och med vissa svårigheter att få ihop tillräckligt med information för att fylla en vikbar pamflett. Vi löste det med käcka bilder.

Brudens syster måste älska bröllop (hon har dessutom själv gift sig alldeles nyss och lika överdådigt), älska logistik, men framför allt vara fullständigt och upp över öronen förälskad i pdf-filer. Somliga syr och broderar, andra gör pdf:er på fritiden. Var och en blir salig på sitt sätt?

Jag skall läsa sidan 41.

Jomensåatte…jag är lite mållös.

Idag har jag jagat optiker som kan fixa nya bågar och slipa om mina glas. Lönlöst på en lördag. Jakten fortsätter på måndag. Och när jag vet att/om det löser sig så bokar vi nya svindyra biljetter senare i veckan.

För det säger ju sig självt. Det finns inte ens chans att jag åker och deltar i något sådant här utan glasögon. Skall jag vara med om ett “kungabröllop” så skall jag ju åtminstone se vad som försiggår.

Sen tror jag att det uppskattas om jag hittar till den där läsargrejen i kyrkan där jag skall deklamera sidan 41, utan att lägga mig raklång över trappsteg/åldriga släktingar/prällen eller råka irra ut i vapenhuset på min väg dit.

Jag vill ju faktiskt inte förstöra bröllopet mer än nödvändigt?

 


Postat 15:26 i Bröllop av
inga kommentarer än

GE MIG STYRKA?

2 kommentarer

Samma kväll/natt som den blinde/stumme/döve maken inte märkte att liten hund hoppade upp på soffbordet (kanske tio centimeter från hans betongröv i soffan) och snodde mina glasögon för att sedermera släpa ut dem genom balkongdörren och i lugn och ro tugga sönder dem hände en sak till.

Vår innekatt, som är rädd för sin egen skugga, gick tydligen ut. För hon älskar att gå den där metern till närmsta grässtrå och sitta och tugga på det medan hon känner sig som the Queen of the World. Längre går hon alltså inte. Aldrig. Någonsin.

Gissa vem som inte märkte att det satt en katt på utsidan när han stängde verandadörren i förrgår natt?
Gissa vem som inte ens hade märkt att hon hade knatat ut?

Igår tyckte jag det var lite knepigt att jag inte såg henne på hela dagen, men ibland har hon dagar med egentid och ibland dagar där hon promenerar i ansiktet på mig. Däremot har hon ett väldigt säreget ljud när hon skall bajsa. Hon måste tydligen upplysa oss med ett alarmerande tonfall när hon gör nummer två. Det är en kakafoni utan dess like från kattoaletten under utförande. Det hörde jag inte heller på hela dagen. Men just det slog mig inte förrän igår kväll. Och då bad jag maken tänka till lite (jag vet, det är svinmycket begärt av en man). Jomen det skulle han göra. Tänka alltså. Men jag var helt klart inte tydlig nog, för jag har inte en susning om vad han tänkte på. Inget som hade med katten att göra i alla fall.

Imorse letade jag igenom hela huset efter katten. Kollade de en miljard gömställen hon har. Ingen katt. Kollade lådan. Tomt. Det finns inte en sportslig att en kattlåda är tom om katten är i huset. Och DÅ slog det mig att båda hundarna hade markerat hela dagen igår att det var något under verandan. Men hundar får ju sådana exter för sig, och hetsar varandra så det var inte förrän jag såg den tomma kattlådan som jag lade ihop två och två. Och två till eftersom jag inte hade hört kakafonin igår och bett mannen TÄNKA.

Klart som fan att det måste varit katten. Idag hällregnar det. Jag öppnade verandadörren och sa hennes namn, hon kom farande som ett spjut under verandan. Från exakt det stället hundarna markerade igår.

Maken är inte ens vaken än och jag är tokförbannad redan. Om en timma går vår flight till Barcelona (som är avbokad) för att han inte såg när dokumentförstörarkrokodilvalpen snodde mina glasögon.

Han lyckades dessutom stänga ute vår svinskygga innekatt i två nätter och en dag.

Det finns en anledning till att vi inte har barn. De skulle inte överleva en kvart i hans “vård”.

mini

– Jo, jag har det bra nu. Matte gav mig mat och vatten och mycket kel. Sen skall hon dressera mig att bajsa på husses kudde säger hon.


Postat 11:06 i Katten, Mannen i mitt liv av
2 kommentarer