När man inte är deprimerande deppig

8 kommentarer

Då är det här värsta i-landsproblemet.


När man inte HINNER ta transferra pokémons i samma takt som de väller in och ständigt har fullt i Pokémonväskan så man är rädd att missa någon superviktig och extra ovanlig.

Jag säger bara Trygg Hansa på Kungsholmen.


Fyra ständigt “lurade” pokéstops, fritt wi-fi, massor av bänkar att sitta på och laddstationer utplacerade. Gissa om det alltid är mycket folk där?

Tre saker:

1. Orup får revidera sin låt. Stockholm har inte blivit kallt. Nu är det varmt och folk UTROPAR saker till främlingar.

2. Man måste hit om man turistar i Sthlm. Måste faktiskt. I alla fall om man spelar eller har spelande barn. Tjena mittbena så bra det är.

3. De som arbetar i Trygg Hansa-huset och är beroende av samla på de små stjärnögda raringarna. Hur får de öht något arbete gjort när det finns så mycket viktigare saker att hålla reda på. Samla bollar, kasta bollar och springa runt i huset och värpa ägg?

Mina favoriter Slowpoke och Jigglypuff. Vilka är era?


Postat 22:28 i Dagens aktivitet, Klimakteriekossan, Kompisar av
8 kommentarer

Hur gör man nu då?

26 kommentarer

Här alltså, på bloggen. Som jag har misskött å det grövsta, men istället varit extremt duktig på att instagramma. Jag klarar tydligen inte att vara bra på både blogg och instagram samtidigt. Dessutom har jag haft ett inlägg som har skavt och velat komma ut i flera veckor, men det är svårskrivet.

Inte för att det är pinsamt eller hemligt, mer för att jag undviker att gnälla i bloggen. Det vill säga gnäll som inte handlar om maken, maken är ju alltid öppet mål utan målvakt. Det här är mer på riktigt. Maken lever jag med, älskar gränslöst och därtill är det orimligt roligt att håna och gnälla på honom. Höstdeppen som jag flaggade för på instagram lever jag med, men HATAR gränslöst och då är det inte lika kul att gnälla.

Men nu tycker jag att vi pratar om det. För OJ så många vi är i samma sits.

Säsongsbunden depression alltså. Eller för all del icke säsongsbunden vilket är ännu värre. Att aldrig få en paus för att stanna upp, reflektera och faktiskt må bra.

Ångest är min arvedel. Av alla saker man ärver är nog just det här det absolut sämsta och värsta.

I mitt fall är det bundet till att sommaren börjar gå mot sitt slut. Redan på midsommar när folk börjar säga käcka saker som “nu blir det bara mörkare och mörkare” och “om sex månader är det julafton” knyter det sig i magen på mig på riktigt. Även om jag aldrig riktigt vet varför. För, när man inte är deppig med ångest glömmer man hur det känns de dagar man vaknar med ångesten som en blöt yllefilt över sig. Och de dagar man vaknar deppig med ångest finns det inte en chans att minnas hur det ens kändes dagen innan om det var en bra dag. Rent intellektuellt vet man att man har varit glad, att man kan vara glad, men man vet inte hur man gör.

För mig känns det som att jag fastnar i en dynghög av ångest och depression. Jag låser mig och blir handlingsförlamad, kan inte ta mig an något och den dagen går åt skogen. Det är bara att vänta till det är läggdags igen, med förhoppningen att inte vakna i samma dynghög igen dagen efter. Jag vill inte prata med någon, jag vill inte träffa någon och hjärnan består av tuggummi. Inte nog med att allt är skit, dessutom blir jag fruktansvärt korkad. Det enda jag är kapabel att göra är att kela med hundarna och det enda som rör sig i huvudet på mig är flyktkänsla/panik och en längtan efter att få gå och lägga sig för att kanske och förhoppningsvis göra en reboot under natten. Nätterna är räddningen och nätterna är rofyllda oavsett om jag sover eller inte.

Eftersom jag vanligtvis inte är helt dum i huvudet vet jag såklart varför, rent intellektuellt. Jag vet varför jag fastnar i dynghögen dagtid och jag vet varför nätterna är fridfulla. Att jag, trots år av av hjälp, inte klarar att ta mig ur den där dyngan är ju enbart för att ju mer dagtid som passerar desto mer missar jag ju att göra. Todo-listan blir längre när man inte kan bocka av en produktiv dag. Nätterna är kravlösa och telefonen är tyst.

I alla fall. I år kom det tidigare än jag var beredd på. Av två enkla anledningar. Den ena är att jag fick hjälp med min felopererade hand i december förra året på en riktig smärtklinik. När jag ändå skriver om trista (men ändå viktiga) saker skall jag berätta om det i ett annat inlägg. Det betyder att jag har haft en fantastisk sommar för första gången på väldigt många år (sedan operationen). En skitfantastisk sommar. Den andra anledningen var att det kom en period av regn och dystra moln i början av augusti. En sådan där period som doftar höst och krispighet.

Det var för tidigt. Det brukar komma i oktober. Men fallet mellan superduperskitfantastisk sommar och hur hjärnan uppfattade höstdofterna blev för stort och hjärnan åkte på en för tidig utlösning så att säga.

Då fastnade jag utan att vara det minsta beredd. Jag och dynghögen i augusti.

Sedan skärpte vädret till sig och det gjorde även hjärnan. Då åkte jag till Stockholm för miljöombyte.

Efter det har jag varit alldeles lagom glad och lagom nöjd. Inga blöta yllefiltar så långt ögat når. Men nu är jag beredd.

Däremot är jag väldigt tacksam över att bara genomlida skiten på hösten. Väldigt tacksam. Dessutom är jag tacksam över att det går att FaceTajma med hundar och make.

IMG_1419

För jag längtar såklart ihjäl mig. Mest efter att snusa hund och klia mage. (Ja, det är Stor, han är också klippt nu.)

Dåligt samvete har jag däremot inte, för det finns få hundar som har sin mattemamma som sin ständiga följeslagare och i princip aldrig är ensamma hemma. Och de får hem en mattemamma som är glad och springer i skogen med dem istället för att vara så där dödstrist handlingsförlamad. Det är då man upptäcker att hundar faktiskt kan sucka uppgivet.

Jamen det här var väl ett peppigt inlägg efter att ha varit en usel bloggerska?

Jag antar dessutom att jag inte är helt ensam om det här? Men att känslan är olika hos många?


Postat 13:09 i Klimakteriekossan, Pest och kolera av
26 kommentarer

Alltså nej

18 kommentarer

Det är såklart inte värt att gå ner i vikt pga dåligt mående. Det är ju helt värdelöst och jag hade hellre gått upp 20 kilo om jag hade mått bra. Fy för den lede. Men, nu är det faktiskt mer hjärteknipande med kisseknippet. Hjälpte ni dem?

Dagens positiva.

JAG HAR HITTAT EN KLÄNNING.

Kooooolla här!!!


Alltså! Blue Python!!! 

Eller…


Amazon.

Sen är ju Isolde Maxi så snygg att man faktiskt dör lite. Smäll på käften-snygg. Men jag har en känsla av att Diane går att använda mycket oftare. Så, jag har bestämt mig. Det enda jag inte har bestäm är färg/mönster. Skulle det nu vara så att min storlek inte finns eller att de är pyttiga i storlekarna då ger jag upp. Och nu ser jag att jag inte har skrivit någonstans vilken webshop jag är inne och snurrar på. ByMalina, som jag kikade på för första gången så sent som häromdagen. Jösses vilka kläder.

Sedan suktar jag efter en icke-bröllopsklänning hos Plain Vanilla


My inner läderbrud vill bara ha den. Allt som doftar skinn får mig att vilja ta fram skinnpajen (den är redan framme) och bikerbootsen (de är inte framme). Det är något med skinnkläder som får mig att trilla tillbaka i tiden och låtsasdansa med John Travolta. Skinnbyxorna jag köpte i vintras är nog det mest använda i min garderob.

Snälla säg att jag inte är ensam om det här?

Men vad tycker vi om bröllopsklänningsbeslutet?

Kan vi kanske bara hålla tummarna för att den sitter som en smäck också?


Postat 21:34 i Klimakteriekossan, Shopping av
18 kommentarer

Herregud så sjuk jag har varit

11 kommentarer

Och jag är inte helt frisk än, men efter att ha pratat med Kicki Husfruen igår och Johanna idag känner jag mig bättre. På skakiga knän skall jag bli bättre, men det blir babysteps. Jag trodde att jag mådde rätt okay i förrgår och började klippa den store klunsen (nej, den andre, inte maken). Ni vet hur det känns när man får mer och mer saliv i munnen och börjar må mer och mer tjyvens? Så var det när jag började raka, men jag var envis. En tredjedels hund senare fick jag kasta rakapparaten på maken och slänga ner mig i buskarna bredvid för att kräkas.

Strunt samma, jag hatar att prata om mina krämpor. Då skulle vi inte prata om något annat. Men jag medger att det känns konstigt att inte ha öppnat datorlocket på över en vecka.

Nu skall vi prata om viktiga saker.

Först ut, en kissemamma valde att föda kissebäbisar hos Kicki Husfruen. Helt plötsligt dök det upp sex små och nästan färdigvuxna kattungar på upptäcksfärd på Kickis veranda. Så hjärteknipande söta och komplett galna.


Åh som jag skulle vilja ha ett knippe kattungar när jag ser den bilden. Gissa om hushunden Trassel har haft det att göra medan småttingarna har bott där.

I alla fall har de fått fantastisk hjälp av Kattstallet i Vällingby med att fånga in mamman och hennes bäbisar och då vill jag hjälpa till att hjälpa kissarna. Det hoppas jag såklart att ni vill också. För att göra det lite roligare kommer jag lotta ut väldigt rara kattsaker till de som är med och hjälper.


Det rosa och beige är scarves. Sedan är det kattstrumpor och kattisha och kattringar och kattörhängen.

Det är fullt möjligt att jag inte bara är en crazy dog lady utan helt klart även en crazy cat lady. En sucker för djur helt enkelt.

Vill ni vara med och hjälpa är det bara att swisha till Kattstallet i Vällingby på nummer 1239002247. Märk betalningen med Bromstensfamiljen för att det skall komma till “Kickis” kissar.

Sen behöver ni bara kommentera här så jag vet att det är gjort, om ni vill ha någon av crazy cat sakerna.

Puh!

Nu behöver jag vila lite.

Men fördelen med den här sjukan är att jag snart nått mitt viktdelmål helt utan att engagera mig. Nästan tio kilo minus sedan i maj.

Heja mig?


Postat 18:08 i Katten, Kompisar, Tävling Schmävling av
11 kommentarer

En liten tävling till som motvikt till all guldlamé

7 kommentarer

Men det var ändå just guldlamén och balprat som ligger till grund för tävlingen. I alla fall lite grand. Och mitt gnölande om den ständiga balbristen för egen del. Jag vill dansa wienervals iklädd guldlamé med snygg främling. Gärna om främlingen har uniform och kastanjebruna ögon. Eller näe, jag vill dansa med Robbie Williams, nu när jag ändå önskar fritt.

Alla läsande kvinnor och män med har säkert snubblat över en och annan Harlequinroman. Om man läser mycket och har läst alltid och inte läst någon sorts Harlequin är man nog ett unikum. Det är ju ett samlingsnamn för kortare romaner i genren romantik, men kanske inte precis Jane Austen? Eller jo, egentligen precis Jane Austen faktiskt (svär jag i kyrkan nu?). Man och kvinna träffas och ljuv musik spelas, fnurra på tråden någonstans i mitten som gör att kärleksparet skiljs åt (oftast dumma missförstånd som ligger till grund för det), minst ett kapitel av ältande, gråt och tandagnisslan för att kunna vika de sista fem sidorna till ÅTERFÖRENINGEN. The End. Ungefär så?

Jane Austens böcker är dock längre och mer välskrivna. Dessutom utspelar de sig under specifik tidsperiod. Jamen, det är väl skillnanden (ganska stor ändå).

Nu kör vi NOVELLTÄVLING!!! Tema Harlekinromantik.

romantik

Inte så himla komplicerat egentligen, men som med allt annat är beskrivningar av både platser, situationer och människor viktiga. Om det blåser ute, se då till att det blåser genom snygg främlings hår vilket gör honom tvungen att stryka luggen ur ögonen för att titta ledset/överraskat/besviket/rasande på objektet för sin ömma låga.

Storyline med två huvudpersoner, de möts, det gnistrar om dem, det uppstår något slags hinder på vägen och deras eviga låga släcks för att tändas igen närmare slutet när de får gnistra en gång till vid återföreningen. Givetvis kan det vara med fler personer, men kärleksparet har huvudrollen. Om det utspelar sig på ett rymdskepp, i nutid eller i ett självklart engelskt slott bestämmer ni.

Sista twisten. Den ena huvudpersonen skall vara ni. Om ni sedan väljer att vara partnern trogen och bara krydda till det lite eller om ni tar någon helt annan, ja då är det er konstnärliga frihet att göra just det.

Tänk bara på att få till dialogen och håll er till samma sätt att “prata” er igenom novellen.

Max 4000 tecken. (Typiskt elak regel för ordbajsare)

Har jag glömt något?

Jag är inte jury den här gången heller, det överlåter jag på författaren den här gången. Jag skall bara tala om det för honom först.

Det kommer vara roliga priser. Individanpassade sådana. Och Bokhandlerskan är såklart alltid med på ett hörn.

Deadline 31 augusti 00.00. Maila dem till mig på vic@fitterbittan.se.

HUR roligt?

Eller det kanske bara är jag som tycker att det är roligt?


Postat 21:50 i Klimakteriekossan, Tävling Schmävling av
7 kommentarer