Min lilla leviterande kärleksboll

5 kommentarer

Efter två dagar med nagelfixande ramlade jag in genom ytterdörren klockan två inatt. Nästan gråtfärdig av missnöje med naglarna, det är lite krångligare att fixa nagelbitarnaglar och dessutom var jag så himla onöjd med min egen insats. Vilket var taskigt av mig eftersom nagelmottagaren var jätteglad och nöjd och där satt jag och mer eller mindre grät över hur fult jag gjorde. Töntdramadrottning, det är jag det. Nu har jag dåligt samvete.

I vilket fall som helst och som sagt, hemma vid två och redan innan jag hade stängt av bilen hörde jag min lilla kärleksboll skälla jättebarskt och tjuvbortskrämmarfarligt genom sovrumsfönstret. Trots hans lilla senighet och busbjäff skäller han som en hel karl när det är fara å färde. Den stora murbräckehunden som har ett lika töntigt skall som en väldigt liten hund låg såklart och sov. Stor är som sin husse, har han somnat kan eventuella banditer bära bort sängen han ligger i utan att han vaknar. Eller nej, nu ljuger jag. Husse skulle ligga kvar i sängen medan han och sängen blir utburen, Stor skulle sova fram till de lyfter sängen, sedan skulle han öppna ena ögonlocket och bara bita bärande bandit i handen.

Lilla kärleken mötte mig alltså barskt vid dörren när jag kom in och raskt byttes barskt skällande mot glada hoppsaskutt med pussar och jag var så trött att jag nästan ramlade ihop. Lilla hunden och jag gick direkt upp i sovrummet och pussade på husse och Stor och sedan kastade vi oss i en hög i sängen och skedade. Efter två dagar med mycket frånvaro och enorm tröttma var det så obeskrivligt mysigt och om man kan vara kär i sin hund så var det exakt det jag var inatt. Liten är den perfekta kärleken när man behöver kelande. Han lägger sig där man säger att han skall ligga och så kan man stoppa näsan i pälsen och bara mysa med fingrarna i pälsen. Stor är också kelig, men mer bufflig. Lite sådär “hejsan svejsan här kommer JAG och tar din kudde för att den ser mysig ut att ligga på så du kan väl bara flytta dig några decimeter och sedan kan DU  få lov att klia på mig och gör du inte det kommer jag protestgnälla jättehögt”.

Sedan kräver det ju att hunden skall vara vaken och inte ligga och tryna i sin koja (under ett bord) i sovrummet. Det känns som en förutsättning för mys faktiskt, om inte jag också kan tänka mig att ligga under ett bord.

Liten var som vanligt den perfekta lilla skeden och jag somnade till slut med näsan i pälsen på honom efter att ha talat om för honom vilken superkille han är och att det inte finns någon lydigare hund eller bättre kärlekströstboll. Förutom när han biter i mina armar och tuggar på glasögon och kameror, men vi pratade inte om det just inatt. Inatt var det bara kärlek.

Idag såg jag något i ögonvrån när jag åt frukost i soffan.

luddepudde

Där har det aldrig legat något innan. Inte någon heller.

Husse hade tydligen slängt sina shorts på sidobordet mellan sofforna och det tyckte den lille var en fantastiskt bra bädd åt honom tydligen, för där låg han och sov.

Kan hundar få lite storhetsvansinne om deras mattemammor har ägnat natten åt att tala om hur perfekta de är?

Eller är det bara så att det finaste man har lägger sig på bordet?

Och ja, jag inser nu att jag just har skrivit ett ode till hund.


Postat 14:19 i Hundarna, Klimakteriekossan av
5 kommentarer

Hobbyjobbet

8 kommentarer

Som nästan är så roligt att jag smäller av. 


Min snart kusinfru har hetsbitit lite på sina naglar i rena rama bröllopshetsen, men skärpt sig de senaste veckorna. Det var mycket nagel att fästa i. Förutom en. Som inte gick att låta bli för den har haft så himla dragvänliga flisor.  Inte den på bild, för givetvis var problemnageln på vänster ringfinger. Av alla tio naglar man har att välja på måste ju det vara sämsta valet. Verkligen sämsta valet.

Vi hittade några millimeter yta att fästa i och nu har vi den en månad på sig att växa ut i lugn och ro. 

Om den inte får släpp. Vilket inte vore helt otroligt. 

Kan vi hålla tummarna att den inte får det?

Nu vet ni var jag har varit hela kvällen.

Nagelorgie. 

En del broderar för att koppla av. Jag pillar med naglar.

Enda problemet är att andras händer ofta har en ägare, så det är svårt att göra framför tv:n. 


Postat 0:58 i Familjen, Klimakteriekossan av
8 kommentarer

Min man köper aldrig kläder

33 kommentarer

Det är ju redan etablerat, dessutom pratade vi om det ganska nyss, både i bloggen och här hemma. Jag är så innerligt trött på dessa akuta klädinköp så fort vi skall göra något som kräver annat än trasiga shorts och foppatofflor. Maken har ett par skor av modellen bröllop eller begravning och ett par skor som passar till mittemellan. Kläder för underdel eller överdel existerar däremot inte och kostymen hänger i stan.

Ett tag engagerade jag mig i att köpa kläder åt honom. Det var ungefär samtidigt som jag försökte ha regler för vilka kläder man använder på vilket ställe. Det vill säga, man tar inga av sina dyra jeans eller fina båtshorts om man meckar i ladan eller nere i motorrummet på båten. Det behöver man ju inte eftersom man har köpt arbetskläder på älskade Jula?

Alla kan relatera till en fin och rosafluffig värld med enhörningar där det funkar så. I verkligheten gör det ju inte det och åtminstone i vår familj är det den största boven i dramat “mannen som aldrig har kläder för bröllop och begravningar som utspelar sig utanför motorrummet och ladan”. Eller som det heter här; lite makadam har väl inte skadat någon. (Det har det garanterat).

Om ni såg instagram häromdagen såg ni sexpacket. Mansgördeln. Bh:n för inte bara brösten.

Det är lite anledningen till att jag har insett att det verkligen är dödfött att ens försöka. Idag har han handlat igen och är än mer nöjd över sitt inköp. 

Jag kastar in handduken nu. Tänker inte ens vara smakråd framledes.


Kära soon to be kusinfru, om du råkar läsa här också? Kan du göra ett undantag för Monkey Boy och klädkoden på bröllopet?

Linnet gör inte direkt underverk med figuren. 

Det beror i och för sig på vad man är ute efter för underverk vid närmare eftertanke.

Titta så glad och nöjd han är?


Postat 22:13 i Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Shopping av
33 kommentarer

Nu har vi vinkat av boken

13 kommentarer

Och en liten extra överraskning som jag och min usla humor tyckte var fantastiskt rolig. Det kanske inte Ella-Bella tycker när det ligger i brevlådan (förhoppningsvis) imorgon.

IMG_1070

Här ser ni två riktiga fotogenier. Det var längesedan jag lyckades ta så många foton av samma motiv och utkomsten blev förskräcklig och förskräckligare. Den här bilden av Bokhandlerskan, Författaren (lilla bilden på boken) och mig är suddig och skitdålig, men det var den bästa bilden av tio tagna. Jag svettades floder i ansiktet och hade svettats bort precis varenda litet puderfnas på överläppen, på de andra bilderna såg jag ut som Frankenstein och det är inte ens ett skämt. Blek och genomsvettig. Bokhandlerskan blundade. Den enda som inte rörde en min var Författaren, men det känns som att hans deltagande i bild är ganska statiskt.

I alla fall så fick jag en idé, men det verkar inte vara någon större fart på er just nu så jag kommer återkomma om det en regnig dag när det inte är mitt i industrisemestern.

Det där jag skrev om att Författaren ville ha prisutdelning i flygplan ovanför Strömstad och att vi i så fall tänkte oss en ny och annan tävling för att skoja till det lite, där ville jag ju ha feedback om intresse fanns för dylik tävling för att inte anstränga oss i onödan. Hallå, det är liksom hundra grader ute, man ÅÅÅRKAR inte anstränga sig i onödan?

Ni ansträngde er inte så mycket heller, mest lite, men som Humlan så klokt kommenterade; det är ju en bit att åka för de läsare som inte bor nästgårds. Däremot vill jag bara påpeka att det är NI som bor långt bort från mig, inte tvärtom. Det är ju min blogg, då kan det ju omöjligt vara jag som bor långt bort från er?

Min överkokta hjärna fick en briljant idé. Varför inte involvera något av hotellen i stan? Eller ge vinnaren mitt gamla vindskydd från 80-talet och en plats på någon av campingplatserna? Det tror jag säkert är lösbart lite senare i sommar när det inte är akut högsäsong längre. Hotellen alltså, campingen var mest ett tomt hot. ELLER?

Då kanske det skulle finnas visst intresse? En vinst, en udda prisutdelning som troligen inkluderar flygplan med Författaren, Bokhandlerskan och mig? Sedan vet inte Författaren om det här än, men jag vill även ha med Psykopaten, dvs killen som är modell för omslaget på just den boken. Det är ju ett måste. Han är ju dödsläskig nu. Och en övernattning för två i den lilla staden vid havet, för två eftersom man sällan tycker att det är kul att åka på minisemester ensam.

Ni kanske kan fundera över det någon dag när ni inte är fullt upptagna med att dricka rosé i motljus, grilla någon avancerad maträtt eller er själva på stranden?

Om man skall tro på SMHI (och det gör man ju inte så ofta) skulle ni ha tid att svara på det om kanske en vecka eller så.

Idag har jag gjort saker man inte bör göra när det är väldigt varmt ute. Det är rentav korkat att göra det när det är fint väder faktiskt. Särskilt när man har båt som man skulle kunnat avnjuta havsbris på istället. Men maken är hyperstressad över att han måste hinna färdigt med … något som måste göras innan snickare kommer för att det skall bli ett garage i ladan någon gång (medan jag fortfarande bara ser meningslösheten i garaget) och innan vi drar ut på böljan den blå måste även hund nummer två klippas.

Vi är alltså landkrabbor när det är näst intill vindstilla och fantastiskt väder. Maken gör saker jag inte förstår mig på och jag har ägnat dagen åt att påbörja Operation Trimning av Stor.

Om man har Instagram vet man att det inte har gått så bra.

Sedan har jag sorterat i mina nagellådor från före flytten och konstaterat att jag har en miljard nageldekorationer och ungefär lika mycket glitter. Bra att veta inför framtida pysselkvällar när det är 30-gradig värme ute.

Jag väljer verkligen mina tillfällen.

Kan vi prata om tävlingen nu? Och vilka fotogenier vi är.


Postat 21:09 i Klimakteriekossan, Tävling Schmävling av
13 kommentarer

Ett litet besök till och ett kärt sådant

11 kommentarer

Det är rätt häftigt att vara hundra år och kunna åka på roadtrip faktiskt. Mormor kom hit igår, bistådd av ömma modern och styvfadern såklart, men ändå?

IMG_1056

Och hon älskar sina håriga barnbarnbarn lika mycket som ömma modern, vilket är ömsesidigt. Mormödrar brukar alltid steka en extra pannkaka till fyrbeningarna.

Det här var första besöket på torpet för mormodern. Vi har ju liksom inte bott här på riktigt innan och såvitt jag vet har vi aldrig uttalat flyttat hit heller. Det som började med en helgtripp i höstas fortsatte liksom bara och vi åkte aldrig hem igen, däremot flyttade vi hit mer och mer grejor och kläder. Eller snarare, jag flyttade hit kläder och grejor medan maken bara flyttade hit grejor. Det är ett evigt tjat om saker att ha på sig om man skall göra något som kräver mer än trasiga shorts och foppatofflor. Gärna med smutsig hoodie till. Och honom slösar jag klänning och klackar på?

Vädret var dessutom så bra att det var för varmt att sitta i solen och det blev en förflyttning av utemöblemanget till ladan, därav den något udda placeringen av möblerna. Mormor blev glad över att se att det inte var just ett sådant där torp som hon har associerat till hela vintern och därmed haft väldiga bekymmer om vi möjligen skulle frysa ihjäl. Det slogs fast att det ju faktiskt var ett riktigt hus, även om det låg gräsligt långt in i skogen förstås. Sa mormor alltså. Vi funderar inte så mycket på just den biten längre.

IMG_1065

Här ser mormor inte riktigt riktig ut och det gör det till ett alldeles underbart kort. Hon envisades nämligen med att påstå att det inte finns några vilda blommor längre och att det var bättre förr. Något som visade sig inte vara helt sant och hon fick en liten bukett i näven. Dessutom skall man veta att min mormor har bott i en stad i hela sitt liv. Hon är uppvuxen på landet, men det var ju för väldigt längesedan. Med tanke på att hon är född 1916 så har hon inte bott utanför stan sedan 30-talet någon gång. Det är en svindlande tanke.

Efter ett par timmar av fika och torphäng åkte vi till stan för att käka och där kände vi nog allihop att det var dags att runda av dagen innan vi blev ovänner allihop. Eftersom mamma tenderar att bestämma över både mig, mormor och egna maken, och jag och mormor är exakt likadana. Vi är tre damer som inte tål att bli bestämda över, men vi bestämmer gärna över alla andra.

Stämningen kan bli lite tryckt när det händer och alla har lite dåligt tålamod samtidigt.

Nu hann vi antagligen precis slippa det igår och det blev en skitbra dag.

Jag är grymt tacksam över att vara så här gammal och fortfarande ha en mormor med sting kvar i livet.

Nu skall jag fixa naglarna.

Men jag återkommer senare med en idé.

Återkommer gör jag ju alltid. Förr eller senare.


Postat 12:27 i Dagens aktivitet, Familjen, Klimakteriekossan av
11 kommentarer