Alltså nej

14 kommentarer

Det är såklart inte värt att gå ner i vikt pga dåligt mående. Det är ju helt värdelöst och jag hade hellre gått upp 20 kilo om jag hade mått bra. Fy för den lede. Men, nu är det faktiskt mer hjärteknipande med kisseknippet. Hjälpte ni dem?

Dagens positiva.

JAG HAR HITTAT EN KLÄNNING.

Kooooolla här!!!


Alltså! Blue Python!!! 

Eller…


Amazon.

Sen är ju Isolde Maxi så snygg att man faktiskt dör lite. Smäll på käften-snygg. Men jag har en känsla av att Diane går att använda mycket oftare. Så, jag har bestämt mig. Det enda jag inte har bestäm är färg/mönster. Skulle det nu vara så att min storlek inte finns eller att de är pyttiga i storlekarna då ger jag upp. Och nu ser jag att jag inte har skrivit någonstans vilken webshop jag är inne och snurrar på. ByMalina, som jag kikade på för första gången så sent som häromdagen. Jösses vilka kläder.

Sedan suktar jag efter en icke-bröllopsklänning hos Plain Vanilla


My inner läderbrud vill bara ha den. Allt som doftar skinn får mig att vilja ta fram skinnpajen (den är redan framme) och bikerbootsen (de är inte framme). Det är något med skinnkläder som får mig att trilla tillbaka i tiden och låtsasdansa med John Travolta. Skinnbyxorna jag köpte i vintras är nog det mest använda i min garderob.

Snälla säg att jag inte är ensam om det här?

Men vad tycker vi om bröllopsklänningsbeslutet?

Kan vi kanske bara hålla tummarna för att den sitter som en smäck också?


Postat 21:34 i Klimakteriekossan, Shopping av
14 kommentarer

Herregud så sjuk jag har varit

10 kommentarer

Och jag är inte helt frisk än, men efter att ha pratat med Kicki Husfruen igår och Johanna idag känner jag mig bättre. På skakiga knän skall jag bli bättre, men det blir babysteps. Jag trodde att jag mådde rätt okay i förrgår och började klippa den store klunsen (nej, den andre, inte maken). Ni vet hur det känns när man får mer och mer saliv i munnen och börjar må mer och mer tjyvens? Så var det när jag började raka, men jag var envis. En tredjedels hund senare fick jag kasta rakapparaten på maken och slänga ner mig i buskarna bredvid för att kräkas.

Strunt samma, jag hatar att prata om mina krämpor. Då skulle vi inte prata om något annat. Men jag medger att det känns konstigt att inte ha öppnat datorlocket på över en vecka.

Nu skall vi prata om viktiga saker.

Först ut, en kissemamma valde att föda kissebäbisar hos Kicki Husfruen. Helt plötsligt dök det upp sex små och nästan färdigvuxna kattungar på upptäcksfärd på Kickis veranda. Så hjärteknipande söta och komplett galna.


Åh som jag skulle vilja ha ett knippe kattungar när jag ser den bilden. Gissa om hushunden Trassel har haft det att göra medan småttingarna har bott där.

I alla fall har de fått fantastisk hjälp av Kattstallet i Vällingby med att fånga in mamman och hennes bäbisar och då vill jag hjälpa till att hjälpa kissarna. Det hoppas jag såklart att ni vill också. För att göra det lite roligare kommer jag lotta ut väldigt rara kattsaker till de som är med och hjälper.


Det rosa och beige är scarves. Sedan är det kattstrumpor och kattisha och kattringar och kattörhängen.

Det är fullt möjligt att jag inte bara är en crazy dog lady utan helt klart även en crazy cat lady. En sucker för djur helt enkelt.

Vill ni vara med och hjälpa är det bara att swisha till Kattstallet i Vällingby på nummer 1239002247. Märk betalningen med Bromstensfamiljen för att det skall komma till “Kickis” kissar.

Sen behöver ni bara kommentera här så jag vet att det är gjort, om ni vill ha någon av crazy cat sakerna.

Puh!

Nu behöver jag vila lite.

Men fördelen med den här sjukan är att jag snart nått mitt viktdelmål helt utan att engagera mig. Nästan tio kilo minus sedan i maj.

Heja mig?


Postat 18:08 i Katten, Kompisar, Tävling Schmävling av
10 kommentarer

En liten tävling till som motvikt till all guldlamé

7 kommentarer

Men det var ändå just guldlamén och balprat som ligger till grund för tävlingen. I alla fall lite grand. Och mitt gnölande om den ständiga balbristen för egen del. Jag vill dansa wienervals iklädd guldlamé med snygg främling. Gärna om främlingen har uniform och kastanjebruna ögon. Eller näe, jag vill dansa med Robbie Williams, nu när jag ändå önskar fritt.

Alla läsande kvinnor och män med har säkert snubblat över en och annan Harlequinroman. Om man läser mycket och har läst alltid och inte läst någon sorts Harlequin är man nog ett unikum. Det är ju ett samlingsnamn för kortare romaner i genren romantik, men kanske inte precis Jane Austen? Eller jo, egentligen precis Jane Austen faktiskt (svär jag i kyrkan nu?). Man och kvinna träffas och ljuv musik spelas, fnurra på tråden någonstans i mitten som gör att kärleksparet skiljs åt (oftast dumma missförstånd som ligger till grund för det), minst ett kapitel av ältande, gråt och tandagnisslan för att kunna vika de sista fem sidorna till ÅTERFÖRENINGEN. The End. Ungefär så?

Jane Austens böcker är dock längre och mer välskrivna. Dessutom utspelar de sig under specifik tidsperiod. Jamen, det är väl skillnanden (ganska stor ändå).

Nu kör vi NOVELLTÄVLING!!! Tema Harlekinromantik.

romantik

Inte så himla komplicerat egentligen, men som med allt annat är beskrivningar av både platser, situationer och människor viktiga. Om det blåser ute, se då till att det blåser genom snygg främlings hår vilket gör honom tvungen att stryka luggen ur ögonen för att titta ledset/överraskat/besviket/rasande på objektet för sin ömma låga.

Storyline med två huvudpersoner, de möts, det gnistrar om dem, det uppstår något slags hinder på vägen och deras eviga låga släcks för att tändas igen närmare slutet när de får gnistra en gång till vid återföreningen. Givetvis kan det vara med fler personer, men kärleksparet har huvudrollen. Om det utspelar sig på ett rymdskepp, i nutid eller i ett självklart engelskt slott bestämmer ni.

Sista twisten. Den ena huvudpersonen skall vara ni. Om ni sedan väljer att vara partnern trogen och bara krydda till det lite eller om ni tar någon helt annan, ja då är det er konstnärliga frihet att göra just det.

Tänk bara på att få till dialogen och håll er till samma sätt att “prata” er igenom novellen.

Max 4000 tecken. (Typiskt elak regel för ordbajsare)

Har jag glömt något?

Jag är inte jury den här gången heller, det överlåter jag på författaren den här gången. Jag skall bara tala om det för honom först.

Det kommer vara roliga priser. Individanpassade sådana. Och Bokhandlerskan är såklart alltid med på ett hörn.

Deadline 31 augusti 00.00. Maila dem till mig på vic@fitterbittan.se.

HUR roligt?

Eller det kanske bara är jag som tycker att det är roligt?


Postat 21:50 i Klimakteriekossan, Tävling Schmävling av
7 kommentarer

Sassa Brassa ASSA!

12 kommentarer

En gång hade jag en kompis som som ständigt sa saker som “jamen hur skall du assa då?” eller “asså har du SETT 2012:s ASSAR???”

Jag brukade svara mumlande för att slippa erkänna min enfald. Klart som fan att jag inte hade en susning om vad assar var, och ägnade sjukt mycket tid åt att försöka klura ut vad det var. Kontexten handlade i princip uteslutande om kläder, MEN JAG FATTADE INTE I ALLA FALL. Det tog ett tag i alla fall. Det var ju ingen annan som sa det (då), men jag kan inte påstå att jag har hört det särskilt mycket sedan dess heller.

En liten passus, det beror alltså inte på assarna (vilket autocorrect vill ha till sossarna haha) att vi inte är kompisar längre. Inte heller har vi gjort slut eller blivit dumpade. Ingen ovänskap alls, hon råkade bara flytta skitlångt och jag menar verkligen skitlångt. Just skitlångt för medelströmstadbo kanske är till Jönköping, men hon tog det ett par skitlångt längre och flyttade till Australien. Det gjorde att vardagsvänskapen fick stå tillbaka, just för att avståndet gör det svårt att ta en lunch lite spontant. Vår relation var inte tillräckligt stark för distansförhållande helt enkelt. Det var synd. Hon var definitivt något Strömstad behövde.

Varför skrev jag passusen alls då? Jomen det verkar ju onekligen gå troll och groll om man bloggar samt har vänner. Så mycket vuxendrama jag bevittnat sedan jag tog klivet in i bloggvärlden igen. Oavsett storlek på blogg verkar mänskliga relationer vara svårt. Man gör helt enkelt slut med kompisar (nytt fenomen) i text och den som textar något bombastiskt, gärna med något påhittat och elakt vinner. Vad man vinner vet jag inte? Ära, rikedom och berömmelse? I vilket fall som helst är det ju så bloggare gör. Herregud, Paow, Kissie och Dessie hade väl knappt slutat med napp innan de började kasta virtuellt bajs på varandra genom bloggarna och det står säkert något om hur det skall funka i “Blogging for Dummies”. Dessutom har jag ju blivit utsatt för det. Med denna passus vill jag bara tala om att min fd vän är väldigt trevlig, synnerligen odumpad av mig, det blev bara svårt med avståndet.

Så. Nu går vi tillbaka till assarna. Har ni klurat ut vad det är under tiden och isåfall visat er vara en miljon gånger smartare än jag var? Jag tror att ni har det och ni stackare som är lika smådumma som jag, jag beklagar och skall såklart berätta eftersom jag har klurat på assar och outfits lite till idag. TUR att jag är ledig och har gott om tid.

De tre magiska klänningarna och särskilt den gröna får stå tillbaka en stund, idag har jag röjt runt bland mina egna grejor. Mest bland mina assar, som jag efter ett halvår fattade vad det var. Accessoarer! Men även i verbform som “hur skall du assa outfiten?”.

Alltså?

Jag har kommit över det nu, men Gud hjälpe mig om jag börjar använda det i talspråk någonsin. Eller skriver om det mer än i det här inlägget. 

Här är det ju mest silverfärgat eller roseguld. Inte gärna gult guld. Jag passar inte riktigt i det, men jag har ett par ljuvliga örhängen som går emot allt jag tycker om och trots det äääälskar jag dem. Jag hade bara råkat glömma dem.


Det hänger en liten trädgård i örat på mig. Den lilla trädgården får mer än gärna hänga där för min del. Men om man nu utgår från de här istället, vad funkar/funkar inte då?


En liten detaljbild som ger mig känsla av Beatrix Potter.

Då trillar jag tillbaka till mina älskade flamingos igen.


Det är inte lätt när det är svårt.

Hur gör vi nu då?


Postat 23:58 i Kläder, Klimakteriekossan, Shopping, Vill man vara fin får man lida pin av
12 kommentarer

Jag behöver faktiskt lite hjälp nu

62 kommentarer

Ni får skälla på mig för frånvaro senare. Det är illa när man till och med har en backlogg på bloggen, med saker jag borde berättat. I korta drag har den senaste veckan innehållit besök. Min kusin (i USA) med man och barn har varit i Sverige på sommarsemester som vanligt. Det är mysigt. Nu leker nästa generation på ön. Två pratar norska, två pratar engelska och två pratar svenska. Av de svensktalande är det en som inte pratar så mycket, eftersom han är fullt upptagen med att vara liten och bedårande. Allt det går att se på instagram och för att vara sådär himla snäll har jag lagt till instagram på bloggen så man borde kunna se det även om man vill fortsätta smygvägra Insta. Vi har varit på ön, ön har varit här, jag och systerdottern hade sleep over i stan. I onsdags kom även min faster och farbror från USA och då blev det lite mer middagar och cookie picking. Nu har hela gänget från andra sidan Atlanten åkt till Wien för att fira fasters och farbrors 40-åriga bröllopsdag. Som ung amerikan på 60-talet gjorde han militärtjänst i Frankfurt och den då unga svenska fastern jobbade som sjuksköterska på samma ort. Ljuv musik uppstod och han drog henne över gränsen till Österrike för att fria i Wien. Om man nu undrar varför hela gänget drar till Wien? Amerikadelen av familjen skall surra omkring i Österrike och Schweiz och de har mött upp min andra kusin med fru och barn där.

Efter att ha surrat just där kommer nästan alla tillbaka till Sverige för att bröllopa (funkar finfint som verb). Den kusinen med familj som var här i två veckor åker hem till USA och den familjen som mötte upp i Wien hakar på faster och farbror tillbaka till Sverige.

Låter det komplicerat? Tänk då på alla släktingar jag faktiskt har och alla kommer från ön ursprungligen. Vi var 180 personer på senaste släktträffen på just ön. Det blir många kakor som skall ätas och namn som skall kommas ihåg.

Men bröllopet då. Lite oklart varför jag gör en så stor grej av något som inte är mitt bröllop, men dels gillar jag bröllop och dels känns det som att det här är det sista “ungdomliga”. Sedan kommer det antagligen bara bli en lång räcka med begravningar blandade med något enstaka bröllop där jag kommer tillhöra di gamle. Bröllop är så jäkla kul, men jag har en känsla av att det kan vara lite opassande att ragga på snygg marskalk om det kanske är ett kusinbarn som gifter sig?

Jag får feeling för marskalkar på bröllop. Nu är det slut på det roliga.

Det betyder att jag vill vara urtjusig på mitt sista <dramatisk suck här> unga bröllop och jag har hittat orimligt många klänningar som är så snygga att man tuppar av. Hade jag inte varit så gift hade marskalkerna trillat omkring runt mig.

Kan vi hjälpas åt med klänningsvalen?

I den egna garderoben hänger bara svart och vitt, ingendera särskilt praktisk på bröllop (men bra att veta att jag är förberedd på begravningar), förutom min korallfärgade klänning med rosa flamingo på. Vet ni vilken det är eller skall jag ta kort på den? Har även de perfekta skorna till i exakt samma färger. Det är alternativ ett.

Alternativ två är en beige klänning i exakt samma färg som mina snorsnygga boots från af Klingberg. De högklackade och vikbara bootsen ni vet? Eller skall jag ta kort på det med? Det känns bara så himla beige. Det hade varit roligare att ha bootsen till något annat.

Sedan har jag dammsugit nätet efter mera klänningar. Det är inte alls särskilt betungande att göra. Vilka klänningar det finns om man är beredd att lägga lika mycket pengar som en halvny Volvo kostar. Och det är nog det jag vill göra. Hitta en smashing klänning. Skor har jag oavsett vad det blir upptill.

Alternativ tre då. Lite 60-talsmodell. Av alla hundratals klänningar jag tittade på inatt när jag inte kunde sova fastnade jag för en grön? Jag är inte grön alls. Förvåningens finger i häpnadens mun. Hur realistiskt jag än försöker tala till mig själv om just den gröna delen är jag fortsatt lika kär i den.


Det är inte bara modellen heller. Det går att få fem olika modeller i just det tyget och alla är lika snygga.

Åååååh!!!!

Alternativ fyra är en lite mer praktisk sak. Användbar till nästan allt och tyget verkar vara ett väldigt stretchigt som håller in och puttar upp på egen hand. Kanske inte världens festligaste tyg när det står microfiber?

Men den ÄR snygg. Urringningen skojar man inte med. Eller så är det just det man gör? Jag skulle vilja veta hur den ser ut på tant med några kilon för mycket. Nu dreglar jag lite på skärmen. Det där är ju helt klart den mest praktiska på hela min jättelånga lista. Den måste man kanske ha ändå?

Den sista som jag presenterar nu då. Inte så himla praktisk alls faktiskt. Dock så snygg att jag känner mig lite medvetslös. Måste bara poängtera att färgen är guld. I verkligheten ser det mer ut som guldlamé (det är det inte), det är alltså inte en mörkvit brudklänning. Det skulle ju vara olyckligt att sno åskan från bruden på hennes dag. Guldklänningar är fest. Inte brud.


Aaaahhhhhhhhåååååååhhhhhhhhöööööööhhhhhh! Kolla ryggen!


Dessutom är den viftig nedtill och limmar inte fast sig på rump- och lårcelluliterna. Magen är där den är. Det kan jag inte göra så mycket åt.

Kan vi prata om det här nu eller skall jag visa fler? De här är ju mina topp tre och de får mig att andas tungt allihop.

Nu vill jag att ni talar till mig och att ni även berättar vad jag skall ha för hatt eller coaff. För det vill jag verkligen ha.

Jag vill vara så snygg att jag åtminstone platsar på förstasidan i Strömstad Tidning.

_____________________
Uppdatering: Ni är ju hejdlöst ohjälpsamma hahaha. Eller så är vi bra på att tycka typ samma. Jag är ännu mer förvirrad nu och vill ha alla tre mer än någonsin, trots att jag inser att aaaaallt syns i den guldiga.

Men okay, kolla de gröna modellerna då. Jag har två stycken på första plats. Men jag var vänlig nog att inte förvirra er från början ifall ni skulle dissat den gröna helt. Det finns två andra tyger med, som borde tilltala mig mer, rent logiskt, men de gör inte det. När fan blir gammal blir hon grön? Lite som Häxan i Oz? Medan ni dreglar kan ni ju försöka gissa vilken som är min toppfavorit tillsammans med den jag visade här ovanför?




Postat 17:17 i Klimakteriekossan, Shopping, Vill man vara fin får man lida pin av
62 kommentarer