Arg, argare, Victoria

3 kommentarer

Det var dags att hämta glajjorna i Uddevalla idag. Och lite bråttom hade jag eftersom jag ville hem och njuta gräsänkekväll.


Under tiden som jag satt på parkeringen utanför Torp parkerar en bil bredvid mig. Exakt samtidigt som jag lade ut brillfotot på instagram dessutom. Jag var därmed lite i min egen värld. 

Sedan var jag inte det mer. Killen på passagerarsidan öppnade dörren med schvung. Rakt in i min passagerardörr så det lät som att åtminstone någons dörr gick åt helvete.

Snubben tittar på sin dörr, kollar in i min bil och ser att jag sitter där och stirrar häpet och sedan fortsätter han bara gå.

Vad heter det när man får roadrage på parkeringsplats? I alla fall var det just det jag fick.

Ut ur egen bil på två röda medan jag vrålar som mistlur åt snubben. Som vänder, kommer tillbaka och bara är dryg. Så jävla obeskrivligt dryg.

Jag kommer bli bannad från WordPress om jag skriver allt jag skrek åt honom, för det var inga rosor och liljekonvaljer som kom ur truten på mig. Givetvis hade inget hänt med min traktor, men det är av underordnad betydelse. Man skiter inte bara i det och går.

Dryg-Pelle avslutade sin del med att säga att jag fick väl ringa försäkringsbolaget istället för att tjata och så gick han och hans fnittrigt töntiga flickvän.

Då fick jag syn på det som var viktigt på riktigt. De lämnade en hund i bilen utan att veva ner en enda ruta.


Det var 18 grader och växlande molnighet.

Polisen fick ett samtal och polisen gav mig tillstånd att slå in rutan om de inte var tillbaka inom tio minuter.

Med tillhygge räknade jag sekunder. Men de hann tillbaka.

Tur för hunden. 

Men herregud vilken njutning det hade varit att krossa rutan och bara vända på klacken och hänvisa till polisen.

Det är ett smärre mirakel att jag hittills levt livet och aldrig åkt på en propp.

// Fortfarande Arg


Postat 23:34 i Klimakteriekossan av
3 kommentarer

Nu får det vara slut så vi kan börja i realtid igen?

10 kommentarer

Vi åt och vi åt och vi åt från den japanska och lite svenska buffén. Lite oklart vad som var svenskt förutom kanske det fånigt goda grillade köttet som var så färskt att vi kunde titta på kockarna medan de stod och grillade.

Efter ett oräkneligt antal dumplings drabbades vi av matkoma. Verkligen sådan där “men hur skall vi ens kunna ta ett enda steg till rummet och komma ner på sängen, kan möjligen någon hämta tre rullstolar-koma”. Ända till vi kom på att vi inte hade ätit dessert. Någon form av blandade sockerkokade äpplebitar, lika stora sockerkaksbitar som serverades med cheesecakegrädde i små glas. Opraktiskt nog fick man såklart hämta hur många sådana där serveringsglas som helst.

Jag kan ha tagit två. Eller tre. Minnet blev lite suddigt efter maten. Vilket inte går att skylla på någon som helst alkoholaktig dryck, utan enbart på överintag av mat som ledde till temporära hjärnskador. Något som i allra högsta grad också satte sig på både sov-, tal- och minnescentra. Även etik- och moraldelen i hjärnan slutade funka. Trots matkoman blev jag jätterädd att jag skulle råka bli SUGEN igen, kanske mitt i natten, och då inte ha samma äppelkaksöverflöd på rummet.

Alltså. Klockan var 21.00 när vi var färdiga och med färdiga menar jag både klara och helt färdiga. Trots det tog jag med mig två serveringsglas med äpplekaka tillbaka till rummet.

Det var ju så dumt att jag nästan skulle haft vett på att skämmas om inte vettet också hade flytt sin kos.

Väl tillbaka på rummet var det bara att svida om från morgonrock till nattlinne (AHA – det är därför man äter i morgonrock, för att man inte skalll märka hur mycket man äter) och jag var så ofantligt stolt över mitt nyinköpta nattlinne. Mitt enda nattlinne om man vill vara petig.

bild

Högfärdigheten visste inga gränser. Stackars Céline fick ta tusen bilder på mig och mitt nattlinne innan hon själv fick lägga sig på sin säng. Dessutom var himlen fantastisk, men nu fokuserar vi på mig och mitt enda nattlinne. Prioriteringar!

Notera gärna att jag lydigt följer Plain Vanillas eget magtrick, men för att hålla all mat på någorlunda rätt ställe fick jag använda två händer. Och knappt det räckte.

Känslan av att vara 14 år på pyjamasparty var påtaglig, men dödsmysig.

IMG_0007

Johanna låg ju lite steget före mig och Céline pga fotosession och somnade därmed lite snabbare. Vi som faktiskt var lite vakna under partyt viskpratade en stund och sedan somnade vi gudfruktiga och mätta innan ens prologen var slut på noggrant utvald ljudbok från Storytel.

Frukosten serverades mellan 07.00 och 10.00 och efter en god natts sömn bytte vi nattlinnet mot morgonrocken (haja känslan att inte behöva ta på sig kläder för att käka frulle?) och släntrade iväg till frukostbuffén vid halvnio. Jag är en frukostmänniska. Jag vaknar alltid skithungrig oavsett tidpunkt. Man skulle kunna tro att maten från dagen före skulle ha dämpat hungern, men snarare tvärtom.

Hotellfrukost är oslagbart och jag måste nog säga att av alla hotell jag bott på så var den här oöverträfflig.

Den hade allt. Och mer därtill. Saker jag aldrig ens sett på en hotellfrukost någonsin samt precis allt det där man förväntar sig av en riktigt bra hotellfrukost. Magen hajade inte att den hade fått mat mindre än tolv timmar tidigare för jag åt som om det inte fanns en morgondag. Igen. Jag hade verkligen ingen aning om att jag älskade chiagröt till exempel. Grymt bra att veta. Men jag balanserade nyttigheten med ett par källarfranska och plättar med sylt och grädde.

Tillbaka till rummet vid 10.00. Vinka lite på utsikten igen.

IMG_9940-2

Lägga sig på varsin säng för att andas ytligt pga att magsäcken tog stor plats från lungorna, vila och läsa lite tills det var dags för ombyte till riktiga kläder och utcheckning. Jeans och högklackat kändes överskattat där och då.

Yasuragi får väldigt många guldstjärnor i min bok i alla fall. Både jag och maken gillar spa och vatten och åker gärna runt på lite olika. Före den här helgen var det helt klart Tylösand som var bäst, det är det inte längre och hit skall jag igen.

Tips om ni åker hit då; rottingkorgarna fyller en funktion. Ta med dem och ombyte. Det missade vi i manualen och det är ett gigantiskt ställe, inget man raskt och käckt kilar tillbaka och hämtar. Fortfarande lite oklart vad de matchande tygpåsarna fyller för funktion, men jag hävdar fortfarande att det är en perfekt telefon- och snuspåse. Mata fiskarna med fötterna. Glöm inte att lägga en bok i rottingkorgen och sätt er på takterassen och chilla. Vilken bok som helst utom kanske just Sarenbrandts mordbok om Yasuragi. Då blir det lite läbbigt kvällstid. Och åk när det är lågsäsong (ingen exakt koll, men har för mig att högsäsongen började första juni, när den slutar har jag ingen aning om) för då är barn under 16 år otillåtna. Om man nu inte vill åka med barn vilket i så fall är lämpligt att göra under just högsäsong. För egen del, som inte hade en aning om just det, var jag sjukligt tacksam över att slippa dela bad, restaurang och frukost med mindre barn. Särskilt med badhotellet i Fredrikshamn färskt i minnet. Jag hade blivit bat shit crazy och inte ett dugg avkopplad.

BÄSTA: Jag är nötallergiker vilket brukar vara ett skitstort problem överallt, antingen för att ingen riktigt vet eller för att det kanske eller kanske inte kan ligga gömt någonstans. Här var det solklart. Jag frågade både under matbuffén och frukostbuffén och de serverade helt enkelt inget med nötter någonstans. Hur vanligt är det då? Glutenfritt var även det en självklarhet och det fanns en stor laktosfri avdelning. En del spa är sådär läbbigt nyttiga att de bara serverar grön juice och rawfood, men här fanns både nyttigt och onyttigt. Alkohol, chips och grädde blandat med frukt och nyttigheter misstänkt förklädda till godisbollar. Fast på olika ställen.
Sedan motionerade man antagligen av sig alla extrakilon i gångarna mellan rummen och restaurangerna?

SÄMSTA: Är det ens möjligt att åka hit med lite knackiga leder eller om man är rullstolsburen? Ingen aning.

Äh. Hela tipset är faktiskt enkelt. Åk hit om ni gillar spa. Bara gör det. Skulle man råka tycka att det är dyrt gör en jämförelse med vad det faktiskt kostar på vanligt sunkigt hotell i Stockholm där möjligen frukost ingår. Här ingår allt. Middag, frukost, badavdelningen, frukt- och juicebuffé i badet. Jag har inte räknat själv, men jag misstänker att vanligt hotell inte vinner prisjaktstävlingen.

Det var sjukt bra. Viktigast var väl dock att födelsedagsbarnet som är sämst på att koppla av tyckte det var bra och det tyckte hon.

Vi var ju till och med så avslappnade att vi inte vaknade till riktigt förrän på måndag morgon.

Skall jag vara helt ärlig är jag inte helt säker på om jag är riktigt vaken än?

Grattis Johanna. Igen. Och tack till både dig och Céline för en alldeles alldeles magisk helg.

Klänning får vi ha på oss en annan gång.

(Och jag borde banne mig vara sponsrad av Yasuragi, men det är jag inte. Livet är orättvist ibland.)


Postat 16:32 i Klimakteriekossan, Kompisar, Semester, Sömn av
10 kommentarer

Pga anledningar

4 kommentarer

Var jag riktigt riktig lack igår. Och trött. Okvädningsorden haglade mellan tupplurarna.

Då vaknar man tidigt, går upp och tar på sig understället från ylle.net. 


I nästan juni.

Idag kommer del tre. Jag skall bara päsa lite efter frukost.

Godmorgon.


Postat 4:47 i Klimakteriekossan av
4 kommentarer

Continued …

13 kommentarer

Jo. Hej hej hallå. Nu fortsätter vi. Var slutade jag? Allt är liksom bara en blurrig bild av morgonrockar.

Fiskarna! Fiskarna var det ju. Så här många farliga pirayor var det förresten i Johannas akvarium.

Både jag och Céline var helt eniga om att hennes mamma var lika söt som en Disneyfigur i det här klippet. Hon ser ut som en och hon låter som en. Lite Doris, fast SJUKT mycket smartare och med bättre närminne. Eller Bambi?

När alla hade överlevt fiskarna kändes det som att vi irrade planlöst i korridorerna, vilket vi inte gjorde (planlöst alltså) (varför delar ingen ut en karta vid incheckning?). Siktet var inställt på japanska badet och baren/restaurangen.

Utanför varje hotellrumsdörr stod ett antal rottingkorgar och vi fattade inte alls vad de var bra för. Först trodde man att det var dekoration. Sedan mötte man människor som bar omkring på korgarna och blev därmed ännu mer förvirrade och slutligen, vid det japanska badet, förstod vi vad de fyllde för funktion. Man skulle bära handdukar, ombyteskläder och vad mer man nu kunde tänkas vilja ha med sig. Det fanns garanterat någon manual vi inte läste som talade om det. Vi tyckte att vi var jätteduktiga som hade fattat och tagit med oss våra telefoner i den lilla tygfickan man kunde knyta fast i morgonrocksskärpet. Nu i efterhand undrar man (jag) om det kanske inte var så att baddräkten skulle ligga där egentligen? Det såg i alla fall inte ut så, jag fortsätter hävdaratt det var en solklar liten midjeväska, till och med kamera och snus fick ju plats också.

Man skulle ju för all del kunnat läsa den här skylten i badet?

IMG_0020

Efter att ha spanat in badet som faktiskt såg underbart ut, en liten iskall pool, en stor pool för sådana som vill simma längder (fiskar?), mängder av småpooler med bastuvarmt vatten och andra bad- och bastuaktiga saker började det kurra i magen. På badavdelningen fanns det oroväckande mycket frukt, juice, rawfoodgodis och andra nyttiga saker. Vi hade missat att kolla om det var ett nyttigt spa eller om det möjligen gick att få exempelvis vin och Pepsi Max. Där hade vi gått omkring och känt oss precis så i harmoni och samklang med naturen som Yasuragi utlovade och helt plötsligt drabbades vi av kollektiv panik.

Vi flipfloppade raskt iväg för att spana in restaurangen och på utsidan uppenbarade sig en väldigt stor takterass. I det närmaste helt tom på folk dessutom. Takterassen rekommenderas varmt av oss alla tre. En soffa med gott om plats för minst fem alldeles vid glasstaketet med förtjusande utsikt. Och det bästa av allt, en supertrevlig servitris som serverade just vin och Pepsi Max och chips. Sedan hjälpte hon till med fotograferandet så vi fastnade alla tre. Chips gör onekligen underverk för samklang och inre ro.

IMG_9945-2

Hashtag HARMONISKABRUDAR.

Även om det är lite udda att titta på en skärgård med så himla mycket skog. Man kan anta att det inte säljs särskilt många bergskilar i båttillbehörsbutikerna på den här sidan, det är ju bara att knyta fast båten runt en tall.

Där blev vi sittande länge och med facit i hand hade det varit en bonus om vi hade packat med oss varsin bok i “telefonväskan”. Det hade varit extra gudomligt att sitta där i timtal och läsa, titta upp lite då och då, säga några ord och ta ett chips. Takterassen var total avkoppling och det var faktiskt lite extra lugnande att de inte bara serverade rawfood och juice.

Efter takterass-inre ro-häng gick vi för att äta. Japansk buffé med lite svenskt kök.

IMG_9967

Orimligt god mat. Det var så gott att man inte kunde sluta äta. Varje gång man trodde att man var klar för att man var proppmätt var man ändå tvungen att “bara” gå och hämta en dumpling till. Då hade vi ju liksom inte ens kommit till desserten än. SOM vi åt.

I restaurangen kom funderingarna. Lite underligt att inte gå och byta om till middagen vilket annars är brukligt och än mer besynnerligt att alla verkligen ser likadana ut. En hoper morgonrockar som går omkring och äter mat?

bild2

Då kan man inte låta bli att fundera på om personalen faktiskt får gå någon slags profileringskurs för att lära sig att hålla reda på gästerna genom att lägga märke till andra saker. Och i så fall vad som utmärkte oss.

Sedan funderar man på den där boken av Sofie Sarenbrandt, “Vila i frid”, som det var flera år sedan jag läste. Jag tror inte ens att jag hade hört talas om Yasuragi före den boken. Inte precis en Nobelprisbok, men hyfsat lättsmält. Den utspelar ju sig enbart på Yasuragi, det är inte många scener i boken som inte händer just där. Eftersom den inte gjorde något större intryck minns jag i alla fall bara de partierna och att någon gick omkring i de evighetslånga korridorerna ensam medan det lurade mördare runt varje hörn.

IMG_0022

Nu är det visserligen ganska ont om just hörn, men visst ser man tydligt hur mycket mördare det skulle kunna vara där. Korridorerna är många och långa och det ligger mordvapen i form av rottingkorgar överallt.

Hur hittar man mördaren liksom?

– Hen hade blåvit morgonrock på sig, berättade vittnet för kommissarie Bengtsson.

– Jaha, BRA signalement och vaket av dig att notera klädseln. Då kan vi inte minimera antalet misstänkta alls faktiskt, suckade Bengtsson uppgivet. Såg du möjligen om det saknas en rottingkorg någonstans?

Medan vi sätter oss i smågrupper och diskuterar just det får det bli ytterligare en “to be continued”.  Det var en rätt innehållsrik helg och en bra födelsedag.

Jag gillar födelsedagar. Andras minst lika mycket, om inte mer, än min egen.


Postat 16:19 i Klimakteriekossan, Kompisar av
13 kommentarer

Jasså ragg i …?

7 kommentarer

Nästan mest nervöst och spännande var kombinationen Johanna, avkopplingen och urkopplingen. Det var ju trots allt hennes födelsedag vi skulle fira, vilket betyder att det ju hade varit lite antiklimax om hon skulle vantrivas?

Med tanke på att vi var trötta redan före incheckning kändes det positivt trots allt och det var en himla tur att vi var förberedda på att det skulle se avskalat och nedtonat ut. Det var väl i det närmaste en underdrift?

IMG_0025

Hade någon visat mig det här fotot hade jag gissat på Hinseberg. Inte på ett av Sveriges mest kända spahotell.

Vi checkade in, gick minst tre kilometer i olika gångar för att komma till rummet och så svidade vi om till uniformen för helgen. Man kan anta att en spa-del på Yasuragi består i att man går 40.000 steg varje gång man vill göra något och därmed får lite lureri-motion?

IMG_9982

Är det någon som vet varför man sitter på golvet och även sover på golvet i Japan? Hur funkar traditionen liksom? Så korta är de ju inte, men att vara 178 cm över golvet gjorde det ju inte lättare? Det här är alltså inte gnäll även om det nästan låter så, mer en fascination? Det skulle ju inte funka att ha minsta lilla släng av reumatism och bo där? Har japaner varken gikt eller reumatism?

Världens utsikt från rummet. Veeeeerkligen världens utsikt.

IMG_0010

Dessutom följde vi Markattans råd att ha fönstret öppet hela tiden för att lyssna till fågelkvittret. BÄSTA tipset. Det var som att bo en i fågelbur med exakt noll skräniga fiskmåsar.

Vi gick på upptäcktsfärd. Eftersom vi även firade att Céline hade fått ett A på sitt fysikprov (vilket nästan är så omöjligt och sjukt imponerande att hon borde bli någon slags fysiknobelpristagare när hon blir vuxen) hade hon bestämt att vi skulle gå på fiskspa först. Hennes vilja, vår lag.

Det råkade bara falla sig så att alla akvarium hade vanliga tandlösa fotfiskar, medan Johannas hade pirayor och elektriska ålar.

IMG_9958-2

Hon ägnade cirka fem minuter åt att ha fötterna på kanten, yla och envist hävda att det var ljug att fiskarna inte hade tänder. Hennes fiskar hade faktiskt tänder. Allra minst så mycket tänder att tårna låg lite brunt till. Till skillnad från mina kära väninnors attackfiskar så hade jag det lite tvärtom. Fiskar som låg i mitt akvarium stirrade upp på mina fartygsfötter och blobbade (typiskt fiskspråk) antagligen till varandra att det där fötterna där uppe, de hade tänder. Och var livsfarliga. För när jag stoppade ner fötterna drog varenda firre. Det satt möjligen en tjockis någonstans på högerfoten medan resten låg och var livrädda på botten.

På riktigt. Det slutade med att jag fick byta akvarium för att ingen fisk ville ha fotmaten jag erbjöd. Fiskarna i akvarium två var lite hyggligt artiga och åt det som serverades.

Det där med fiskspa var himla trevligt. Om man bortser från de ohyfsade fiskarna. Ett fotbad som kändes som att ha fötterna i en sodastreammaskin med miljarders kolsyrebubblor och som bonus blev man av med överflödig hud?

Kan man ha sådana fiskar hemma eller är det förbjudet månne?

Med de här 500 orden tänker jag ta en paus. En liten sådan där “to be continued” som var så poppis någon gång på 80-talet.

Ni får helt enkelt resten av helgen lite senare ikväll.

Tarvligt va?


Postat 15:25 i Klimakteriekossan, Kompisar av
7 kommentarer